Recension: The Town that Dreaded Sundown

Filmer som av en eller annan anledning inte finns utgivna på DVD tenderar att få en kultstatus i en alldeles egen klass. Jag vet inte om det är svårigheten att komma över en kopia som gör att lusten att äga och se dessa filmer är så mycket mer mytomspunnen än ekvivalenta filmer som faktiskt finns i vettiga utgåvor. Jag har förvisso aldrig jagat utgåvor och varit nöjd med vad jag har kunnat finna. När det gäller den här får man väl helt enkelt vara beredd att ge lite avkall på kvalitet och DVDns tillgänglighet. Filmen i sig är intressant i flera avseenden, bortsett från ovan nämnda inledning. Den berättas som om det vore någon form av dokumentär, komplett med berättarröst och allt. Vidare bygger den på ett verkligt seriemördarfall och filmen med sådana ingredienser brukar alltid locka lite extra. Slutligen har den lite slasher-feeling emellanåt och om man är gammal skräckfilmsfanatiker som jag brinner hjärtat kanske lite extra för det. Men allt det där är egentligen av under ordnad betydelse.

Frågan man måste ställa sig är – lever den upp till hypen? Nja, både ja och nej kanske. Det är inte en speciellt välspelad film när det kommer till skådespelarinsatserna. Det är heller ingen katastrof, men långt ifrån top-notch om man säger så. Jag gillar heller inte riktigt de humoristiska bitarna i den och finner väl det vara filmens absoluta akilleshäl egentligen. Man hade verkligen inte behövt lätta upp stämningen på det sättet. Några av filmens mest spännande scener, för det finns sådana, kunde fått den att stå på helt egna ben! Det råder ingen som helst tvekan om det! Vi har en mördare som framställs, inte helt olikt Jason Voorhees i Fredagen den Trettonde – del 2, det vill säga med en säck överhuvudet med hål för ögonen. Men att förneka att filmen är intressant kan jag inte göra, det finns en spänning i den och för ovanlighetens skull är det inte helt självklart hela tiden vad som kommer att hända härnäst. Den dokumentariska formen gör kanske att det känns mindre påhittat än vad som annars skulle varit fallet, annars kanske det rent av är lika sanningsenligt framställd som man påstår i filmens början – Bara namnen har ändrats! Nja, jag är skeptisk...

6/10

Recension: Rabies - 2010

Rabies

Aka: Kalevet

Regi: Aharon Keshales, Navot Papushado

2010

Horror/Thriller

Ett syskonpar som har rymt hemifrån fastnar i klorna på en morbid galning som gillrar fällor i skogen de just försöker ta sig igenom. Det bär sig inte bättre än att hon fastnar i en av fällorna och han måste ge sig iväg efter hjälp. Han stöter snabbt på några ungdomar som har kört vilse och vädjar till dem att hjälpa honom. De ger till slut med sig och killarna ger sig in i skogen med den sargade mannen som de nyss har kört på med bilen. Tjejerna får i uppdrag att ringa polisen och få dem till platsen. Snart önskar de att de hade låtit bli för polisen är allt annat än hjälpsam och det hela slutar med våld och ond bråd död. Samtidigt rör sig andra människor i skogen, där för att undersöka och utforska. Det blir deras uppgift att slutligen ta hand om systern som hämtats upp ur hålan som fällan fångat henne i.

Sällan har en tagline varit mera rättvisande, lita inte på NÅGON! Det här är onekligen ett av de mest välskrivna manus jag har sett filmatiserat på länge. Intrigerna går in i varandra och det är fylliga karaktärer med problem och bakgrund. Skulle jag göra en enkel jämförelse skulle det första jag kommer att tänka på vara Mario Bavas Bay of Blood. Inte för att det här är en lika explicit film kanske utan snarare för att upplägget är ganska likt. Det är en film som leker med klichéerna och får man tro på informationen på omslaget beror detta delvis på att filmens regissör Aharon Keshales är gammal filmkritiker som kan genren utan och innan!

Och den är onekligen smart filmad! En del av klippen får mig nästan att häpna, det finns inte tillstymmelse till utdragna scener bara för att göra det mer spännande. Istället händer allting samtidigt och pendlar fram och tillbaka mellan händelserna.

”Jag blir riktigt imponerad”

Tydligen är det här Israels första skräckfilm och det innebär bland annat att den är på hebreiska. Men det innebär också en del mer oväntade sexuella situationer som jag inte hade väntat mig i en film från det heliga landet. Faktum är att det är en hel del oväntade vändningar mest hela tiden. Eller rättare sagt så är det i stort kanske inte så oväntat men filmen tar inte konventionella vägar för att nå sitt mål och det är enbart positivt!

Som skräckfilm betraktat är den inte speciellt skrämmande om man nu har det som epitet för en skräckfilm. Men det är trots allt en upplevelse utöver det vanliga och som genom sina innovativa lösningar ligger långt framför mer publikfriande filmer. Effektmässigt är den hur bra som helst och även om vissa effekter, mycket på grund av berättartekniken, sker utanför kameran. Man får inte se själva händelser, bara resultatet så att säga. Normalt sett skulle jag kalla det för ett ganska billigt trick för att slippa göra komplicerade trickfilmningar men här är det riktigt smart gjort och jag blir istället riktigt imponerad!