Mästerdetektiven Basil Mus
Aka: The Great Mouse Detective
Regi: Ron Clements, Burny Mattinson, David
Michener, John Musker
1986
Animerad
En dockmakare –
Fladderson blir kidnappad av Londons mest briljanta och ondskefulla skurk.
Dockmakarens dotter – Olivia söker efter den berömda mästerdetektiven Basil Mus
men hittar honom inte. Istället stöter hon ihop med Dr. Dawson som hjälper
henne att hitta rätt. Basil tar motvilligt sig an fallet som leder honom till
Londons undre värld där kriminalgeniet Professor Rottigan är på väg att sätta
sin geniala plan för att ta makten i hela landet i verket.
Jag antar att man kan se den här filmen ur två synvinklar.
Dels som vuxen, men ett visst intresse för kopplingar till andra filmer och
litterära figurer. En sådan som jag helt enkelt. Självklart måste man också
kunna se den ur ett barns synvinkel som kanske inte har lika mycket koll på
olika referenser.
För min personliga del ser jag förstås den ur det första
perspektivet. Jag tycker den lyckas alldeles utmärkt att låna inspiration från Sherlock Holmes universum. Det är
småsaker mest hela tiden. Självklart finns den berömda pipan med (en pipa som
för övrigt inte fanns när Conan Doyle
skrev sina berömda berättelser om Sherlock
Holmes). Basil Mus bor på Baker Street 221½ och han spelar fiol.
Men det är inte bara figuren Basil
som är jämförbar med Sherlock Holmes,
även Dr. Dawson är klart inspirerad
av Dr. Watson och Professor Rottigan av Professor Moriarty. Dessutom finns
faktiskt Sherlock Holmes och Dr. Watson med som karaktärer i filmen
också.
Själva äventyret som de bjuds på är klart underhållande
och man behöver verkligen inga förkunskaper om Sherlock Holmes. Det gäller förstås karaktärsbyggnaden också, men
det är ytterligare en dimension som tillförs som man har någorlunda koll på
bakgrundshistorierna. Men själva animationerna i äventyret står alltså helt för
sig själva och det är precis den typen av humor som jag förknippar med Disney.
Ska man se det ur ett barns synvinkel, vilket jag har
väldigt svårt att göra, så tror jag att man finner humorn tilltalande även om
det kanske inte är frågan om några gapskratt i sammanhanget. Det är mer fråga
om småfniss än om gapskratt om man säger så. Fast det är absolut ingen nackdel,
snarare tvärtom, jag tror filmen håller längre och för fler tittningar om den
är underhållande men inte superkomisk.
Förresten… Jag brukar alltid se de här filmerna dubbade
på svenska, jag tycker att det blir bäst resultat just när det gäller animerad
Disneyfilm. Här finns det dock en rejäl poäng med det engelska ljudspåret. Det
är nämligen ingen annan än Vincent Price
som gör rösten åt den ondskefulle Professor
Rottigan, bara det är egentligen en anledning till att se den här filmen.
Han är minst lika briljant som röstskådespelare som vanlig skådis. Helt
fantastiskt underbar faktiskt!
Bilder © Disney
