Askungen - 1950 - Disneys klassiker!

Askungen

Regi: Clyde Geronimi, Wilfred Jackson, Hamilton Luske

Animerad

1950

Askungen blir hunsad av sina elak styvsystrar och ännu sämre behandlad av styvmodern. Kort sagt får hon utföra allt skitjobb i hushållet! Hon är vän med djuren som hjälper henne så gott de kan. Hon ser också till att de har det så bra som möjligt, ger dem mat och så vidare. Man kan säga att de har ett ömsesidigt förtroende för varandra. Alla utom katten Lucifer förstås… När kungen skickar bud att alla ogifta kvinnor i landet skall infinna sig på en bal till prinsens ära. Styvsystrarna blir eld och lågor men vill inte att Askungen ska ges möjlighet att gå. De dränker henne med jobb för att hon inte ska hinna med att fixa sin klänning och för att göra en lång historia kort lyckas de, trots djurens hjälpsamhet, att se till att hon inte kommer iväg (nästan). In träder dock den goda fen som med trollkonst lovar henne en magisk kväll. Men bara till klockan tolv, sedan bryts förtrollningen.

Jag var i valet och kvalet om jag överhuvudtaget skulle bry mig om att skriva någon synopsis på den här filmen. För enhetlighetens skull beslöt jag till sista att göra det men jag tror nog att de allra allra flesta känner till händelseförloppet ändå! Därför kompromissade jag och utelämnade informationen om hur glasskon är det enda som blir kvar på balen och om att prinsen svär att äkta den vars for passar glasskon. Inte heller har jag gått in på detaljer om hur de elaka styvsystrarna även bråkar med varandra för att få bäst gunst hos mamman.

Historien är inte ny och efter att ha nyttjat Googles tjänster i några minuter får jag veta att liknande historier har funnits sedan före Kristi födelse och i en hel massa olika kulturer. Det finns tydligen historier från både Asien och de gamla grekerna som är tillräckligt lika för att båda kunna ligga till grund för den saga vi känner idag. Det finns till och med någon form av sko inblandad i dessa sagor! Essensen är annars att någon som länge varit förtryckt äntligen får den uppmärksamhet denne förtjänar. Man brukar prata om en Askungesaga och nu när jag tänker efter är väl HC Andersens Den Fula Ankungen heller inget annat?

Det här är också långt ifrån den enda filmatiseringen. Jag tänker inte rada upp eller gå igenom dem men om man tittar på extramaterialet visar det sig att även Walt Disney själv gjorde en version åratal för den här. Man får till och med se smakprov men jag nöjer mig nog med den här! Den är som vanligt vältecknad och rolig och det är ju heller ingen ovanlighet att djuren få komma till tals. Flera av de gulligaste scenerna är också djurens, när de hjälper sin vän med klänningen till exempel. Detta ser de flesta av oss varje jul men jag kan likväl inte låta bli att fukta ena ögonvrån när jag ser detta enade engagemang mot orättvisorna Askungen utsätts för.

Själva kärlekshistorien är lite för typisk för mig men å andra sidan, om berättelsen i sig är så gammal som det påstås att den är för man väl nästan säga att det handlar om någon form av arketypisk struktur. Man kan väl kanske bara variera en berättelse så mycket? Den förtryckta blir plötsligt föremål för beundran och får på så sätt sin ”hämnd” på sitt förflutna och sina förtryckare. Den goda segrar och lever lycklig i alla sina dagar…

Men det är inte själva handlingen som är hemligheten bakom fascinationen av Disney’s klassiker. Det är också i de flesta fall vägen dit. Inte nödvändigtvis hur historieberättandet ser ut i essensen utan hur det berättas. Man får tänka på att filmerna egentligen har en målgrupp som har en ålder långt under min. Det ska vara lite sött och trevlig och ett och annat skratt kan man väl också få locka fram. Allting behöver inte handlar om politisk eller moraliskt ställningstagande för att vara underhållande. Jag gillar den här!

7/10

Bilder: © Disney