1994, alltså för ganska precis 20 år sedan kom filmen Forrest Gump. Alla verkade älska den
och den belönades 6 Oscarsstatyetter. Bland annat fick Tom Hanks en för bästa huvudroll. Med risk för att klassas som
ignorant förstod jag aldrig riktigt varför. Tom Hanks var inte helt trovärdig i
rollen som den något efterblivne Forrest
Gump. Själva historien var allt för otrolig för att vara realistisk, och då
menar jag förstås realistisk i filmens eget universum. Han tycks ha varit med
om allt och historien är full av kända män som på ett eller annat sätt har
färgats av denna man.
Varför skriver jag nu det här som inledning till en
svensk film gjord 20 år senare? Jo, de är helt enkelt väldigt lika till sitt
upplägg. Båda bygger förstås på en litterär förlaga så vi ska inte klandra
filmmakarna Robert Zemeckis och Felix Herngren. Huruvida Jonas Jonasson som har skrivit
hundraåringen har sneglat på Winstons
Grooms bok vet jag inte och tänker heller inte spekulera vidare i det.
Hur som helst tar filmen sin början med att Allan
Karlsson fyller hundra år. En anmärkningsvärd ålder tycker man på
ålderdomshemmet. Man har skaffat sig en extra stor marsipantårta för tillfället.
TV är där och man planerar att göra en stor sak av det hela. Allan är däremot
inte lika intresserad av att firas. Han vill ut och smaka på livet igen, han
rymmer genom ett öppet fönster och så tar vår berättelse sin början. Den ena
händelsen leder till en annan och snart är Allan på väg med buss så långt som
hans växelpengar tar honom. Med sig har han en väska som inte är hans och som
visar sig innehålla en stor summa pengar. Självklart vill de gangsters som
blivit av med väskan ha den tillbaka men slumpen vill annorlunda. Samtidigt får
vi följa delar av Allans liv, som sträcker sig hundra år tillbaka i tiden. Hur
han har träffat på stora män och påverkat historien genom sina möten. Franco,
Einstein och Stalin för att nämna några. Självklart med en liten tvist på det.
Ska sanningen fram så var jag lite skeptisk mot Robert Gustavsson i huvudrollen. Jag
tillhör inte dem som är jätteimponerad av allt han har gjort. På ren svenska
tycker jag att han är rätt så överskattad som komiker. Visst kan han vara rolig
ibland men jag tycker nog att han som regel tar sig själv på lite för stort
allvar. Att han i filmen ska vara hundra år gammal innebär förstås en hel del
sminkeffekter. Tydligen så spenderade han ackumulerat under filminspelningen 3
veckor i sminket. Det låter i alla fall mycket!
Han gör också rollen som sig själv som yngre, alltså
Allan Karlsson i olika åldrar. Och faktum är att trots min initiala skepsis så
glömde jag nästan bort att det var Robert
Gustafsson i rollen. Han gick i in den så mycket att han blev Allan
Gustavsson. Visserligen var han dold under allt sminket men inte så mycket så
att man skulle kunna ta fel på att det inte var han. Det behövdes inte mer än
ett kort ögonblick, eller att se på filmens omslag egentligen.
Här gör han det som Tom
Hanks inte förmådde i Forrest Gump,
han gör filmen trovärdig och lyfter filmen till en helt ny nivå. Naturligtvis
har de övriga skådespelarna sitt med saken att göra. Några av dem har riktigt
stora roller med annan andra nästan bara är med på statistnivå. Statister med
repliker kan man säga. Och förresten så handlar det ofta om amatörer. Felix
gillar tydligen att jobba med amatörer. Med tanke på resultatet kan man förstås
dra slutsatsen att det antingen är väldigt duktiga amatörer eller att Felix Herngren är en ypperligt begåvad
regissör som har god hans med amatörer. Förmodligen handlar det om båda delar. Medverkar
gör bland andra Iwar Wiklander, David Wiberg, Jens Hultén och Mia
Skäringer.
8/10
Bilder: © Buena
Vista © Nice FLX Pictures
Ta förresten
chansen och vinn filmen här!
