Dirty Dancing - 1987 - Den ultimata tjejfilmen?

Dirty Dancing

Regi: Emile Ardolino

1987

Drama/Musikal

Skriven av: Linda Snöberg

Året är 1963 och Baby Houseman som bara är 17 år (Jennifer Grey) är på väg till ett sommarställe med sin familj. Som det är med så många andra familjer så kommer hon inte speciellt bra överens med sin storasyster Lisa (Jane Brucker), och hon är urtrött på de äldre människorna som finns på sommarstället. En kväll får hon syn på Johnny Castle (Patrick Swayze), en dansare på hotellet som hon faller pladask för. När Johnnys danspartner Penny (Cynthia Rhodes) inte kan dansa p.g.a. att hon måste på ett läkarbesök för hon är gravid, så fyller Baby mer än gärna in för henne. Nu börjar den hårda kampen om att bli en bra dansare på kort tid.  Det blir Johnnys uppgift att se till att hon blir färdig i tid. Baby är från en rik och fin familj medan Johnny är en helt vanlig kille som jobbar som danslärare på ett sommarställe. Det är ju bara bäddat för trubbel.

En film som handlar om verkliga människor som handskas med alldagliga saker som man kan relatera till. Jag hoppas att filmen görs till en uppsättning på Broadway. Dirty Dancing är filmen du kan se om och om igen utan att tycka att den är tråkig och tjatig, iallafall om du är tjej. Skådespeleriet är ju inte det bästa jag har sett men det funkar bra ändå. Historien och musiken är så pass bra att du glömmer bort att insatserna inte är de bästa. Dirty Dancing är underbar och rolig och jag kan verkligen rekommendera den.

Dansscenerna ser fantastiskt bra ut och det är något med Dirty Dancing som gör att den är så bra, underbar kemi mellan Patrick och Jennifer, de underbara dansscenerna mellan alla karaktärerna och den varma atmosfären. I många filmer slänger man bara in en sexscen där man tycker det passar in eller för att förlänga filmen lite, men här har vi en genom tidernas bästa kärleksscener enligt mig.

Vad mer kan du begära? Semester, underbara människor, romantik och en massa sexiga danssteg. Jag är verkligen imponerad av vad de kunde göra med inte alltför hög budget precis.

Dirty Dancing handlar om ändringar och relationer inom familjen, som sätts på prov i denna romantiska film. Historien tar sin plats i Augusti , den sista veckan av oskyldighet i Babys liv, innan det för alltid kommer att ändras.

Recension: Eyes Beyond - 2010

Eyes Beyond

Regi: Daniel Reininghaus

2010

Horror

Två bröder som delar hus med varandra bjuder över sina närmaste grannar på en trevlig middag. Vad grannarna inte anar är att allt inte står rätt till och att de kommer att bli föremål för en ultimat förnedring! Snart är de maktlösa i brödernas våld och det enda som kan få mardrömmen att sluta är döden – eller?

Jag har sett min beskärda del av lågbudgeterad skräpfilm och kan konstatera att även om den här filmen inte kan stoltsera med någon högre budget är det ingalunda en skräpfilm. Faktum är att jag blev lite överrumplad av den och inte hade förväntat mig en riktigt så motbjudande terror som filmen levererar. Det säger jag i ordets mest positiva bemärkelse och jag gör gärna jämförelser med Funny Games. Inte för att den här filmen kommer i närheten, långt ifrån, men för att upplägget är snarlikt. Våldet är inte visuellt explicit men är ändå närvarande på ett sätt som lär chockera även de mest hårdhudade filmtittare. Vi bjuds både på lemlästningar och sadistiskt sexuellt våld i en form som jag sällan har sett förr. Det är inte utan att man får säga att jag blev lite imponerad.

Men filmen är inte en enda lång våldsorige och tur är väl det kanske. Nej, filmen är egentligen uppbyggd i tre delar där den första ungefär går ut på vad jag har beskrivit ovan. I andra delen ges istället någon form av förklaring till varför det första hände och i den tredje ställs allting på ända. Man är inte längre säker på vad som hände och den allra sista avslutande scenen är vad som verkligen gör filmen till vad den är. Den gör att filmen får en poäng bortom det uppenbara och blir ett seriöst inlägg i någon sorts samhällsdebatt. Den visar att filmen är genomtänkt och inte bara hopklippt med ambition att chockera sin omgivning. Den här filmen, även om den är kort (knappt 30 minuter), har något att säga också!

Skådespelarmässigt är filmen ingen fullträff för även om jag gillade Robert Nolans insats i Worm hur mycket som helst tycker jag inte att det fungerar lika klockrent här. Överspeleriet är ett problem som gör att trovärdigheten påverkas negativt och det är väl filmens största problem. Detta gäller framförallt den första delen som är den mest chockerande. Att se grannens dotter brutalt våldtagen framför ögonen på sina föräldrar är en mycket stark scen, men eftersom föräldrarna (Robert Nolan och Kelly Marie-Murtha) spelar över lite för mycket tappar det lite. Dottern – Abigail, själv (Danielle Barker) är däremot hur bra och trovärdig som helst! Daniel Reininghaus – filmens regissör, gör kanske den viktigaste rollen av alla. Han lyckas vara diabolisk, missförstådd, skör, och sadistisk på en och samma gång. Jag tror inte filmen hade fungerat lika väl utan honom.

Filmen verkar ha blivit överöst med festivalpriser och det är, som jag inledningsvis var inne på, en stor skillnad mellan den här och den genomsnittliga lågbudget skräckisen. Och även om omdömet i slutändan blir lite ambivalent vill jag rekommendera filmen till både dem som tycker om starka våldskildringar i subgenren Terror och de som vill ha en underliggande och mer allvarsam poäng eller rent av inlägg i samhällsdebatten.

Underworld: Awakening - 2012 - Vampyrer och Varulvar!

Underworld: Awakening

Regi: Måns Mårlind, Björn Stein

2012

Action

Slutligen får människorna reda på vampyrernas och varulvarnas existens och startar krig mot dem. Det handlar egentligen om regelrätt utrotning men några stycken av varje art finns förstås kvar. Selene vaknar upp i ett forskningslabb utan att veta hur länge hon har befunnit sig där. Så vitt hon vet har det bara gått en dag men i själva verket visar det sig ha gått flera år. Hon får snabbt veta att hon blivit befrias av testobjekt nummer 2 som rymt från sin fångenskap. Hon tror detta vara hybriden Michael som hon skildes ifrån precis innan hon blev tillfångatagen men sanningen är en helt annan. Testobjekt nummer 2 är ingen annan än hennes egen dotter som ärvt sin fars egenskaper. Hon har DNA både från varulvarna och från vampyrerna och har potential att bli obeskrivligt mäktig. Men varulvarna tänker inte se på hur vampyrerna frodas och växer sig starkare och dyker upp med full styrka för att ta barnet för sina egna behov, något som Selene naturligtvis inte tänker tillåta…

Kate Beckinsale är tillbaka i rollen som vampyren Selene och hon gör ett fortsatt utmärkt jobb! Det är väl ingen roll som kräver så mycket skådespelartalang egentligen men om hon gör sina egna stunts vill det till att man är vältränad och kan ta några hårda smällar! Och med tanke på att rollens klädsel fortfarande består av tajta skinn eller lackkläder ser det onekligen ut som att hennes snart 40 åriga kropp är i god form.

Som de tidigare filmerna handlar det verkligen inte om någon skräckfilm trots att vampyrer och varulvar är de huvudsakliga karaktärerna. Det är helt enkelt en actionfilm och det är förvånansvärt bra drag i den. Det mesta ser snyggt ut och jag kan inte låta bli att undra hon den ser ut i högupplöst kvalitet. Det enda som drar ned det en smula är några varulvsanimationer som borde gått att göra bättre.

Filmen har lite postapokalyps över sig. Inte i konventionell mening kanske men när Selene vaknar upp är vampyrerna så gott som utplånande och de resterande gömmer sig i underjordiska nästen. Jag önskar att man hade utforskat detta lite mera och inte bara låtit rekvisita ligga för att påminna om storhetstiden. Jag tycker kanske att man borde ha använt möjligheten till ytterligare bakgrundshistoria, i synnerhet för sådana som jag som inte riktigt minns vad som har inträffat i detalj under de första tre filmerna!

Men å andra sidan går det alldeles utmärkt att betrakta den här filmen som självstående episod där det man behöver veta för just den här filmen förklaras tillräckligt väl. Det är nog så man får se den om man vill ha så mycket utbyte av den som möjligt. Vidare kan man säkert anklaga filmen för att vara aningen tjatig, i synnerhet om man inte gillar hejdlösa actionsekvenser, för det är väldigt mycket av samma i den. På hur många sätt kan man egentligen döda en varulv?

Men det spelar ingen roll för min del! Det är mycket välgjort och till och med sminket ser mycket bra ut! Jag gillar den här typen av fantasyaction eller vad man nu ska kalla det! Kanske är det inte en film som riktigt når upp till den bästa av sina föregångare men jag tycker verkligen inte att den skäms för sig och jag var riktigt underhållen av den och det är väl egentligen det filmer ska göra?

8/10