Recension: Jason and the Argonauts (2000)



Efter att ha sett filmen med samma namn från 1963 blev jag nyfiken på denna. Jag gillar ju trots allt filmatiserade grekiska sagor och tycker det är svårt att misslyckas med historier av en sådan kaliber som det faktiskt handlar om. Och jag tyckte väl inte illa om den här heller, men den tar sig lite för mycket friheter tycker jag. Nu är väl inte jag den som jämför med litterära förlagor i onödan och tycker dessutom verkligen att man ska få ändra historien lite för att det ska passa konceptet film, allt som går att skriva går ju som bekant inte att filma på ett effektivt sätt. Jag har inget emot att man ändrat på en del saker jämfört med 1963 års version (som jag förövrigt tycker är en referensfilm i sammanhanget) men jag gillar inte att man ändrat på de inbördes relationerna mellan Gudarna. Herkules, eller Herakles som han faktiskt kallades av grekerna, framställs helt fel och även om det här är en miniserie gjord för TV tycker jag det är på tok för mycket dötid i den. Man fokuserar på fel ställen och gör inte de mytologiska platserna full rättvisa. En ok film alltså men inte så mycket mera och den har definitivt inget att sätta emot Ray Harryhausens sagolika effekter i den andra filmen. 

5/10