När man gör sådana här listor för
synnerligen intresserade människor är det nästan som att dumförklara sina
läsare. Det är givetvis så att Ni som läser det jag skriver också är
intresserade av den typen av filmer jag är intresserad av att skriva om.
Således krävs det en hel del av mig för att Ni ska få nåt utbyte av det jag
skriver om. I princip på bättre uttryck skulle jag vilja sig att jag måste liga
steget före för att det ska bli intressant för Er.
Det jag har försökt göra här att
samla 11 av de över 600 recensioner jag har skrivit om olika skräckfilmer.
Dessutom har jag försökt att plocka lite udda filmer som jag dessutom anser
vara riktigt bra eller intressanta på något sätt. Alltså filmer som sticker ut från
mängden.
Utan inbördes ordning då:
Baby Blues aka Cradle will fall
Till skillnad från alla filmer
där barn och ungdomar drivs av någon sorts sjukt mordbegär är det här istället
en film där mamman inte är riktigt klok…
Norsk splatter! En av de första
jag såg inom genren och fortfarande jävligt rolig!
Överlag är den nog lite
ambivalent. Det är en riktigt brutal film som pendlar mellan katastrof och
briljans!
Ska sanningen fram är det här
också lite av en ambivalent film. Den är riktigt brutal och har absolut en
allvarsam slutpoäng, men når kanske inte riktigt ända fram när det gäller andra
bitar.
Den här svenska
skräckfilmsantologin har nästan lite vibbar av Twilight Zone och Amazing
Stories.
Det blir till slut lite La Fin Du Absolute Du Monde över den.
Man ska inte rygga tillbaka för
att det här rör sig om en stumfilm. Den är gjord i modern tid, 2005 faktiskt,
men har alla nödvändiga skavanker som skapar en perfekt illusion av ett
klassiskt verk, men med en modern prägel. Riktigt bra är den i alla fall!
Enligt mig är det här Ronny Carlssons mästerverk! Jag var delvis med och finansierade DVD-utgivningen så
jag antar att jag är lite jävig i sammanhanget. Men det här är en film som slog
mig i mellangärdet och som är så fantastiskt vacker. Att den är oförklarligt
gör heller inte saken sämre.
I min recension skrev jag att jag
ville nominera Pollyanna McIntoch till en Oscar för sin prestation som
”kvinnan”. Det kan inte bli tydligare än så!
Tunnelbaneskräck som kanske inte
är lika känd som sina ekvivalenter End of the Line och Creep. Fast den här är
bättre!
Liksom The Call of Cthulhu är det
i någon form en adaption av HP Lovercrafts berättande. Liksom nämnda författare
är den här filmen utmärkt på att berätta utan att beskriva!
