Battleship - 2012 - Storfilmen med Alexander Skarsgård

Battleship

Regi: Peter Berg

2012

Action/Sci-Fi

Vetenskapsmän på jorden sänder ut en signal till ett solsystem långt långt borta, men med en planet som enligt våra föresatser har de korrekta förutsättningarna att upprätthålla liv. Det dröjer naturligtvis inte länge förrän utomjordingar uppmärksammar signalen och dyker upp i samband med en militärövning. Plötsligt befinner sig flottan i strid med utomjordiska farkoster med massiv förstörelseförmåga.

Det är naturligtvis en välgjord film men X antal miljoner dollar i budget. Skådespelarna är mestadels bra och svenske Alexander Skarsgård sköter sig bra. Tyvärr är historien ganska seg och berättad många gånger förr. Naturligtvis räddar den som oftast råkar bete sig som ett klantarsel hela baletten och blir hyllad som aldrig förr av sina överordnade. Jag vill inte göra någon stor sak av det och faktum är att det känns som ovanligt lite amerikanskt flaggviftande men visst är handlingen lite i stereotypiskaste laget.

Det är dock en snygg film och väldigt få scener avslöjar att det som händer inte händer på riktigt, det ser så pass bra ut! Farkosterna är ypperliga och interiören av de amerikanska båtarna verkar hur trovärdig som helst. Jag har aldrig satt min fot på någon av dem så vad vet jag egentligen?

Det är inte direkt spännande någon gång, man vet hur det kommer att sluta, men längs vägen är det faktiskt underhållande! Det är bra actionsekvenser och underhållande effekter som faktiskt tillför filmen något förutom en snygg yta. Dock är det sparsamt med utomjordingar. Jag menar att det är klart att de finns där men de tar inte så stor plats och den stora fienden är egentligen deras farkoster. Man skulle kunna säga att det egentligen handlar om ett sjöslag men med fiender som har mer avancerade vapen än mänskligheten kan uppbringa och de inbördes relationer som besättningen har.

För att vara en storfilm är den ovanligt klen tycker jag. Effekter finns där som sagt men handlingen är för trist, det hade behövts lite mer för att det skulle bli riktigt bra. Det som nu finns för att den ska bli underhållande en gång men se om den tror jag inte att jag gör. Det finns alldeles för lite substans för det.

6/10

Recension: I’m a Cyborg But That’s Ok - 2006

I’m a Cyborg But That’s Ok

Aka: Saibogujiman Kwenchana

Regi: Chan-Wok Park

2006

Komedi

På ett mentalsjukhus får vi följa många udda karaktärer med väldigt speciella egenheter, manier och tvångsföreställningar. Bland annat en flicka som tror hon är en cyborg och en pojke som kan stjäla allt! Vare sig det för sig om abstrakta saker som samvete och medömkan eller mer materiella ting som strumpor eller löständer. Trots sina olika bakgrunder växer deras tillvaro allt närmare varandra och pojken gör det till sitt kall att få flickan att äta mat, som hon vägrar eftersom hon är en cyborg och livnär sig på elektrisk energi. Vi får följa deras historia sett ur deras egen synvinkel men också sett ur ett verklighetsperspektiv eller från de andra patienternas verklighet. Men vad som är sant eller inte är inte helt självklart och det är heller inte meningen med livet…

Det är bland det märkligaste jag har sett i hela mitt liv, kanske inte på det sätt som till exempel Begotten framställs där man får gissa sig till vad som händer, utan snarare för att symbolismen är fullständigt absurd. Vad man vill ha sagt är inte det minsta tydligt och jag vet heller inte om det egentligen finns någon djupare mening bakom många av de skruvade scenerna, till exempel när flickan talar med allehanda elektriska apparater. Det känns lite som om man staplat alla konstigheterna på varandra och sedan fått det att se estetiskt tilltalande ut.

                                                                   

För det gör det verkligen, det är en mycket snygg film och både miljöerna och kameraföringen är magnifik! Man får en känsla av att man både iakttar vad som händer på ett voyeurismiskt sätt och samtidigt deltar i händelseförloppet, liksom befinner sig inuti galenskapen. Många gånger sitter man bara och gapar med ett fånigt leende på läpparna och förundras över hur man fått ihop det hela. Ta bara killen med masken på bilden nedan (det är förresten inte den enda masken han bär i filmen) som är den där tjuven som lyckas stjäla allt. Att han ska bära masken verkar fullständigt logiskt i filmen men ändå så absurt att man knappt vet vilket håll man ska vända sig åt.

Skådespelarmässigt håller filmen helt klart toppklass och jag tror fullständigt på det som händer. Att man inte kan vara helt säker på ur vilken synvinkel saker ibland händer eller om det ens är verklighet eller illusion är inte så viktigt. Det är själva filmen som är intressant och i och med det relativt höga tempot blir det verkligen aldrig tråkigt. Det rika persongalleriet blir filmens huvudattraktion och den egentliga handlingen kommer inte förrän på andra plats. Vi har till exempel magiska (och olikfärgade) flygsockar som gör att man flyger när man lägger sig på magen och gnuggar dem mot varandra och mannen som måste gå baklänges. Man får för all del heller inte glömma bort den bordtennisspelande man som har en serve som kliar i röven… Svårt att förklara är det, precis som filmen i övrigt och jag kan väl egentligen bara säga att man måste se den här filmen om man överhuvudtaget ska ha någon chans att förstå vad det egentligen är för film. Den är så pass speciell att det nästan är omöjligt att förklara den.

Så, om du bara ska se en film från Sydkorea i år, se till att det blir den här!

Dragon Wasps - 2012 - Gigantiska getingar!

Dragon Wasps

Regi: Joe Knee

2012

Action/Horror

Gina Humphries far har försvunnit. Det är förvisso inte första gången han har varit borta flera månader på expeditioner i vildmarken men denna gång är Gina extra orolig för honom. Så orolig att hon ger sig iväg för att finna honom. Snart befinner hon – och hennes bästa vän – sig i ett millitärt område där stridigheterna med den lokala droghandlaren är massiva. Snart inser dock båda sidor av stridigheterna att det finns något långt värre än fienden, nämligen gigantiska muterade och genmanipulerade getingar! Frågan är vilken roll Ginas pappa har i det hela?

Som alla som frekventerar den här sidan vet, har jag någon sorts fetisch för djurskräckisar och det spelar ingen roll hur dåliga de är, jag måste ändå se dem! Detta innebär en hel del besvikelser men efter hand lär mig sig att uppskatta de små sakerna i dem och finns det kalkonvärden är det heller inte av ondo, snarare tvärtom!

I det här fallet tycker jag faktiskt att många av skådespelarna presterar bättre än vad som är brukligt (de är fortfarande ganska usla) och själva varelserna är helt ok också! Åtminstone när man får se dem en och en och inte i en svärm, vilket sker vid några tillfällen. Att historien är korkad och inte särskilt logisk gör inte så mycket, man får vara beredd på några eftergifter när det handlar om den här typen av film.

Det är en mycket stereotypisk historia som inte tillför något nytt till genren eller till något annat heller för den delen. En kvinna som letar efter sin pappa eller bror eller syster som dessutom är vetenskapsman är väl inget ovanligt i djungeln? Insekter som är stora som jag vet inte vad är heller inget man höjer på ögonbrynen för, men underhållande blir det trots allt.

Nu är filmen inte så lång, vilket är positivt för om den hade varit längre hade jag nog inte varit lika förlåtande mot den. Ungefär 80 minuter går den i mål på och det räcker bra! Dessutom är det ingen djurskräckis i strikt mening, snarare en actionfilm med gigantiska getingar. Det är underhållande med inget man ser om igen och de negativa aspekterna drar förstås ned betyget en del också.

4/10

Recension: Killer Klowns from Outer Space - 1988

Killer Klowns from Outer Space

Regi: Stephen Chiodo

1988

Komedi/Horror

Skriven av: Linda Snöberg

När en liten stad blir invaderad av bloddrickande mördarclowner från rymden som terroriserar, tar invånarna tillfånga och dödar dem. Det är ingen som tar dem på allvar. Varför? Jo, de ser ju ut som clowner med påmålade leenden som clowner brukar ha och de kan väl inte vara onda eller? De skjuter på folket i staden med sina vapen men istället för kulor är det popcorn som kommer farandes. De fångar befolkningen och håller dem instängda i spunnet socker kokonger för att senare när de är mogna, sticka in ett sugrör och suga upp blodet. Bara Mike (Grant Cramer) och Debbi (Suzanne Snyder) fattar misstankar emot clownerna och inser faran som håller på att hända, men ingen tror på dem. Beväpnade med en glassbil och tillsammans med polismannen Dave (John Allen Nelson) försöker de stoppa clownerna och rädda staden.

Handlingen är rätt löjlig, men det är precis vad man förväntar sig av en film med en sådan här titel. Skämten är ibland förutsägbara men oftast väldigt smarta och originella. En rätt kul komedi/skräckfilm med helt otroligt korkade sätt att döda människor på, men i samma veva väldigt skickligt utvalda sätt att utföra dem på. Den är humoristiskt gjord fast utgången är väldigt hård, jag menar att när människor dör är ju ingen picknick precis.

Trots att det är en lågbudgetfilm så förekommer det en del verkligt imponerande tagningar och kostymer. Specialeffekterna är enastående bra för att vara en lågbudgetfilm, man skulle nästan kunna säga att bättre inte finns att hitta. De flesta sköter sitt agerande på ett bra sätt. Den enda som man riktigt kan säga var usel var Cramer, han spelar över alldeles för mycket.

Det som är så kul med den här filmen är att man har varit väldigt kreativ och kommit på hur man ska använda grejer som i själva verket kan verka ofarliga och förvandla dem till otäcka saker. En grej som är hur bra som helst är när de gör en hund av en massa ballonger som senare blir en riktig hund som kan leda dem till människorna. Cirkustältet är imponerande och speciellt när det lyfter i slutet av filmen. Popcornen som flyger ur pistolerna och som sen förvandlas till små clowner är ju underbart kul. Skuggfiguren som visas på väggen som föreställer en hungrig Tyrannosaurus Rex är mäktigt bra.

Och man kan ju inget annat än att älska clownerna, de har alla tendenser till att se ut som vanliga clowner men de är gjorda på ett sådant sett att de ser uppriktigt skrämmande ut. Deras sminkning är perfekt gjord och deras skratt mardrömsinspirerande T.o.m. deras kroppar är missbildade och groteska. Man börjar nästan tro att det är varelser och inte människor inuti kostymerna. Alla clownerna ser olika ut och det måste ligga mycket tid och pengar i att göra de olika kostymerna så att de alla har en slags ondska över sig. Men man tar inte filmen direkt på allvar när man ser den för det kanske inte är så normalt att man använder sig av eldpopcorn och mördarpajer, cirkus tält som förvandlas till ett ufo och små clownbilar som jagar en. Vilket gör detta till en unik film. Synd bara att det aldrig gjordes en uppföljare, men än är det ju inte för sent så att säga. Slutet av filmen är ju bara bäddat för en uppföljare.