Undead - 2003 - en hyllning till femtiotalets alien-invasioner


Undead
Regi: Michael Sprieg & Peter Sprieg
Komedi/Sci-Fi/Horror
2003

En meteoritsvärm drabbar det lilla samhället Berkeley i Australien och det tycks regna småsten både här och där. De som kommer alltför nära de nedslagna stenarna eller rent av träffas av dem förvandlas omedelbart till en blodtörstig zombie och blir mäsklighetens fiende. Rene (Felicity Mason), en lokal skönhetsdrottning är under denna tid på väg att lämna staden och råkar hamna mitt i händelserna centrum. Hon träffar på stans byfåne Marion (Mungo McKay) och slår följe med honom. Flera personer såsom ett par där kvinnan är gravid och två poliser där den ena är en riktigt rookie ansluter sig också till gruppen. De verkar vara de sista levande människorna och måste nu tillsammans ta upp kampen mot zombiesarna.

Enligt min åsikt är det här först och främst en komedi framför något annat, men man måste helt klart ha en makaber humor för att uppskatta den. Filmen känns definitivt som en hyllning till femtiotalets alien-invasioner och diverse monsterfilmer i matinéformat och är gjord på ett nästan Tim Burtonskt sätt. Mycket vackert, nästan sepiafärgat foto med sparsamt överdriven musik som hela tiden ligger som en ljudmatta i bakgrunden.

Det är mycket blod i den här filmen, ibland ligger den nästan på gränsen till att vara en splatterfilm, men bara nästan. Den passerar aldrig gränsen utan förblir härligt stilistisk och våldsamheterna känns aldrig fåniga, bara roliga faktiskt och det är roligt på ett bra sätt jag menar. Tempot i filmen är också högt och det tar inte särskilt många minuter förrän allt håller på att hända på en gång. Zombies förvandlas, människor rövas bort av aliens, mystiska saker inträffar som inte får sin förklaring förrän långt senare och naturligtvis skjuts många zombieskallar i bitar. Tilläggas kan göras att trots filmen höga tempo är det inte springande zombies det rör sig om utan helt vanliga, normala och långsamma sådana.

Men inte nog med det! Det här är en film som man faktiskt kan fortsätta att diskutera efter att man har sett den. Allt är inte lika självklart som man kanske trodde i början och slutet är helt klart öppet för tolkningar. Läser man andras kommentarer om filmen, på imdb eller på andra ställen runt om på nätet verkar det som om man antingen älskar den här filmen eller hatar den. Åsikter som ligger mellan dessa båda ytterlighetsfaktorer verkar högst ovanliga. Jag förstår varför! Tar man filmen på blodigt allvar och missar att det faktiskt rör sig om en komedi kan inte behållningen bli särskilt stor. Är man dock på det klara med vad man egentligen ser tror jag att ljudet i skällan blir ett helt annat.

Filmen är en lågbudget produktion, men jag tycker inte att det märks särskilt väl. Visst kan man hävda att skådespelarna brister emellanåt men jag anser att det passar mycket bra in i produktionen. Det förstärker känslan av den hyllning som jag nämnde i början av recensionen.

En blodig och fartfylld film – Rekommenderas!