Bland Bockar i Bangkok - 1976 - en tvättäkta gladporrulle!

Bland Bockar i Bangkok

Regi: Siggi Götz

1976

Komedi

Män från den lilla byn åker från Tyrolens till det soliga Bangkok för att sätta fart på en ny affärsidé – nämligen att exportera öl. Fast det är väl mera av ett svepskäl och det är väl egentligen brudarna som egentligen lockar. Den lokala prästen och fästmön till en av karlarna kommer dock på deras planer och sätter efter dem. Snart blir det kaos och förvirring i Bangkok och ingen vet snart längre vem som sätter på vem i sänghalmen.

Som alla vet så säljer sex som inget annat och det är heller ingen skillnad i filmbranschen. Därför är det föga förvånande att en film av det här slaget, där man blandar sex och komik skulle bli en sådan kultsuccé som den faktiskt blivit. Upplägget är enkelt och det som manuset inte förmår leverera i djuphet eller för den delen i komik tar den igen med råge när det gäller tuttar. Det här är nämligen en tvättäkta gladporrulle!

                                       

Humorn består mestadels av situationskomik och av allahanda förväxlingar som i vilken fars som helst. Problemet är att det här inte är speciellt roligt. Ingen av skådespelarna övertygar något nämnvärt och hur snygga tjejerna än är så kompenserar detta inte för min del. Det blir ganska snabbt tjatigt och enerverande. Det känns som om man sett det mesta tidigare och då vill jag verkligen inte kalla mig för någon storkonsument av gladporr!

Hur som helst så blev det här svenska Marie Ekorres sista film, inte för det i sig skulle vara något revolutionerande då hon faktiskt hade en ganska kort karriär på bara elva filmer. Men det är intressant att hon fortfarande, så här drygt trettio år senare fortfarande har en sådan kultstatus att det faktiskt är hennes namn som pryder framsidan av dvd-omslaget och ingen annans.

Något som jag inte riktigt gillar, men som egentligen borde ha väldigt liten betydelse, är det tyska språket och jag vet inte riktigt varför. Jag har sett gott om filmer på tyska som varit hur bra som helst, men här passar det bara inte in. Det blir för mycket och det som annars kanske kunde ha varit roligt förtas faktiskt lite av språket. Men det är en tysk film så man får väl ta det goda med det onda och stå ut med språkproblemen.

Recension: Trigger man – 2009

Några kamrater ger sig ut i skogen för att jaga men blir själva villebrådet! Det är ungefär handlingen i den här filmen och det innebär potential enligt mig. Jag gillar filmer som fokuserar på människojakt även om jag i skrivandets stund inga kan komma på särskilt många att nämna, Surviving the Game med Rutger Hauer är nog den enda… Hur som helst så betyder potential verkligen inte att man lyckas med sitt uppsåt och filmen är i sina bästa stunder medioker. Skådespelarinsatserna är bedrövliga och filmen är hur seg som helst. Man vill ju ha lite mer tempo och spänning i en film av det här slaget men får ingenting. 

3/10

Recension: Jason and the Argonauts (2000)

Efter att ha sett filmen med samma namn från 1963 blev jag nyfiken på denna. Jag gillar ju trots allt filmatiserade grekiska sagor och tycker det är svårt att misslyckas med historier av en sådan kaliber som det faktiskt handlar om. Och jag tyckte väl inte illa om den här heller, men den tar sig lite för mycket friheter tycker jag. Nu är väl inte jag den som jämför med litterära förlagor i onödan och tycker dessutom verkligen att man ska få ändra historien lite för att det ska passa konceptet film, allt som går att skriva går ju som bekant inte att filma på ett effektivt sätt. Jag har inget emot att man ändrat på en del saker jämfört med 1963 års version (som jag förövrigt tycker är en referensfilm i sammanhanget) men jag gillar inte att man ändrat på de inbördes relationerna mellan Gudarna. Herkules, eller Herakles som han faktiskt kallades av grekerna, framställs helt fel och även om det här är en miniserie gjord för TV tycker jag det är på tok för mycket dötid i den. Man fokuserar på fel ställen och gör inte de mytologiska platserna full rättvisa. En ok film alltså men inte så mycket mera och den har definitivt inget att sätta emot Ray Harryhausens sagolika effekter i den andra filmen. 

5/10