Midsommer
Regi: Carsten Myllerup
2003
Thriller/Drama
Sista skoldagen är Christian (Kristian
Leth) och hans lillasyster Sofie (Lykke Sand Michelsen) på väg till en fest för
att släppa loss tillsammans med sina vänner. Festen är ett välkommet tillskott
i Christians tillvaro av studier och skola. Mitt under festen byts dock lycka
mot sorg och tragedi när Sofie begår självmord under mystiska omständigheter.
Två månader senare ska vännerna åka till Sverige för att fira midsommar. De
tror att ett miljöombyte är det bästa för Christian som fortfarande inte kommit
över systerns plötsliga död. Christian börjar emellertid att se syner och hans
hjärna spökar med honom, eller är det kanske på riktigt det spökar?
En
mycket bra inledning gör att man blir tillräckligt nyfiken för att behålla
intresset filmen igenom. På ett intelligent sätt pendlar filmen mellan
galenskap, ångest och mer övernaturliga
teorier; om livet efter detta, andar och rena spökerier. Bildspråket är
ganska kallt och iakttagande vilket gör att skådespelarna får mera utrymme.
Över lag tycker jag att alla funkar ganska bra i sina roller. Bäst är Kristian
Leth i huvudrollen som Christan, man får aldrig riktigt grepp om honom. Är det
hans ångest över systerns självmord eller något mer övernaturligt som ligger
bakom? Klart står i alla fall att han har väldiga problem med att släppa taget,
något som hans vänner kanske lyckats bättre med. Åtminstone ger de sken av det
och försöker desperat att hjälpa sin vän att göra detsamma.
Laura
Christiansen imponerar även hon och gestaltar en mer eller mindre svartsjuk
Trine. Kanske inte så konstigt eftersom Christian ofta kan tyckas beté sig som
ett svin. Det är inte så dramatiskt som
det låter, det handlar mer om fint skådespeleri och blickar. Stämningen är ofta
tryckt och man anar en saknad av Sofie i nästan varje scen. Något som är helt
naturligt när någon som man tagit för givet inte längre finns i livet.
Tonen
som sätts redan i öppningsscenen håller i sig filmen igenom och är väldigt tät.
Att säga att det är spännande vore att ta i för filmen är ganska så
förutsägbar. Det hindrar förstås inte att man blir rejält överraskad i slutet
och det finns en hel del skrämselscener i filmen. Såna som är designade just
för att tittaren SKA hoppa till. Oftast har de ingen egentlig mening och fyller
bara ut filmen, något som de faktiskt gör ganska bra.
Jag
ger ett mycket bra betyg åt den här Danska filmen som faktiskt innehåller
svenska skådisar också. Personligen älskar jag Per Oscarsson men Tuva Novotny
är också utmärkt. Hon har också den större rollen av de två.
Danskarna
har ganska länge varit bra på att göra den här sortens film och inget pekar på
någon förändring. Vi svenskar kanske borde ta lärdom och producera nåt i den
här stilen. Vi är ju å andra sidan väldigt duktiga på Polisthrillrar, något som
få andra länder klarar.
