Recension: Voyage of the Rock Aliens

Sällan har jag sett en mer utflippat film än den här! Det är utomjordingar som kommer till jorden för att spela rockmusik (även om jag personligen får mer vibbar av synthmusik från det glada åttiotalet), ett par galningar som har rymt från en anstalt för de galet kriminella (ja, hur översätter man ”criminally insane”?) beväpnade med en motorsåg, ett sjöodjur som ser ut som en uppblåsbar slang och dessutom en ungdomshistoria med kärlek, rivalitet och macho bullshit! Redan innan eftertexterna har rullat förbi står det fullständigt klart att det är en film från åttiotalet. Och som sådan har den faktiskt en hel del charm även om den i alla avseenden är ganska usel! Sällan har uttrycket om att man vill se in i hjärnan på manusförfattaren känts mer adekvat för maken till historia vet jag inte hur man kan fantisera ihop. Alltihop kantas av riktigt låga produktionsvärden men det är ack så underhållande trots allt. Det gör att betygsättningen blir svår. Skulle man bara gå efter verkliga kvaliteter skulle betyget inte bli särskilt högt, men samtidigt känns uselheten mycket väl medveten och underhållningsvärdet är mycket högt. Det finns onekligen kalkonvärden i den här filmen och det måste premieras! Det är också ganska medryckande musik i filmen, och eftersom det är något av en musikal är det inte ont om tillfällen att framföra den heller. Ibland kan man tycka att själva filmen avbryts för att bli en musikvideo för en stund men det är ju så det är i musikaler ibland. Grease och Hair är ju inga direkta undantag. 

5/10

Setup - 2011 - En besvikelse

Setup stoltserar med Bruce Willis i rollistan och det var väl därför den letade sig in i min DVD-spelare. Han medverkar vid tre eller fyra tillfällen i sammanlagt kanske fem minuter… Inte för att jag är något fan egentligen men lite mer hade jag i alla fall räknat med. Ingen huvudroll alltså… Istället är det 50 Cent som står för den och hela filmen är någon slags heist eller nästan i alla fall. 50 Cents rollkaraktär – Sonny, blir skjuten av sin kompanjon efter ett rån och ägnar sedan resten av filmen åt att leta upp och hämnas på den forne kamraten. Inget dåligt upplägg egentligen kanske och det funkar faktiskt rätt så bra skådespelarmässigt men det blir ack så tråkigt. Det finns ingen spänning någonstans och även om händelserna inte alltid är direkt väntade är det inga överraskningar som levereras. Plötsligt utbryter en eldstrid och man bryr sig inte ett smak om vilka som blir skjutna. Det här en film utan både hjärta och själ men som för den delen inte har dåliga produktionsvärden.

3/10

I’ll Never Die Alone

Fyra tjejer är på bilsemester i en sydamerikansk idyll (nåja?) till de plötsligt kör förbi en blodig kvinna vid vägkanten. De tar hand om henne och beger sig till närmsta polisstation i en lite by en bit därifrån. Det är en mycket liten polisstation med endast två poliser. Där måste de lämna sina uppgifter, tala om att de har sett några män med gevär som skjutit nära den plats där de fann kvinnan och beskriva bilen de sett. Detta skulle de aldrig ha gjort, de skulle ha gett sig därifrån snabbare än kvickt! Nu dröjer det istället inte länge innan de blir jagade, infångade, våldtagna och torterade. Hämnden är ljuv! Ett klassiskt upplägg kantar denna film men det gör inte så mycket. En film i Rape/Revenge genren ska följa vissa grundprinciper och så är det bara. Det är väl också den subgenren som kanske ligger närmast en annan subgenre – Terror!  I kombination kan dessa två ingredienser bli riktigt påträngande och det är faktiskt ganska närgånget emellanåt. Tyvärr känns regin lite tafatt även om skådepelarna skulle kunna ha klarat av mycket mer. Den råa atmosfären avtar tyvärr framåt slutet och det känns lite bortkastat och poänglöst när filmen är slut. Självklart är själva grunden i Rape/Revenge uppenbar och självförklarande men någon djupare poäng hade varit trevligt. Bara en sexualsadistisk vinkel känns lite fadd. 

5/10

Thor - 2011 - Direkt från Nordisk Mytologi!

Nordisk mytologi och superhjältar har alltid fascinerat mig. Under serietidningseran av mitt liv införskaffades mängder med stål- och spindelmannen, fantastiska fyran, hulk och jag vet inte vad… Just Thor har jag dock väldigt lite erfarenhet av. Jag vet att jag har något i mina gömmor där han medverkar men bara som bifigur om jag minns rätt. Hur som helst tog jag mig an den här filmen med stort intresse! Tyvärr visade det sig att även om miljöerna, framförallt Asgård, var fantasifulla så var det på tok för mycket CGI involverat. Det känns väldigt studioinspelat och det doftar definitivt greenscreen! (använder man fortfarande bluescreen?) Men hela filmen utspelar sig inte där, en stor del av den handlar om jordelivet och kärleken till en jordisk kvinna som Thor upptäcker när han blir utkastad och förvisad från Asgård av sin far – Oden. Det blir lite Twilight över det även om ingen skimrar i solskenet. Jag önskar jag kunde säga att det är en snygg film, för det hade jag verkligen önskat – en film där ytan kompenserar innehållet, men jag kan inte göra det. Därmed inte sagt att det inte är snyggt emellanåt för det är onekligen ojämnt. En del scener är riktigt stilfulla och det finns varelser som är riktigt välgjorda oavsett om de är gjorda i en dator eller ej.

6/10

13 - 2008 - Tragikomisk nedåtgående spiral mot avgrunden!

13

Aka: Thirteen

Regi: Chukiat Sakveerakul

2008

Komedi/Drama

När saker och ting inte längre kan bli värre för Pusit, han förlorar jobbet, har skulder upp över öronen och allmän misär inträffar vad helst som händer honom, får till slut en vändning. Någon ringer på hans mobil och erbjuder honom chansen att vinna en hiskelig massa pengar. Allt han behöver göra är att klara tretton utmaningar så ska han bli enormt rik. Spelets regler är dock hårda, misslyckas han blir han med ett uppdrag blir han av med allt han hittills tjänat in, avslöjar han spelet för någon händer samma sak. Dessutom har han alltid valet att självmant ge upp. De första uppdragen visar sig vara relativt lätta men blir värre och mer utmanande både fysiskt och psykiskt ju närmare slutet han kommer.

Det är nog tänkt att det här ska vara någon form av thriller eller skräckfilm då den faktiskt är ganska makaber, men jag tolkar istället den som en mycket svart komedi där man kan skratta åt allt elände istället. Dessutom är det faktiskt ganska komiskt hur en del av uppdragen framställs, inte för att det blir lättare att utföra dem för det, men cynismen är ibland så utmärkande att man inte kan ta det på något annat sätt än komiskt. Lägg också till en del klichékomik och bilden är fullständigt klar.

                      

I övrigt är historien både originell och inte. Någonstans i bakgrunden ligger inspirationen från dokusåpornas och förnedrings- TV:ns värld men man har även vävt in snuffmyten på sätt och vis. Några få personer betalar för att få se huvudpersonen våndas över de beslut han tvingas göra, beslut som ibland kan innebära att människor dör.

Att filmen är thailändsk gör kanske att en del människor har svårt att ta den till sig. Dels för att språket är betydligt mer främmande än engelska i vårt västerländska samhälle, men också för att det både film- och mer allmänkulturellt finns skillnader som inte är helt självklara alla gånger. Den medfödda respekten för äldre eller en utpräglad hövlighet mot överordnade chefer etc. bara för att nämna några exempel.

Men även om jag gillar det här så betyder det inte att allt är guld med filmen. Framåt slutet kommer till exempel några relativt plumpa referenser till Bondskurkeri, vilket jag inte riktigt tycker passar in i historien alls faktiskt. Man hittar också på någon form av moraliserande historia som man förvisso kanske inte behöver ta ställning till, men som likväl blir lite irriterade. Vad som är bra är dock att det finns något att tänka på efter att filmen slutat. Allt är inte helt självklart, vilka människor som egentligen haft betydelse för intrigen, hur länge spelet pågått och om det finns något underliggande motiv mer än att tjäna ruskigt mycket pengar på företeelsen? Totalt världsherravälde ligger ju i linje med Bondreferenserna…

Se den!