Recension: B.T.K.

Produktionsvärdena på den här filmen är inte speciellt höga, men av någon konstig anledning gillar jag filmen skarpt! Kontrasten mellan familjefadern och den sadistiske seriemördaren framställs helt perfekt och jag är faktiskt en smula imponerad av Kane Hodders rollprestation, jag hade aldrig trott att han skulle kunna leverera sådant skådespeleri. Det är inte speciellt spännande egentligen men det finns ändå ett skimmer av intresse om vad som ska hända härnäst. Blodigt är det väl emellanåt men är man ute efter splattereffekter är man ändå fel ute. Nej, som jag inledningsvis nämnde så är det själva karaktären Dennis Rader, som mördaren heter, som är det intressanta. Kane Hodder gör rollen full rättvisa och sällan har psykopatismens båda ansikten visualiserats med sådan precision. 

7/10

Are You Scared? - 2006 - I kölvattnet av SAW!

Are you Scared?

Regi: Andy Hurst

2006

Horror

Sex ungdomar vaknar upp i en övergiven fabrik. Gemensamt har de alla att de en gång anmält sitt intresse till en TV show vid namn Are you Scared? där de skulle möta sina värsta fasor på bästa sändningstid. Föga anar de att det inte alls är frågan om någon show, åtminstone inte för vanlig TV, utan att en galen vettvilling som vill lekar sina sadistiska lekar med deltagarna har tagit dem till fånga. En efter en går de fasansfulla öden till mötes i lekar designade att vara en kamp mot klockan, lös uppgiften inom tidsramen och du klarar uppdraget…

Visst känner man igen det mest av handlingen ovan från andra filmer, kanske finns det starkast band med de oerhört populära saw filmerna och troligen är det just den framgångsrika vågen man valt att försöka rida på här. En mördare som listigt förbereder sina fällor och som utmanar offret till en lek. En lek där livet står på spel och det finns en teoretisk chans att vinna om man bara löser de plågsamma uppgifterna.

                                  

Att grupper av personer vaknar upp i labyrinter etc. är ju heller inget nytt. Det är väl ingen som glömt den synnerligen effektiva Cube som verkligen drog allt det där till sin spets. Skillnaden mot den här är att personerna och framförallt tittaren, trots allt ganska snabbt kommer fram till deras gemensamma nämnare. Jag tycker mig också kunna se vissa likheter med actionfilmen Speed, åtminstone vad det gäller mördarens intentioner och motiv.

Hur är det här utfört då? Nja, skådespelarmässigt är det inget man jublar över. Det är väl ingen som är riktigt helkass och ligger i kalkonklass. Alla kan hålla masken hyfsat bra men replikerna som frambringas är sällan eller aldrig trovärdiga. Dessutom är manuset rent ut sagt korkat på många ställen. Motivation saknar hos karaktärerna och det känns helt enkelt inte som om man verkligen skulle beté sig på det viset i en dylik situation.

Dock vill jag påstå att själva idén till filmen är alldeles ypperlig och förträfflig. Att väva in dokusåpa, eller realityshow som det verkar kallas nuförtiden, i handlingen tycker jag ligger lika bra i tiden som för några år sedan när My Little Eye var ny och aktuell. Det var en film som jag anser fick oförtjänt dålig kritik från många håll, så fick jag det sagt!

Men nog om det, frågan är väl om en god idé räcker för att underhålla den knappa tid på strax under en och en halv timme som filmen håller på. Jag tycker faktiskt att det gör det, men mer än en stunds underhållning förmår inte filmen att leverera. Naturligtvis ska man också försöka att i möjligaste mån låta bli att jämföra alltför mycket med ”storebror” saw, som naturligtvis är mycket bättre, men visst har även den här sina poänger!

Memory - 2006 - är det möjligt att minnas sina föräldrars minnen genom det genetiska arvet?

Billy Zane tillhör absolute inte det gardet av skådespelare som jag vill kalla för favoriter och då uttrycker jag mig ändå diplomatiskt! Jag tycker han har en stil som gör att alla roller han gör blir mer eller mindre karikatyrer, vilket sällan funkar. I just den här tycker jag att han lägger band på sig, lite i alla fall, och levererar en oftast hyggligt trovärdig prestation. Själva filmen i sig kretsar kring minnet som titeln antyder och filosoferar kring om det är möjligt att minnas sina föräldrars minnen genom det genetiska arvet. Det blir en ganska spännande historia där vår huvudperson (Billy Zane) får se syner av det förgångna, i form av minnen. En seriemördare uppenbarar sig för honom och efter att ha börjat forska kring det hela och hittat miljöer som stämmer in med minnesbilderna han upplever, blir han mer och mer övertygad om att det han upplever är verkligt. Jag gillar upplägget och jag gillar filmen, maskerade mördare han man ju inte få för mycket av, men jag hade önskat att man inte hade gjort slutet så krystat och typiskt. Riktigt hur det hänger ihop vill jag dock inte avslöja. 

7/10

Recension: No Country for Old Men

No Country for Old Men – En både kritikerrosad och publikhyllad film som jag personligen fann en smula överskattad. Till viss del beror detta naturligtvis på att genren i sig inte tilltalar mig generellt sett, men jag måste erkänna att en del av dialogerna är fullständigt briljanta. Det finns en underliggande ton av cynism i hela filmen som ibland kommer upp till ytan och faktiskt är väldigt underhållande, men på det hela taget tycker jag att filmen var alltför seg för min smak. När det gäller skådespeleriet finns det däremot inget att klaga på, idel strålande rollprestationer, varse sig det handlar om de allra mest kända namnen som Woody Harrelson, eller mer okända Javier Bardem, som kanske gör den mest fascinerande karaktären av alla – den principfasta lönnmördaren som via egensinniga metoder ska återfinna de försvunna gangsterpengarna. Tommy Lee Jones går naturligtvis heller inte att klaga på även om jag finner att han går på rutin, men så har han ju inte en av de största rollerna heller. – 6/10


Edit (2012-01-20): Faktum är att när jag såg om den här nyligen hade den växt betydligt och var åtminstone två steg högre på betygsskalan. Det måste bero på att den var så upphausad vid tillfället att jag helt enkelt kompenserade för det... Sånt som händer!