Masters of the Universe – 1987 – Dolph i hockeyfrilla

Det här är ytterligare en av de där filmerna som jag ville se redan när den kom utan att faktiskt göra det. Sedan har det inte blivit av trots att jag har haft möjlighet under ganska många år nu. Ibland blir det helt enkelt så. Man prioriterar annorlunda helt enkelt.

 

Filmen i sig är en fantasyfilm och utspelar sig delvis i ett alternativt universum. Det är förstås kampen mellan det goda och det onda som är den huvudsakliga handlingen. För det onda står ”Skeletor” (Frank Langella) som ser ut precis som namnet antyder, den goda motpolen består av He-Man som spelas av vår egen Dolph Lundgren. I övrigt hittar vi en del andra skådespelare som vi känner egen från senare prestationer. Courteney Cox behöver väl ingen närmare presentation. Om hon inte gjorde sig ett namn i Scream-filmerna lär väl de flesta förknippa henne med TV-serien Vänner. Mer okänd är kanske Robert Duncan McNeill som åtminstone jag känner igen från Star Trek Voyager. Slutligen vill jag nämna Meg Foster som, med sina speciella ögon, passar fantastiskt bra in i produktionen och i sin roll!

 

Överlag är det inga fantastiska insatser. Det är inte ens mediokra i de flesta fall, men filmen är ändå en viss charm och jag är svag för fantasyfilmer där kampen mellan det goda och de onda bryts ned till enkla begrepp. Man kan säga att filmen är som en blandning av Star Wars, som i åtminstone ett par scener blir helt uppenbart, och The Tenth Kingdom som låter karaktärer från vår värld interagera med de från det alternativa universumet. Det finns ganska fantasifulla varelser också. Det är förstås inget unikt för en fantasyfilm.

 

Annars bjuder filmen på godkända specialeffekter. Alla kanske inte är bra men man får nog säga att det, plus miljöerna, är filmens främsta tillgång. Framförallt gillar jag miljöerna i Skeletors palats. Det känns som att man lagt rätt mycket krut där. Hur filmen står sig mot de tecknade varianterna av historien vet jag inte.

 

Överlag är det mycket fighting i filmen. Det är laservapen och gamla hederliga svärd. Det är väl svärd som är magiskt laddade förstås och det är ok action. Överlag ångrar jag absolut inte att jag äntligen tog mig tid att se filmen men visst finns det bättre fantastyrullar än så här. Det blir lite väl fånigt emellanåt och det är inte ovanligt att man får glädja åt de kalkonvärden filmen har.

 

5/10

 

 

Recension: Conan The Barbarian - 2011

Conan The Barbarian

Regi: Marcus Nispel

2011

Action/Äventyr/Fantasy

På barbarernas tid väser Conan upp. Han ser sin pappa dödas av en ond man i jakt på makt och hans mor dör i barnsäng ute på slagfältet. Det blir en snabb och våldsam uppväxt och Conan kan inte sluta att tänka på hämnd. Han är beredd att pulverisera bergen för att hitta de som gjort honom, hans familj och hans by orätt. Det är hans skyldighet som den enda överlevande! Flera år senare när han har växt sig vuxen söker han upp de skyldiga en efter en och straffar dem med sin vrede. Han inser också att det är upptill honom att stoppa Khalar Zyms planer att bli värdens härskare. Till varje pris måste han hindra honom från att fullborda ritualen som kan väcka hans döda hustru – häxan till liv. Annars är allt förlorat!

Conan föddes 1932 och var inte, som jag trodde, ursprungligen en seriehjälte. Istället var det hjälten i några historier av Robert E. Howard. Men i den här filmen föds Conan i alla fal på slagfältet och det första han får smaka är sin mammas blod. Hans uppväxt blir verkligen barbarisk och han vill inget hellre än att kvalificera sig till krigare. Men för det krävs mod och list och det är egenskaper som måste bevisas! Det blir i och för sig inte särskilt svårt för Conan och det dröjer inte länge förrän han vinner sin fars (Ron Perlman) respekt.

För att göra en lång historia kort så tvingas Conan, innan han uppnått vuxen ålder, att se sin far dö. Det passar väl in i handlingen även om det är ett lite krystat grepp. Det är verkligen en visuell film i det avseendet att man lagt ner en hel del krut på våldsscenerna. Kanske inte direkt när svärden klingar mot varandra även om blodet skvätter ganska rikligt, men de extraordinära tortyrscenerna är verkligen innovativa och känns samtidigt väldigt trovärdiga i den värld som filmen utspelar sig i.

Jag har tidigare varit skeptisk mot Marcus Nispel, och sågat både honom och hans filmer. Men om jag har lagt upp de recensionerna än eller ej har jag inte direkt minne av. Hur som helst känner jag att det är dags att göra avbön! Jag gillar hur de filmer som kommer från honom ser ut. I alla fall gör det med den här och det är väl ett betyg så gott som något. Det är en trevlig actionfilm med rötterna i äventyrs- och fantasygenren. Det är onda kungar, magiska ritualer och vidunderliga bestar. Allt som ska finnas i en sådan här film och det ser bra ut alltsammans!

Men som vanligt är det inte bara rosor även om det är övervägande av den varan i det här fallet. Man har i vanligt ordning inte riktigt lyckats med slutet som känns lite krystat och enkelt. Jag hade hoppats att man hade kunnat behålla fokus ett litet tag till men man får vara nöjd i alla fall!

Slutligen ett ord om det här med nyinspelningar. Är det här en sådan? Finns det något mer än karaktären Conan som kan kopplas till filmerna med Arnold Schwarzenegger? Jag säger att det här inte är en nyinspelning utan snarare ett fristående äventyr liksom vilken annan barbarfilm som helst egentligen. Och jag saknar heller inte Arnold, Jag tycker att Jason Momoa gör ett alldeles utmärkt jobb i rollen!

7/10

Recension - Kull the Conquerer - 1997

Kull the Conquerer

Aka: The Conquerer – Son of Conan

Regi: John Nicolella

1997

Action/Äventyr/Fantasy

Kull blir oväntat kung efter att ha dräpt den förre konungen och börjar genast med att rasera de gamla uråldriga lagarna med sina nya men mänskliga dito. Naturligtvis skaffar detta honom fiender eftersom de nya lagarna inte är like fördelaktiga för de rika och förtryckande för det fattiga. Dessutom anser de rättmätiga arvingarna till kungen att de äger rätt till tronen. Planen att bringa en urgammal häxa tillbaka till livet för att besegra Kull sätts i verket men ingen har tänkt på att hon knappast är intresserad av att hålla sin del av avtalet. Varför ska hon ge upp den makt som nu tillfaller henne?

Jag vet inte om det är så på flera ställen i världen men i Sverige har man av någon anledning blandat in Conan i titeln på filmen. Jag antar att detta beror på att man försöker rida på nyhetsvärdet av den nya Conanfilmen eller kanske rent av den äldre med Arnold Schwarzenegger? Men historien har väldigt lite att göra med Conan, det är en barbarfilm men det är också allt. Naturligtvis finns det trolldom och magi men det är knappar explicit för Conan. En helt normal äventyrs/fantasyfilm snarare.

Huvudrollen som Kull spelas av Kevin Sorbo som åtminstone för mig är mest känd som Hercules i ungdomsserien om honom. Han är ingen virtuos när det gäller skådespeleri men att spela muskulös barbar klarar han utmärkt. Det är ungefär samma rolla som Hercules faktiskt. Tyvärr är också resten av filmen lite för mycket ungdomsriktad. Den blir lite okomplicerat och enkelt av det hela. Man har sett det mesta redan.

Hade man satsat lite mer på att göra historien intressant hade man säkerligen tjänat underhållningsvärde. Man kunde åtminstone tagit ut svängarna lite mer. Det är platts stelt och tråkigt som det är nu. Tia Carrere gör rollen som den uråldriga häxan och även hon gör ett adekvat jobb. Det finns inte mycket mer att säga mer än att jag tror att samtliga skådespelare hade kunnat agera bättre om de bara hade fått mer utrymme att göra det. Karaktärerna är lite för träiga för att det ska gå att göra något vettigt av det.

Men filmen är trots allt inte helt misslyckad och det finns poänger här och där. Så jag ger den ett noga avvägt betyg.

5/10

Recension: Smurfarna (2011)

Jag har förvisso aldrig varit något jättefan av Smurfarna men den här ville jag verkligen se! Jag hade inga större förhoppningar men hoppades väl på grymma animationer och sånt. Nja, så imponerad av den varan är jag inte – snarare tycker jag att det är ganska slarvigt utfört många gånger. Det är verkligen tydligt att det är frågan om animerade karaktärer som inte finns i människovärlden. Skådespelarna som ska agera tillsammans med de animerade figurerna lyckas inte samspela med dem och de ser helt enkelt ut som jag vet inte vad. Men filmen är dum! Så dum att den faktiskt blir väldigt underhållande! Det är tydligt att målgruppen är barn som kanske är mer förlåtande mot detaljer till förmån för dråpliga situationer än vad jag är. Jag tror det hade varit en mycket roligare film om man inte hade transporterat den till den riktiga världen men man kan ju inte få allt. Underhållande var det i alla fall!

5/10

Recension: Night of the Demons (2009)

Det här är en film som egentligen gjordes redan 1988 men som nu alltså spelats in på nytt. Jag kan inte minnas om jag har sett originalet eller inte, men efter att ha sett den här inser jag att det faktiskt kvittar. Inte för att den här är dålig, för det tycker jag inte att den här, utan snarare för att historien är så simpel att jag inte behöver se flera versioner av den. Skådespeleriet är egentligen under all kritik och även om Edward Furlong tillhör skaran av relativt erkända skådespelare hjälper inte det. Han är absolut inte bättre än någon annan. Men jag får intrycket av att filmen inte tar sig själv på fullt allvar och då kan man komma undan med lite mer också. Sminkjobben är dock bra mycket bättre än både historien och skådespelarna för även om det egentligen inte ser bra ut och känns gjorda med glimten i ögat, så finns det en kontinuitet i dem som är mycket underhållande. Det finns inga direkta överraskningar längs vägen och man ser lång väg hur det kommer att sluta – eller? 

7/10

Recension: The Last Airbender

The Last Airbender – Frågan är varför jag hade så höga förväntningar på den här? Det är en film gjord och skriven av M. Night Shyalaman, som visserligen gjort ett par hyggliga filmer tidigare i karriären men som jag på det hela taget anser vara en smula överskattad. Här är det egentligen frågan om ett fantasyäventyr och även om det inte direkt är trolldom inblandat så är det i alla fall krafter nog att kontrollera naturens fyra element som är huvudtanken med filmen. Shyalaman gör det lätt för sig och använder en story som gjort om och om igen förut, det är de goda mot de onda och svårare än så är det faktiskt inte. Det blir lite  för svart och vitt och de visuella effekterna som man kan tänka sig av en film som denna är inte heller särskilt imponerande tycker jag. På det hela taget är det väl hyggligt, men mer blir det aldrig. Sevärt en gång och intressant just för att det är lite fantasifulla miljöer, men inte så mycket mer – tyvärr! 

6/10

Recension: Season of the Witch (2011)

Season of the Witch (2011) – Jag gillar den här filmen, inte för att den är historiskt korrekt för det betvivlar jag starkt. Men jag gillar filmer som utspelar sig i historisk miljö, jag gillar riddare och jag gillar övernaturligheter, svart magi och fantasy. I den här filmen får jag allt ovanstående och jag får Nicholas Cage och Ron Pearlman. Dessutom får jag Christopher Lee i en liten roll och det finns väl sämre man kan råka ut för. Handlingen i sig är väl inget att jubla över men det är en underhållande äventyrsfilm och resan med häxan som ska ställas inför sin dom är underhållande. Det finns vissa datorgenererade effekter men jag börjar bli så tröt på att klaga på dessa att jag helt enkelt accepterar dem, dessutom börjar de numera bli bättre och bättre. Något som är lite ovanligt är att man faktiskt vågar sig på att kritisera kyrkan, man hävdar på flera ställen att kyrkan utgett sig för att vara Guds sändebud men i själva verket mördat, torterat och spridit annan ondska i Guds namn. Inget som någon något så när intelligent människa inte visste ändå, men det är ganska ovanligt att vi får så starka sensmoraliska påhopp från Hollywood! Det är inte en film som tar mig med storm men den är sm sagt underhållande och den lyckas också med bedriften att faktiskt överraska lite i slultet, det är inte allt för vanligt nuförtiden.  

7/10

The Dunwich Horror - HP Lovecraft

En berättelse baserad på självaste HP Lovecrafts verk och det märks ganska tydligt. Det handlar väl inte så mycket om vidunder i klass med Cthulhu men om magiska ritualer som innefattar offer och blod. Dessutom finns Necronomicon med i berättelsen! Jag tycker att det är en charmig film från 70-talet där man får ungefär vad man kan räkna med och jag håller den faktiskt högre än många andra filmatiseringar av HP Lovecrafts verk. Sex är ständigt närvarande i berättelsen och jag kan tänka mig att detta fick publiken att sparka bakåt när filmen en gång var ny. Att bejaka kvinnas sexualitet på det sättet kunde man nog inte göra ostraffat. 

7/10 

Harry Potter and the Deadly Hallows: Part two

Egentligen finns det ingen anledning att recensera denna. Det händer nämligen inget som man inte på förhand har räknat ut i de andra filmerna, kanske förutom ett par detaljer. Men jag känner ändå att jag vill skriva några rader om den eftersom det är den sista(?) i serien. Frågan är om profithungriga producenter kan hålla sig borta… Men i så fall blir det nog frågan om en sidohistoria med andra skådespelare, en spinoff på något sätt. Nåja, nu ska jag inte låta mina förutfattade meningar gå ut över den här filmen. Den är onekligen välgjord och riktigt snygg! Effekter har aldrig sett bättre ut men enbart effekter gör som bekant ingen film. Det här är helt enkelt inte roligt längre. Harry Potter var klart underhållande i början av filmserien när det fortfarande fanns upptäckarglädje i det hela, men eftersom historien går framåt och Harry och de andra blir äldre blir deras äventyr också mer allvarliga. Det är mindre fantasy och mer intrigmakeri vilket jag inte riktigt tycker passar in i konceptet. Men trots allt tycker jag att det här är en uppryckning från föregående film. Det känns konstigt att äventyret är slut men alla sagor måste kanske ta slut till sist! Faktum är att det känns ganska skönt att det är över…

5/10

The Blade Master aka Ator l’invincible 2 - 1984 - Kanske den bästa uppföljaren någonsin!

Liksom i första filmen om Ator gestaltas här den legendariske krigaren av Miles O’Keeffe och Joe D’Amato står för regin även om förtexterna säger David Hills. Jag såg den här på svensk TV en gång i tidernas begynnelse och har, i princip, varit på jakt efter den sedan dess. Den har dock visat sig vara mycket svår att hitta på DVD vilket föranledde att jag till slut hittade den, tillsammans med åtta andra ”Swords and Sorcery” filmer och det är precis vad boxen heter det! Det är i alla avseenden en ganska usel film men kalkonvärdena är fantastiska och det är stor underhållning att se, åtminstone om man gillar den här typen av film. Helt klart underskattat enligt mig och enbart scenen med den gigantiska ormen är helt klart värd pengarna enligt mig uppfattning! Handlingen är dock så grund som man kan förvänta sig och den som är ute efter överraskningar göre sig icke besvär. Det är helt enkelt en stunds underhållning och inget mer! – 8/10

Beneath Still Waters

Beneath Still Waters – Brian Yuzna är väl mest framgångsrik som producent av riktigt anständiga skräckfilmer, ofta med Stuart Gordon i regissörsstolen, men har även ett förflutet som regissör. Några av hans bästa filmer är helt klart kultrullen Society och den andra och tredje delen av Re-Animator sagan. Han gjorde delar av Necronomicon och den synnerligen effektiva The Dentist med Corbin Bernsen i huvudrollen som en något sadistisk tandläkare. Men han har också gjort riktiga bottennapp som Rottweiler och The Dentist 2. Skulle man placera den här filmen på en kvalitativ linje skulle den väl kanske hamna någonstans mitt i, absolut inget mästerverk, men kanske heller inte så usel som betyget av den på vissa ställen på nätet vittnar om. I stort sett gillar jag handlingen, det är ockult och det är mörkt, men musiken är kanske inte alltid rätt vald för skrämmande foto vilket resulterar i en komisk approach vid några tillfällen. Jag tror det är fullt medvetet men jag gillar det inte ändå. Samma sak kan gälla de utsvävningar handlingen gör till både klassisk katastroffilm (där en stor damm är på väg att brista) och flirtar med zombiegenren. Jag tror inte lika mycket på medvetenhet här som i musikvalen och det hela resulterar i att det spretar lite för mycket åt alla möjliga håll. Det hade varit bättre om man hade hållit sig till den ockulta grundtanken där man bland annat försöker väva in Aliester Crowley. Något som också stör mig en smula är att skådespelarna antingen inte behärskar engelska fullt ut och således bryter på spanska, eller fejkar sin brytning för att få det mer realistiskt. I vilket fall som helst blir det inte fullt trovärdigt och det känns aningen konstlat. – 5/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Night at the Museum 2

Night at the Museum 2 – Det finns rätt mycket likheter mellan den här och den första filmen. Många av animationerna är fantastiska och det är ett högt tempo av underhållande och skruvade karaktärer. Det som skiljer är väl att Larry Daley (Ben Stiller) den här gången slutat sitt jobb som nattvakt och driver sitt eget framgångsrika företag som utvecklar små uppfinningar. Åtminstone till den dag så han får reda på att museet ska renoveras och många av utställningsföremålen arkiveras centralt. När Dexter – den lilla apan, dessutom stjäler guldplattan som gör alla levande och på så sätt hamnar i klorna på en ondskefull egyptisk farao måste han ge sig av till Washington för att rädda sina vänner. Manuset känns lite lamt och lite träigt vid sina tillfällen och dialogerna är under stundom lite väl tramsiga och fjantiga, nästan lite sökta tycker jag. Det finns inte riktigt det där naturliga flytet där och det känns som om man har försökt lite för mycket. Trots detta är det en väldigt underhållande film om man är ute efter en uppföljare! – 7/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Harry Potter and the Half-Blood Prince

Harry Potter and the Half-Blood Prince – Även om jag har funnit de tidigare Harry Potter filmerna mycket underhållande vill jag inte sälla mig till de mest fanatiska beundrarna av historien. Jag har inte läst någon av böckerna och kommer sannolikt inte att göra det heller. Hur som helst finner jag den här vara den mest onödiga av filmerna, den första halvan, drygt en timme, är omåttlig segt och det händer inte mycket intressant överhuvudtaget. Dessutom känns både karaktärerna och skådespelarna rätt trötta, det finns liksom ingen intressant gnista i dem. Det som tidigare varit så signifikativt för filmerna – de visuella effekterna är nästan helt bortblåsta och bara vid något enstaka tillfälle få vi se rölriga fotografier etc. Istället har man ägnat mer tid åt dialog och karaktärernas inbördes förhållanden, kärlekshistorier och dylikt. Visserligen är detta väl ett måste eftersom man trots allt beskriver ungdomar under uppväxt på en skola, även om det råkar vara en värld full av märkliga varelser och magi, men jag tycker ändå att det stannar upp filmen på ett sätt som inte varit fallet tidigare. Den andra halvan av filmen är klart intressantare, det börjar hända lite och man börjar få svar på några frågor man inte ens visste att man ställde. Saker och ting hettar till och så är det… slut! Mitt i alltihopa snuvas man på konfekten, slutstriden och filmens slutgiltiga upplösning. Kvar blir bara en mellanfilm fylld med transportsträckor där en och annan detalj, som man med lätthet kunde ha avslöjat som en del av en annan film, tydliggörs. En klar besvikelse! – 5/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Zathura

Zathura – Filmen skryter med att det är samma folk låg bakom Jumanji, en film som jag verkligen älskade! Eller, kanske inte själva filmen i sig, men själva idén med ett spel som utspelar sig i verkligheten så att säga, som ligger bakom den här. Man skulle mycket väl kunna kallat den här för Jumanji 2 för de är så pass lika i stort. Deltagarna knatar runt på spelplanen och råkar ut för diverse missöden – i rymdmiljö den här gången. Skådespelarmässigt är det väl ingen höjdare och den bjuder inte på någon Robin Williams som Jumanji gjorde, men historien är trevlig, söt och rolig. Man har till och med slängt in en tidsparadox i handlingen vars lösning är lika svårt som alltid att sätta fingret på. En underhållande film helt enkelt och en som man kan se med hela familjen! – 6/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Stardust

Stardust – Ett storslaget fantasyäventyr för hela familjen! Det märks många gånger att målgruppen egentligen är de lite yngre tittarna och trots detta har filmen fått en elvaårsgräns. Det finns väl förvisso någon enstaka scen som kan tänkas vara olämplig för de allra minsta och en del av moralen i filmen är verkligen förkastligt om man nu inte förstår att det är en fantasiskapelse man tittar på. Annars är karaktärerna lagom stereotypiska för att kännas igen av vem som helst, de är spelade av duktiga skådisar, Robert De Niro, som mest verkar vilja tramsa i de filmer han medverkar i nuförtiden, Michelle Pfeiffer, som gör ett strålande jobb som ond häxa och så filmens huvudpersoner då, Claire Danes och Charlie Cox. Ian Mckellen återfinns förresten också som berättarröst! Den utspelar sig i en värld som gränsar till vår där magi är en del av vardagen och den enda överlevande konungasonen ärver tronen (det är i dessa mordkonspirationer som omoralen jag talade om tidigare ligger). Det är ett högt tempo och en trevlig saga, även om det inte är särskilt svårt att räkna ut hur det kommer att gå eller hur allting hänger ihop. Men det kan å andra sidan vara skönt att slippa mångbottnade manus någon gång ibland också! – 8/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm