Die Zombie Zombijäger - Sickfilms utgåva

Eftersom jag redan har recenserat själva filmen Die Zombiejäger sedan tidigare tänkte jag göra något jag nästan aldrig gör med denna och skriva lite om själva utgåvan istället. Jag har få, om ens några, riktiga tungviktare när det gäller mängder av extramaterial i mina hyllor och den här utgåvan från Sydsvenska Sickfilms stoltserar alltså med hela två diskar lull-lull.

Först ut är några scener bakom kulisserna där man får lite mer kött på benen om hur det gick till innan själva tagningarna och lite briefing av skådespelarna från filmens regissör Jonas Wolcher och sådant. Avsnitten avslutas med att vi får ta del av hur själva scenen sedan egentligen blev, ganska intressant faktiskt!

Det finns också en telefonintervju med någon av zombiestatisterna av Jonas Wolcher. Säkert intressant för den som är i faggorna att starta egna projekt i zombiegenren, sådana tycks ju växa på träd numera, men inget jag fastnade för alls faktiskt. Däremot är det ganmska intressant att ta del av hur själva sminkningen gick till och man får säga att Jonas Wolcher och teamet faktiskt är ganska duktiga på att få fram olika makeupeffekter! Det är fascinerande att se hur en människa sakta transformeras till en zombie med hjälp av lite smink. Fantastiskt egentligen!

Som lök på laxen bjuds vi också på filmens soundtrack som är inkluderat på en utav diskarna och så vitt jag förstår är det här enda sättet att utforska denna musik i sin helhet, åtminstone på något fysiskt format.

Men allt det där är egentligen av underordnad betydelse! Anledningen till att man bör införskaffa den här utgåvan är snarare att man valt att inkludera en tidigare kortfilm – Zombienoid, som även den, om jag inte är helt fel ute, är exklusiv för den här utgåvan. Det är en sorts föregångare till Die Zombiejäger som kort handlar om en kille som spelar dataspel. Det handlar förstås om något spel som går ut på att döda en massa zombies och killen har problem att klara just den specifika banan som han har fastnat på. Allt medan hans trötthet eskalerar filosoferar han mer och mer för sig själv vad som skulle hända om man blev en zombie om man drack för gammal mjölk. Knullar zombies? Det äter väl vara hjärna?

Filmen är runt en halvtimme lång och på engelska, men jag tänker inte beklaga mig över språkvalet för jag tycker det funkar ganska bra faktiskt! Det var riktigt kul att se denna lilla kortfilm och det är som sagt enda chansen att få se den (så vitt jag vet). Jag påstår inte att den är värd alla pengarna i världen, men om man som jag är lite av en komplettist är det riktigt roligt att se förlagan som senare skulle bli Die Zombiejäger, för det finns onekligen en hel del likheter som man inte bara kan ignorera. Det är uppenbarligen så att det här r inspirationskällan som sedan vidareutvecklades till en längre film!

Recension: Evil Aliens - 2005

Evil Aliens

Regi: Jake West

2005

Komedi/Sci-Fi/Horror

Ett ungt par blir abrupt avbrutna mitt i kärleksakten när de plötsligt blir bortrövade av utomjordingar. Ett skrupellöst nyhetsteam, som inte skyr några medel för att blåsa liv i sina förlorade tittarsiffror, skickas till det avlägset belägna ö utanför Wales där händelsen påstås ha ägt rum. Att kvinnan skulle ha blivit gravid under fångenskapet låter ju helt befängt och hela gänget tror naturligtvis att hela händelsen är en uppdiktad historia. Detta ända tills de med egna ögon ser hur utomjordingarna anländer. Det hinner inte gå särskilt lång tid innan alla inser att de här utomjordingarna inte är särskilt snälla…

Jake West, som tidigare gjort den, enligt mig, brillianta vampyrrullen Razor Blade Smile, har här totat ihop en fullständigt vansinnig historia. Den innehåller allt man kan önska sig; illasinnade aliens, stereotypiska och walesiska bondläppar som spottar åt engelskan, blodsprutande effekter och en rejält stor portion humor.

Skådespelarmässigt tycker jag filmen funkar utmärkt, men jag kan förstå dem som anser det vara värsta anhanget av aktörer framför kameran i mannaminne. Ena stunden kan de spela över som tusan, för att i nästa beté sig hur nördigt som helst. Jag tror dock att det är precis vad som är meningen och ett sätt att driva med genren. Jämför till exempel med ett av referensverken i splattergenren – Bad Taste! Hur funkar egentligen skådespeleriet i den? Jo, på exakt samma sätt med stereotyper som antingen är stenhårt macho eller karikerat nördiga.

Effektmässigt får jag ett blandat intryck av filmen. Ena stunden kan det vara hur brillianta och välgjorda klassiska effekter som helst, för att i nästa stund vara helt utbyta mot digitala diton. Samma sak gäller de icke-blodiga scenerna med rymdskepp etc. Hur bra som helst för att i nästa scen bli hur tydligt fejkat som helst. Annars tycker jag att det överlag känns som en hel del effektmässiga upprepningar tvärs igenom berättelsen, inte för att det stör mig så mycket att man lånat ingredienser från andra filmer, snarare tvärtom. Det är ganska charmigt och filmen är också medveten om de klyshor den utnyttjat och driver med, men måste allting skvätta på samma sätt hela tiden för det? Att se skådespelarna ta klägg i ansiktet blir lite tjatigt efter ett tag.

Annars är makeuperna mycket bra, allt från de misstänkt inavlade bondläpparna till själva utomjordingarna. Det vill säga, även här kan man känna sig lite kluven. I full mundering är de hur trovärdiga och passande i produktionen som helst, men när masken, hjälmen eller visiret eller vad man nu ska kalla det för, åker av blir det en helt annan historia. Åter igen vill jag dock hävda att detta är precis vad som är meningen och vill man leta så finns det väl gott om exempel på dylika utomjordingar i filmhistorien, Kolla in Tim Burtons Mars Attacks! till exempel!

Jag vill se mer av Jake West NU!

Recension: Fantastic 4 - 2005

Fantastic 4

Aka Fantastic four

Regi: Tim Story

2005

Action/Fantasy

När en olycka i samband med ett misslyckat rymdexperiment går fel händer det något oförklarligt och de fyra vetenskapsmännen ombord utsätts för någon form av kosmisk strålning. Undan för undan upptäcker de hur deras celler förändras och hur de tycks få oförklarliga och övernaturliga krafter. Reed Richards (Ioan Grufford), som var ledaren för gruppen kan plötsligt tänja och forma sina lemmar likt gummi, medan hans före detta flickvän Sue Storm (Jessica Alba) får förmågan att bli osynlig, samt dessutom att projektera ogenomträngliga kraftfält runt sig själv och sin omgivning. Hennes våghalsige bror Johnny (Chris Evans), som redan tidigare levt ett farligt liv fullt av adrenalinkickar, upptäcker att hans kropp har förmågan att bli en levande fackla, och att värmen han kan utveckla är i princip är jämställd med solens. Slutligen förändras Ben (Michael Chiklis), gruppens pilot, på enligt honom själv, ett högt ofördelaktigt sätt. Han förändras till en gigantisk varelse med omänsklig styrka och ett yttre som närmast kan liknas vid orange sten.

När jag var barn och man nästan levde i serietidningarnas värld var det här en av mina absoluta favoritserier och efter otaliga misslyckade filmatiseringar av seriehjältar var jag smått nervös inför den här filmen. Skulle den motsvara förväntningarna eller skulle det bli ytterliggare ett i raden av misslyckanden?

Filmen återger faktiskt serietidningens känsla på ett fullgott sätt även om man valt att ändra på en del smådetaljer i historien. Den har också ett förvånansvärt stort djup och man kan faktiskt känna med och för karaktärerna i filmen. Detta trots att man uppenbarligen har valt att försöka locka en yngre publik med mycket extravagans och storslagna actionsekvenser. Vem som är vem och vad som driver de olika karaktärerna är alltså ganska bra iscensatt. Motsättningarna mellan de fyra hjälper upp detta och ökar förståelsen för karaktärsutvecklingen. Johnny som retas med Ben, Reed som försöker återvinna Sue och Sue som försöker kontrollera sin hetsige bror Johnny från att retas allt med Ben. Det hela blir nästan som ett sorts triangeldrama.

Något som däremot är mindre bra är hur snabbt saker och ting inträffar i filmen. Knappt har de fantastiska fyra kommit underfund med att de har unika krafter förrän de helt lyckats bemästra dem. Likaså sker tillkomsten av deras ärkefiende Dr Doom långsamt tills han plötsligt blir en fullfjädrad superskurk. Det är kanske egentligen petitesser men det är sådant som drar ned intrycket från en riktigt lyckad serietidningsfilm till bara en ok sådan.

Annars är både skurken och hjältarna karismatiska som sig bör och det är kanske framför allt Chris Evans som Johnny/Facklan och Michael Chiklis som Big Ben som står ut från mängden. Ioan Grufford tenderar att bli lite anonym i sammanhanget och det verkar som om filmskaparna velat fokusera lite FÖR mycket på Jennifer Albas utseende.

En bra film efter en bra serietidning!

Jurassic Shark – 2012 - Sämst genom tiderna?

Det är inte omöjligt att den största delen av budgeten gick åt att skapa den coola rip-off postern. Allt annat är verkligen under all kritik! Det finns helt enkelt inget sätt att konstatera vilken skådis som är den sämsta och manuset är så krystat att jag vet inte vad. Hajeffekterna är enbart löjeväckande och jag frågar mig – varför? Om och om igen inser man att man egentligen borde ha stängt av för länge sen och att filmen inte kommer att leverera något som kommer i närheten av underhållande. Eller förresten vänta… modifikation… det är onekligen en smula underhållande under stundom, men helt och hållet av misstag!

Det är heller inte tillräckligt mycket för att ge filmen någon charm eller skapa ett andrahandsvärde! Den som vill tvinga andra att se om den här filmen är förmodligen sadist och den som tillåter sig själv med att stå ut med den en masochist! Nu är det inte så att det är ovanligt med lågvattenmärke i djurskräckfilmsgenren men den här slår alla rekord. Det är troligen det sämsta jag någonsin har sett i sammanhanget och det finns inga förmildrande omständigheter heller! Undvik som pesten om du värdesätter din tid!

1/10