The Incident aka Asylum Blackout - 2011 - komplext och oförutsägbart,

The Incident

Aka: Asylum Blackout

Regi: Alexandre Courès

2011

Horror

Året är 1989, på fritiden spelar George, Max och Ricky i ett rock band. För att finansiera sitt intresse jobbar de i köket på ett mentalsjukhus. De lagar maten och utfodrar farliga internerna. En gång råkar ett åskoväder orsaka strömavbrott, vilket i sin tur innebär att allt slutar att fungera inne på anstalten. Inga dörrar går längre att öppna och mörkret infinner sig snart inne i byggnaden. Eftersom större delen av vaktstyrkan befinner sig i andra delen av byggnaden tvingas kockarna att hjälpa till för att återföra internerna till sina celler. Ett tämligen enkelt uppdrag kan tyckas men något går fel. En av patienterna – Harry Green, ser till att de andra spottar ut alla piller som de borde ha tagit. Kaos råder och våldet eskalerar till oanade proportioner.

Jag läser på baksidan att filmen orsakat svimningsanfall när det biovisades i Kanada. Detta ska tydligen bero på en specifik sekvens i filmen. Jag börjar titta och undrar när det ska komma att bli så otäckt att vi kan börja tala om svimningsanfall. Jag är ju själv tämligen luttrad och räknar inte med att bli påverkad men med sådana uttalanden blir man trots allt lite nyfiken på om man kan identifiera den specifika sekvensen i alla fall. Först tror jag att det handlar om starka överdrifter eftersom filmen går ut ganska snällt. Det dröjer ett tag innan vi får se några som helst våldsamma tendenser från de intagna. Ännu längre dröjer det förstås innan strömavbrottet tar sin början. Jag har inte klockat några exakta tider men jag gissar att första halvan av filmen går åt till karaktärsutveckling. Det är väl i sig inget ovanligt, men jag är ute efter en skräckthriller och då brukar det kunna gå lite fortare.

När så strömavbrottet är ett faktum blir det mörkt, alldeles för mörkt för min smak. Jag är inte dummare än att jag begriper att det är ett sätt för filmskaparna att skrämmas. Vi är väl naturligt rädda av vad som kan finnas i mörkret, inte nödvändigtvis det vi ser finns där. Det är alltså lite svårt för mig att se vad det är som händer. Jag har svårt för att identifiera karaktärerna, både de intagna och kockarna, vilket tyvärr innebär att jag inte kan lägga ihop två och två med de symptom och personligheter man tidigare presenterat för oss. En miss tycker jag. Men jag måste erkänna att filmen efterhand blir allt mer spännande och i takt med att upproret eskalerar gör också spänningen det.

Efter att ha sett filmen tror jag att jag har lyckats identifiera svimningsscenen. Jag är inte säker men det finns ett par tre scener som jag tycker är lite värre än det andra som visas. Det är inte nödvändigtvis värre än vad man har sett i andra filmer men kanske är själva grundstämningen råare här. Det är väl också en handling som ligger närmare sanningen kanske. Man har väl en tendens att bli mer skrämd av sådant som ligger närmare verkligheten och visst ligger ett fängelseuppror, även om det skulle råka vara ett mentalsjukhus i det här fallet, närmare verkligheten än vad monstren i monsterfilmer gör!

Jag gillar avslutningshalvan bättre än öppningshalvan av filmen. Det är inte så konstigt eftersom saker och ting inte börjar röra på sig förrän efter ett tag. Men det som jag gillar allra mest är själva slutet på filmen. Nu tror ni förstås att det handlar om twist på twist eftersom jag har en fallenhet att gilla sådana slut på psykologiska thrillers, men riktigt så enkelt är det inte här. Det här slutet är mer komplext och oförutsägbart, dessutom är det obegripligt – på bästa sätt!

7/10

Recension: The Ring Two - 2005

The Ring Two

Regi: Hideo Nakata

2005

Horror

Rachel och hennes son Aidan har numera flyttat till en annan stad och Rachel har fått ett nytt jobb på en tidning. När en tonåring i trakten hittas död och Rachel börjar fördjupa sig i fallet känner hon allt för väl igen händelseförloppet. Hon lyckas lokalisera det fasansfulla videobandet och förstöra det men då börjar hennes mardröm att ta fart på riktigt. Samara är nämligen ute efter hämnd och lyckas komma åt henne genom sonen Aidan. Själv blir hon anklagad för barnmisshandel när Aidan hamnar på sjukhus med diverse skador. Allt verkar vara emot Rachel och hon bestämmer sig för att bekämpa Samara med alla medel. Ny information kommer fram genom hennes ihärdiga efterforskningar, frågan är bara om hon hinner använda denna information mot Samara innan det är för sent.

Här finns inte lika mycket övertydlighet som det gjorde i den första amerikanska filmen och endast vid något enstaka tillfälle väljer Hideo Nakata att underskatta tittaren genom att visa oss en tillbakablick till det berömda bandet. Allt för att säkerställa att vi ska förstå sambandet. Jag tycker att han kommer undan med detta då det trots allt inte trycks ned i halsen på åskådaren och används ganska sparsamt.

Den här är mer otäck än sin föregångare, dock inte sagt att den är speciellt mycket bättre. Ofta känns handlingen tämligen sökt och vridningar och twists är allt som oftast ganska förutsägbara. Visserligen känner man igen en del av de grepp man är van vid från asiatisk film, bland annat från Hideo själv, men överlag är det här en synnerligen amerikansk produktion. Jag tänker här inte gå närmare in i detalj vad som kännetecknar en sådan utan bara göra ett kallt konstaterande och inte trötta ut er i onödan.

Den som väntar sig en remake på uppföljaren till det japanska originalet kommer att bli besviken. Det här är faktiskt ingen remake utan en helt egen unik uppföljare till den amerikanska nyinspelningen. Detta är väl egentligen både en styrka och en svaghet då man har mer erfarenhet att föra historien vidare på andra sätt och vet kanske vad som kan tänkas funka, men samtidigt har ju flera möjligheter redan exploaterats och man blir något begränsad om man inte vill upprepa sig. Det börjar förresten bli lite krångligt att hålla reda på alla avarter i den här ringmytologin nu. För jag tycker nästan att man får kalla det för mytologi. Mig veterligen finns det hela sju stycken filmer som exploaterar temat (Japanska; Ringu, Ringu 2, Ringu 0 och Rasen: The Spiral, Koreanska: Ring Virus och så de två Amerikanska då) och jag skulle inte kalla det omöjligt att vi får se ytterligare en del, i alla fall från USA.

Personligen tycker jag att skådespeleriet funkar mycket bättre här än i ettan, kanske för att skådespelarna ges betydligt mer utrymme här och att historien egentligen är en fördjupning av temat. Det är intressant att filmens historia låter en få lite djupare inblick i bakgrunden till Samara men med facit i hand kanske detta omkullkastar en del som vi alla tagit för absolut sanning. Det är svårt att gå in på detaljer utan att avslöja för mycket. Se och avgör själv!