I en värld där lögnen inte existerar och ingen egentligen
kan förstå vad som inte är sanning upptäcker Mark en dag att han inte måste
säga sanningen. Detta får förödande konsekvenser bortom hans fattningsförmåga
när han obetänksamt friserar sanningen om döden och livet efter detta för att
få sin döende mor att må bättre. Ingen tvivlar på hans ord eftersom ingen annan
är kapabel att ljuga.
Initialt en riktigt rolig film med dråpliga situationer.
Daten som påbörjas med att tjejen avslöjar att hon höll på att onanera när han
ringde på dörren, kyparen som öppet avskyr sitt jobb och självgoda typer som
ser sig själva som Guds gåva till mänskligheten. Den förändras senare till
något mer eftertänksamt. Utan lögnen finns heller ingen fantasi och världen är
en ganska humorbefriad plats eftersom ingen kan hitta på något nytt. Det blir
lite mer sentimentalt och den andra halvan är inte lika klockren som den
första. Det är fortfarande en filosofiskt intressant tanke men inte riktigt
lika roligt som inledningen. Det blir lite för mycket romantisk komedi av det
även om den tänjer en del på det som vanligtvis förekommer i den typen av
komedier.
6/10
