För några år sedan, det kanske är
två eller tre, figurerade det en tidningsartikel i mina kretsar på sociala
medier. Det handlade om en lärare som hade fått sparken för att han gillade
våldsfilm. Det är klart att en sådan artikel får genomslagskraft i en värld där
alla typer av censur hatas mest av allt i världen. Hur som helst så lade Kenny Wang alla pengar han fick från
den där episoden i den här filmen. Beundransvärt tycker jag!
Personligen hade jag fått för mig
att det skulle vara en betydligt skräckigare film än vad det visade sig vara.
Jag trodde det skulle vara en skräckfilm med glimten i ögat helt enkelt. Det
var i alla fall rätt på en punkt, för mer glimt i ögat än så här blir det inte!
Det är alltså ingen otäck film på något sätt, men förbannat rolig! Det märks
tydligt att Kenny vänder sig emot
etablissemanget och mer politiskt inkorrekt film än så här är svårt att hitta.
Det är svårt att peka på specifika bitar utan att avslöja för mycket men låt
oss i alla fall säga att den inte värjer sig för att utmana samhällsnormerna.
Det är en synnerligen parodisk
film. Det finns gott om referenser till annat men jag vill inte påstå att
parodidiken hänvisar speciellt mycket till detta. Snarare är det vårt synsätt
till enskild byråkratisk problematik som står i centrum. Det finns förstås en
handling också, den om Steiner som har tappat minnet och inte riktigt vem han
är. Det blir en ”killing spree” av det som går i våldets och blodets tecken.
Den är inte så intressant, det intressanta är istället humorn som emellanåt är
så tvistad att man inte kan låta bli att gapskratta.
Ska man kalla filmen för oerhört
smart eller obegripligt dålig? Jag vet inte, det finns onekligen fog för att
dela åskådarna i två massor. Personligen gillar jag humors skarpt. Det krävs
något alldeles extra för att skapa denna metaberättelse. Dröj bara kvar under
eftertexterna vad ni än gör. Det finns en självironisk poäng även här. Den är
självironisk och tar sig ändå på högsta allvar. Hur går det ihop? Jag vet inte,
men det funkar!
7/10
