Det här är ytterligare en film
som stått väldigt länge i min hylla innan jag tog av plasten och slutligen
tittade på den. Dessutom hade jag fått lite om bakfoten vad det var för en
slags film. Jag har fått för mig att det handlade om någon slags
superhjältefilm, eller åtminstone en hemlig agent våffla. Men det visade sig
istället att Diabolik är ett slags superskurk som med snillrika metoder rånar
och bedrar överheten (staten) på alla sätt och vis, möjliga och omöjliga. Tydligen
bygger det hela på en serie som var och fortfarande är väldigt populär i Italien.
Man lär sig mycket av att titta på film, låt aldrig någon säga annorlunda!
För mig spelar det inte så
stor roll om det finns en litterär förlaga på det viset. Det är klart att jag
gillar serietidningsfilmer eller vad man ska kalla dem. Men är man inte bekant
med förlagan blir det ändå förstahandsinformation så att säga. Man har inget
att jämföra med. Däremot kan jag säga att det omvända är sant. Jag blir oerhört
sugen av att kolla in serietidningen när jag har sett Mario Bavas serietidningsfilm. Den har väldigt mycket känsla av
serietidning över sig. Något som jag oftast finner vara ganska avskalat.
Jag har sett några stycken
filmer signerade Mario Bava vid det
här laget. Det finns mycket kvar vilket jag ser som en ynnest. Det är alltid en
speciell känsla när man ser en kanonrulle för första gången. Och rent statiskt
sett kommer jag att hitta flera kanonrullar i hans filmografi. Detta baserat på
mina tidigare erfarenheter naturligtvis. Dock är det min föreställning att hans
skräckfilmer skulle vara mer representativ för honom. Jag vet inte om det är
mina egna förutfattade meningar som talar eller om det faktiskt är så.
Onekligen gjorde Mario Bava filmer
utanför skräck genren med stor framgång också.
Det speciella med Mario Bava är att han egentligen inte
var regissör i vedertagen mening utan fotograf. Det är kanske andra namn som
fått uppdraget tillskrivet för sig men i det här fallet är det ändå Bava själv bakom kameran. Mario Bava var fantastisk med kameran.
Han behärskade alla möjliga optiska effekter till fulländning. Det finns
montage i filmen som inte är av denna världen. Och hade man inte kommenterat
det i kommentatorspåret hade jag inte ens haft en aning om att det var
trickfilmat. Så bra är det! Det kan man inte säga om dagens trickfilmningar där
det allt som oftast är uppenbart.
Men filmen då? Vad handlar den
om? Jo, det handlar om Diabolik, en maskbeklädd skurk som tar tillfället i akt
att råna och stjäla på spektakulära sätt. Han har inga superkrafter eller nåt
sånt men har sådana egenskaper att hag alltid lyckas med det omöjliga i alla
fall. Mot sig har han förstås polisväsendet som han inte dras sig för att
förnedra. Det finns onekligen en ton av komik där. Och vad vore väl en Italiensk
film från slutet av 60-talet utan en hel del insinuerade erotik? Det är låga
vinklar, korta kjolar och snygga ben. Inget direkt naket men fortfarande mycket
effektivt. Kanske just därför förresten.
Jag håller inte det här som Bavas bästa film och inte näst bästa
heller faktiskt. Men den har något speciellt och även om jag råkade somna när
jag såg den och fick se om den igen dagen efter har den en grym
underhållningsfaktor. Det är en fel jag kan se om igen när som helst. Är man
bara upplagt för laidback underhållning, snygga kameraåkningar och charmiga
skådespelare är det här en vinnare alla dar i veckan.
7/10
