Chained
Regi:
Jennifer Chambers Lynch
2012
Thriller
Tim är nio år när
han blir kidnappad tillsammans med sin mamma av taxichauffören Bob. Han blir
snart varse om att Bob är seriemördare och att hans mamma inte längre är i
livet. Mardrömmen börjar. Bob kedjar fast Tim och använder honom som slav. Hans
uppgifter består i att följa Bobs minsta vink. Han ska hålla huset rent, öppna
dörren när Bob kommer hem med ett nytt offer och får ingen mat. Inte förrän Bob
har ätit i alla fall och då är det endast resterna från Bobs tallrik som är
tillåtet. Kort sagt finns det ingen som helst frihet kvar för Tim som från och
med nu får namnet Rabbit. Åren går och de börjar bilda någon sorts märklig
fader/son relation.
På pappret är detta en mycket intressant och makaber
film. I verkligheten är den fortfarande motbjudande och stark. Det är ett så
starkt ämne att det är svårt att inte påverkas av vad som sker. Speciellt
eftersom nyhetsflödet de senaste åren varit språngfylld med nyheter om
människor som hållits inspärrade i åratal, oftast som sexslavar och ibland till
och med egna släktingar. Se bara på Josef
Fritsl som höll sin egen dotter inspärrad som sexslav i 24 år. I sådana
fall överskuggar helt klart verkligheten dikten.
Men man får tänka sig. I filmens början är Tim 9 år,
efter ett hopp i tiden är han kanske runt 17-18 år. Det är alltså några år som
han har suttit inspärrad tillsammans med galningen Bob. Det är en systematisk
terror som renderar i att Tim, eller Rabbit, formas efter Bobs vilja. Någon
sorts relation utvecklas dem emellan. Allt sker förstås på Bobs villkor men man
kan ana att de stränga tyglar som Tim fick som barn håller på att lösas upp.
Att Bob kommer från en trasig barndom blir snart uppenbart och det är väl
heller inte ovanligt att våldsverkare som kommer från eget förtryck känner
behovet av att utöva sin makt för andra.
Liken efter de unga kvinnorna Bob släpar hem gömmer han
under huset. Jag vet inte om parallellen till John Wayne Gacy, som också gjorde av med sina offer på liknande
sätt, är medveten eller inte men det känns som att dylika detaljer skulle vara
genomtänkta. På sätt och vis påminner filmen om Eric Stanzes Scrapbook. Det är väl fångenskapen och det psykiska
våldet skulle jag tro. Här är det dock inte frågan om en lika visuellt stark
film, det är mer det kalla våldet än det fysiska som återfinns. Ett kallt
iakttagande egentligen. Man känner sig på sätt och vis som en voyeur när man
ser den här filmen. Inte för att det skulle vara något erotiskt över det utan
snarare för att man är iakttagaren till den passiva framtoning Rabbit tvingas
till.
Tyvärr är filmen överlag lite för långsam och seg. Det är
en klart intressant inledning men det blir snabbt lite mycket av samma sak om
och om igen. Visst finns det en poäng med det, för att belysa pojken hjärntvätt
eller väg mot vansinnets rand, men det blir tråkigt och det kan ju knappast
gagna filmen. Lyckligtvis kommer slutet och räddar upp vad som nästan var
förlorat. Den ultimata förnedringen kommer att avslöjas!
6/10
