Recension:My Monster

Jag var grymt imponerad av Ronny Carlssons första film i den här sviten – Video Geisteskrank (kan man räkna två filmer som en svit?) och hade således höga förhoppningar om den här. Tyvärr är den lite för märklig för min smak, den är grymt välgjord på det konstnärliga planet och man har sannerligen inte sparat på krutet när det gäller det visuella. Den som har sett kultfilmen Begotten eller I Never Left the White Room, en film som jag vet är en av Ronnys stora inspirationskällor, vet vad jag talar om, det är kostiga färger, eller total avsaknad av färger eller något annat som bara ser udda ut. Jag tycker formen förstör filmen lite grand, samtidigt är ju filmen formen. För utan ytterligheterna i den visuella framställningen hade det inte fungerat överhuvudtaget. Historien är en lös fortsättning på Video Geisteskrank och även denna gång lite kuslig ibland men greppar inte tag i mig på samma sätt, kanske för att det är en betydligt ”svårare” film. Även denna finns med på samlingsdvdn Experimental Films Through the Lens of a Shitty Camcorder. – 6/10

Recension:Video Geisteskrank

Så fort Ronny Carlsson gjort en ny film så har jag försökt att införskaffa den fortast möjligt. Jag gillar uppfinningsrikedomen och ambitionen hos denna unga svenska filmare så när han släppte Video Geisteskrank på VHS visste jag ju förstås att den ska jag ha! Det visade sig finnas ett svalt intresse för den på detta, enligt vissa, ålderdomliga format, men jag är mycket stolt för mitt numrerade exemplar, ”nr 1” dessutom. Filmen är också tillgänglig på samlings-dvdn Experimental Films Through the Lens of a Shitty Camcorder som finns att köpa här! http://www.filmbizarro.com/store/experimentalfilms.php. Hur som helst så imponeras man av upphovsmannens kompetens när det gäller att skapa trollbindande ljud/bild relationer. Musiken och ljuden som återfinns i filmen ackompanjerar de grafiska bilderna på ett perfekt sätt! Stilmässigt har inspiration hämtas från stumfilmseran och det fungerar mycket bra! Det är mycket skaparglädje som smittar av sig när man ser filmen och jag gillar det här skarpt! Inspiration har förstås också tagits från de legendariska August Underground filmerna och det finns små kopplingar här och där som vittnar om detta. Men ska sanningen fram så finner jag den här kortfilmen klart intressantare än sina mer kända inspirationskällor! Det är riktigt spännande och faktiskt rent av otäckt att se på när filmens huvudperson tar sig an uppgiften att förlusta sig med våldsorgier på det kvinnliga offret. Filmens handling är nämligen lika enkel som genial. Vår huvudperson (spelad av Ronny själv) har en checklista på saker han ska göra och som börjar ”oskyldigt” nog med att döda en liftare, sedan att spy på två oskyldiga tjejer för att så småningom komma fram till den tortyr som offret utsätts för under den tid som filmen varar. Mördarens mask – i form av ett grishuvud är ett annat genidrag! Det är originellt och utmärker sig från mängden samtidigt som det faktiskt känns ganska rysligt. Det känns äkta på något vis och det är man ju sannerligen inte bortskämd med! 

8/10

Recension: Mega Shark Vs. Giant Octopus

Man undrar ibland varför filmskaparna alltid måste överdriva varelsernas storlek när det kommer till många djurskräckfilmer. Här framgår det dock klart och tydligt vilka intentionen man har haft med storleken och man förväntar sig faktiskt till och med gigantiska visualiseringar av de båda djuren. Man förväntar sig att filmen ska ha glimten i ögat, åtminstone när det gäller djuren, och det har den! Det är hur kul som helst när den gigantiska bläckfisken attackerar oljeplattformar eller en hel armada av ubåtar eller när ett större flygplan plötsligt dras ned från luften av en jättelik haj som hoppar upp ur vattnet. Samma haj som senare attackerar Golden Gate bron… Skådespelarna är också klart över förväntan, med kultskådisen Lorenzo Lamas i spetsen. Inget som kommer att gå till historien kanske, men skådespelarkalibern brukar inte vara så hög i sådana här filmer ändå. Det som drar ner filmen, för initialt är den som sagt hur underhållande som helst, är att man gjort filmen lite väl enkel. Man får se samma sekvens av en simmande haj flera gången och slagsmålsscenerna mellan bläckfisken och hajen upprepas också. Överlag hade jag hoppats på att få se fler innovativa attacker av de båda djuren, men det glöms lite bort när filmen går ut på att försöka döda dem, eller i slutändan att försöka få dem att döda varandra. Överlag en kul film om man är ett fan av genren. 

5/10