Recension: Invention of Lying – 2009





I en värld där lögnen inte existerar och ingen egentligen kan förstå vad som inte är sanning upptäcker Mark en dag att han inte måste säga sanningen. Detta får förödande konsekvenser bortom hans fattningsförmåga när han obetänksamt friserar sanningen om döden och livet efter detta för att få sin döende mor att må bättre. Ingen tvivlar på hans ord eftersom ingen annan är kapabel att ljuga.

Initialt en riktigt rolig film med dråpliga situationer. Daten som påbörjas med att tjejen avslöjar att hon höll på att onanera när han ringde på dörren, kyparen som öppet avskyr sitt jobb och självgoda typer som ser sig själva som Guds gåva till mänskligheten. Den förändras senare till något mer eftertänksamt. Utan lögnen finns heller ingen fantasi och världen är en ganska humorbefriad plats eftersom ingen kan hitta på något nytt. Det blir lite mer sentimentalt och den andra halvan är inte lika klockren som den första. Det är fortfarande en filosofiskt intressant tanke men inte riktigt lika roligt som inledningen. Det blir lite för mycket romantisk komedi av det även om den tänjer en del på det som vanligtvis förekommer i den typen av komedier.

6/10