Recension: Bröllopsfotografen



När Ulf Malmros ligger bakom en film vet man att man kommer att bjudas på ett rikt persongalleri och att samhällstrukturen som filmen uppvisar kommer att bjuda på någon form av dysfunktionell egenskap. Det handlar ofta om relationer mellan människor och om mindre samhällen. Här har han förevigat värmländska Molkom på ett sätt som gör att man inte kan låta bli att skratta åt det. Nu vet inte jag om jag skulle vilja framställa mina hemtrakter på ett komiskt sätt men han lyckas göra det med charm och samtidigt belysa problematiken som en liten by kan råka ut för när bruket läggs ned. En enda arbetsgivare som gör att nästan alla mister jobbet! Vår huvudperson, som drömmer om att bli en fullfjädrad fotograf, ger sig dock iväg från den lilla hålan till Stockholm för att söka lyckan. Där träffar han dottern (Tuva Novotny) till en rik knös (Johannes Brost) och försöker sälja in sina idéer som fotograf till denne. Även Kjell Bergkvist har en framträdande roll som misslyckad skådespelare och även han försöker snylta så mycket han kan på överklassen. Och det är väl det filmen går ut på kan man säga, det finns helt klart ett budskap där. Man ska vara sig själv och när man väl står inför döden är vi alla lika ändå. Det uttalas till och med så i filmen vid något tillfälle. Hur som helst tycker jag att filmen oftast blir lite för enkel och även om den är underhållande och man sitter med ett fånigt flinande på läpparna mest hela tiden hade jag önskat mig ett lite mer komplicerat manus. Man ska inte glömma sitt ursprung och vara ödmjuk mot de man passerar på vägen upp men jag skulle nog vilja ha lite mer än så. 

6/10

Battle Royale - 2000 - En gång i tiden tog den mig med storm!



Battle Royale
Regi: Kinji Fukusaku
2000
Action/Horror

I en framtid när samhällsstrukturen är på väg att falla introduceras en ny lag i Japan. En lag som gör det möjligt för myndigheterna att kidnappa skolungdomar till spelet som man kallar för ”Battle Royale”. Spelet går ut på att ungdomarna ska döda varandra tills bara en återstår. En mycket sadistisk lek, men samtidigt det enda sätt som återstår för att få bukt med det växande ungdomsproblemet.

Det här är troligtvis den film som gjort störst intryck på mig under hela 2000-talet. I nästan två timmar sitter man trollbunden, oförmögen att flytta ögonen från Tv-rutan. Redan tidigt när man inte har en aning om vart det hela ska leda känner man att det här kommer att bli något riktigt speciellt. Våldet, för det här är en våldsam film, är trovärdigt och realistiskt. Att filmen har ett politiskt budskap maskeras skickligt av den groteska handlingen som blandas med flashbacks och riktigt sentimentala kompisrelationer. Tanken är ju trots allt att döda sina kamrater för att själv överleva.

Trots detta finns det en påtaglig humor genom hela filmen, att ryggsäcken som innehåller en del nödvändigheter även innehåller ett vapen görs klart för ungdomarna. Det gäller dock att ha tur och få rätt ryggsäck, har man otur kan man få ett grytlock. Detta medan andra kan stoltsera med automatgevär eller gift. Reglerna för denna sadistiska lek redogörs och de som vägrar delta blir dödade på direkten.

Det är lätt att sätta sig in i ungdomarnas hopplösa situation och förstå deras frustrerande handlingar – eller är det så lätt egentligen. Skulle DU kunna döda din bästa vän för att själv överleva? Moraliskt sett är givetvis det svaret nej, men frågan är hur moralisk man är när man utsätts för detta ultimatum.

En näst intill perfekt film som förtjänar full poäng i alla kategorier!

Recension: Case of the Bloody Iris



Det här är väl en relativt känd giallo, åtminstone i kretsar där sådana filmer är av högsta intresse. I vanlig ordning sätter filmen igång med ett spektakulärt (nåja) mord som sedan för handlingen vidare. Mördaren har dock inte svarta skinnhandskar som i stereotypen utan gulbeiga. Musiken är däremot mer typisk och tilltalande. Tyvärr är det lite för ospännande, lite för lite stilism och lite för mycket romantiska eller sensuella scener för min smak. Man tappar intresset efter ett tag och börjar intressera sig för vad man ska äta till frukost morgonen efter istället. Slutet har man rört till i vanlig ordning men utan den finess som oftast kantar genren. Nej, jag vill nog kalla mig aningen besviken efter att ha sett den här filmen. Det är inte en film jag ångrar att jag såg men det är heller inte gräddan av eliten. 

4/10