Recension: Death Spa - 1988



Death Spa
Aka: Witch Bitch
Regi: Michael Fischa
1988
Horror

Michaels hälsoklubb är belägrad av en massa fasansfulla mord som innefattar mördarbastu och andra ohyggliga anordningar. Michaels fru har tagit självmord ett år innan och hennes bror David (Merritt Butrick) anser att det är Michaels fel. Michael (William Bumiller) måste stoppa blodsutgjutelsen innan han förlorar alla sina kunder. Kommer han att hinna innan det är för sent?
Synopsis skriven av: Linda Snöberg

Hur seriös kan man vänta sig att en film i gymmiljö ska vara? Jag menar det är ju upplagt för massor av klichéer med nakna brudar och stora bröst. Man behöver heller inte vänta särskilt länge innan den första nakna bruden förolyckas i en ångbastu. I ärlighetens namn ska det naturligtvis sägas att det säkerligen finns en och annan godbit för tjejerna att titta på bland trikåerna också, även om jag personligen tycker att töntarna och nördarna tar störst plats bland killarna.

Vi får snabbt lära oss att hela hälsokomplexets funktioner sköts av ett avancerat datasystem, som programmeras av ägarens före detta svåger och filmen verkar faktiskt seriöst menad. Det är ingen positiv egenskap på det här stadiet och backas heller inte upp av skådespelarprestationer eller manus. Morden känns lite fåniga även om de sker på innovativa sätt i annorlunda miljöer. Med de inte sagt att de är dåligt utförda rent effektmässigt. Jag skulle snarare säga att de ligger på den nivå man kan förvänta sig av en film av det här slaget.

För övrigt försöker man misstänkliggöra de man kommer åt så att tittaren inte ska vara säker på om det handlar om en spökhistoria, där Michaels bortgångna fru ligger bakom eller om det helt enkelt handlar om ekonomiska och/eller utpressningssyften angående klubbens ägande. Kanske är det hämndbegär från den avlidna fruns tvillingbror som är lösningen på mysteriet?

Hur som helst tycker jag man kan lämna detta därhän och i stället koncentrera sig på morden. Personligen tycker jag att filmen blir bättre allt eftersom när dödsfrekvensen ökar och allt blodigare och brutalare tillvägagångssätt visualiseras på TV-skärmen. Om det är en konsekvens av den tristess man känner i filmens första halva eller inte vill jag dock låta vara osagt.

Allt som allt kan jag dock inte rekommendera den här filmen, den har allt för många kalkontendenser för min smak. Dock kan ju sådana göra en film sevärd också!