National Treasure 2: Book of
Secrets
Regi: Jon Turtletaub
2007
Action/Äventyr
Under en föreläsning om John Wilkes Booth och mordet på president
Abraham Lincoln ställer sig plötsligt en man (Ed Harris) upp och presenterar
nya bevis i fallet. Det är ett av de saknade dagboksbladen ur Booths dagbok och
kan tolkas som om Bens (Nicolas Cage) farfars far Thomas Gates var en av
konspiratörerna och till och med själva hjärnan bakom illdådet. Detta blir
naturligtvis för mycket för Ben som måste rentvå sin förfaders namn, och därmed
sitt eget, ur smutsen. För att göra detta måste han finna den legendariska
guldstaden som Thomas Gates sägs ha skyddat genom att offra sitt liv. Till sin
hjälp har han sin pappa (Jon Voight) sin ex-fru Abigail (Diane Kruger) och sin
medhjälpare Riley (Justin Bartha). De ger sig ut på skattjakt och finner snart
den ena ledtråden efter den andra, några på ett så uråldrigt språk att bara
Bens mamma (Helen Mirren) kan översätta det och medan jakten leder dem runt
hela världen, både till Buckingham Palace innersta rum och till det ovala
rummet i Vita Huset är skurkarna dem hack i häl.
Jag gillar sådana här
skattjaktsfilmer a la Indiana Jones och den jämförelsen är faktiskt inte så
dum. Visserligen utspelar sig filmen i en annan era än Indiana Jones filmerna
men mycket av tankarna är ändå de samma. Ta en modern (eller inte så modern)
legend och skapa en någorlunda trovärdig historia om hur saker och ting
egentligen hänger ihop, lägg till en skurk som låter filmens huvudpersoner göra
grovjobbet för att i slutändan lägga vantarna på skatten och ett gäng kluriga
ledtrådar skrivna i svårtolkat kodspråk som bara de allra mest historiskt
kunniga klarar av att knäcka.
Handen på hjärtat är det här
förstås inte det enda som filmen påminner om. I den moderna dataåldern, och med
utslagning av både hela säkerhetssystemet i Buckingham Palace och intrång i det
ovala rummet är steget till Mission Impossible inte så långt. Lägg därtill ett
stänk av MacGyver, tillsätt lite James Bond och rör om. Vips har du essensen av
National Treasure!
Skådespelarmässigt är det mäkta
imponerande, idel stjärnor beklär de olika rollerna. Självklart är Nicolas Cage
det stora dragplåstret och huvudrollen, men jag är nog mest förtjust i Jon
Voight faktiskt. Jag vet inte riktigt varför, jag bara tycker hans karaktär är
så skön, lägg också till samspelet mellan Bens mamma (Helen Mirren) och pappa,
som efter att inte ha setts på över trettio år genast börjar bråka om en
tandborste och vem som bär ansvaret för att ha packat (eller inte packat) en
necessär den gången. Mycket underhållande då Cage och Kruger tidigare visat
liknande turbulens i sitt förhållande. Sådan far, sådan son skulle man kunna
säga. I mindre roller hittar vi också Harvey Keitel och Bruce Greenwood.
Jämför man med första filmen
tycker jag det här är en klart värdig uppföljare, möjligen kantas den av lite
för mycket humor och Justin Barthas roll som komisk sidekick är kanske lite för
uppenbar, men det funkar och betänker man att det faktiskt är Disney som givet
ut den har man full förståelse för familjefilmskänslan.
Det är underhållande och ser bra
ut och det är ju det viktigaste!
