No Right Turn - 2009 - Noir från Danmark

No Right Turn

Regi: David Noel Bourke

2009

Drama/Thriller

Monella (Sira Stampe) är en självdestruktiv ung konstnärinna som av en händelse träffar på Nina (Laura Bach) och hennes make Johnny (Tao Hildebrand). Faktum är att hon avstyr ett våldtäktsförsök på Nina av ett par busar efter en sen kväll på stan och börjar sedermera umgås mer och mer med Nina. Johnny kommer liksom med på köpet men att allt inte står riktigt rätt till mellan dem blir tidigt tämligen uppenbart. Johnny verkar helt ovetandes om Ninas livsstil som en hora som ligger med allt och alla. Enligt henne själv trivs hon med att bli knullad och om hon dessutom får betald för det finns det ju ingen anledning att sluta. Johnny å andra sidan agerar kurir vid knarkaffärer och lägger undan pengar i en förvaringsbox på stan som Nina vill åt och involverar Monella i sina planer om att stjäla nyckeln till boxen som Johnny har runt halsen och lämna honom. Men vem är det egentligen som manipulerar vem i det dubbla triangeldramat och vem är det som till slut står med pengarna och skrattar sist?

                                                                                            

När det gäller lågbudgetfilmer vet man aldrig riktigt vad man har att vänta sig, men att lågbudget inte allting behöver betyda amatörmässigt har den här filmen i alla fall en gång för alla bevisat. Visserligen brukar man kunna avslöja en del mindre begåvade filmskapare med hjälp vilka vinklar de valt. Att välja udda vinklar att filma ur är nämligen ett sätt att få filmen intressant även om man inte han mängder av pengar att lägga på ljussättning och sådana saker. Samtidigt är det en farlig balansgång, för gör man det inte på rätt sätt får man omvänd effekt och det ser bara valhänt ut.

                               

Här har man dock lyckats lägga balansen precis på gränsen och det ser både intressant ut vad gäller kameraspråket och ljussättingen, trots att det inte är helt konventionellt. Det gäller också själva storyn, som uppenbarligen är film-noir inspirerad. Dock har man inte fallit i fällan att använda alla de klassiska ingredienserna på en gång och således klarat sig ifrån att göra en film fylld av klichéer. Dessutom känns det inte som Noir hela tiden utan bara ibland och man har också valt perfekt musik för dessa tillfällen. Den är i och för sig bra filmen igenom, men vissa perioder är helt enkelt klockrena och ett skolexempel på hur man förstärker känsla eller ton i filmen på ett till synes enkelt sätt.

Persongalleriet är helt makalöst och även om skådespeleriet inte är på topp hela tiden lyckas filmen ändå balansera på knivens egg även i detta avseende. Jag är grymt imponerad över den fantasi som krävs för att skriva de skruvade karaktärerna och eftersom jag själv skrivit en och annan historia i mitt liv vet jag hur mycket engagemang det krävs för att göra detta på ett bra sätt. Att skriva en historia är en sak och att krydda den med intressanta – och trovärdiga, karaktärer är något helt annat.

Förresten blev jag också makalöst imponerad av inledningsscenen, vilket förstås är enormt viktigt. Kan man bara få åskådaren intresserad i de inledande scenerna har man lite mera tid på sig att bygga karaktärer utan att det hinner bli ointressant om man råkar tappa lite tempo vilket kanske sker lite då och då. Men hur som helst finner jag det här vara en mycket välgjord och sevärd film som jag gärna rekommenderar till noir-fansen!

Recension: The Magic of Belle Isle - 2012

The Magic of Belle Isle

Regi: Rob Reiner

Drama/Komedi

2012

Monte Wildhorn, en bitter gammal författare, flyttar till ett tillfälligt boende på landsorten. Han hyr ett gammalt hus i vilket han har för avsikt att ägna hela sommaren åt att dricka så mycket whiskey som möjligt och för övrigt inte göra något som helst väsen av sig. Men när han träffar sin granne och dennes tre barn är det inte längre lika enkelt att följa sin ursprungliga ambition. Att dränka sorgerna i alkohol eller supa ihjäl sig över sommaren är inte längre ett alternativ. Istället hjälper den nyfunna vänskapen honom att åter skriva historier!

Ibland tänker man att man ska hoppa över filmer eftersom de ingår i en genre eller stil man generellt sett inte gillar. Eller man kanske har förutfattade meningar om vad det egentligen man har framför sig. Det kanske inte alls representerar det man tror. Det enda sättet att ta reda på det är förstås att ta tjuren vid hornen och se. Varför ska man tro när man kan veta? Jag har gjort misstaget förr och kommer säkert att göra det igen men jag försöker att undvika fällan.

I det här fallet är jag glad att jag slutligen bestämde mig för att se filmen för det är onekligen en höjdarrulle som jag fann stort nöje i. Att jag som skräckfilmsfanatiker fattar tycke för romantisk komedi här hänt förr och dessutom ser jag faktiskt ingen motsättning däri heller. Morgan Freeman är helt fantastisk som den bittre författaren. Undan för undan ges vi ledtrådar till bitterheten vilket inte helt oväntat beror till stor den på att hans fru och enda kärlek nyligen gått bort i cancer.

Staden eller byn eller vad man ska säga består av en brokig samling karaktärer. En del fullständigt galna medan andra något mer normala. Hur som helst smälter Monte Wildhorn in i samhället på ett bra sätt. Trots att han visar sig motsträvig blir han snabbt både accepterad och respekterad. När han träffar på grannfruns mellanflicka – Finnegan, är det något som motvilligt vaknar i honom. Hon vill att han ska lära henne hur man gör historier och är beredd att betala för tjänsten. Efter hand växer förstås en stark vänskap och respekt fram mellan dem. Det är något speciellt med gestaltandet av vänskapen mellan gammal och ung. Det är helt enkelt så rörande att det är svårt att hålla tillbaka fukten i ögonvrån. Den typen av vänskapsförhållande har den effekten på mig. Förresten så var det inte många minuter av den här filmen då mina ögonvrån inte var fuktiga!

Grannen spelas av Virginia Madsen som får anses vara det närmaste man kan komma en större roll förutom Morgan Freeman. I jämförelsen kommer hon väl till korta men det är också en orättvis jämförelse och jag måste verkligen betona att samtliga skådespelare verkligen gör kanonbra ifrån sig! Förresten kan det bara inte vara en tillfällighet att det här är ytterligare en film av Rob Reiner som är helt fantastisk och klockren. Härmed fastställer jag att fler av hans filmer skall utforskas i framtiden!

9/10