Hack! – 2007 - fantastiska klichéer!

Sju skolungdomar åker till en privat ö för att bättra på sina betyg. Snart står det klart att de hålla på att mördas en efter en. Enklare än så går nog inte filmens handling att förklaras. Och den behöver inte förklaras enklare heller för det här är inte en film där själva handlingen isig är det viktigaste. Det är inte viktigt att de sju skolungdomarna mördas en efter en, det är snarare detaljerna som är det intressanta. Filmen är nämligen uppbyggd kring klichéer och det är vad som får den att fungera så bra.

Man ska inte göra misstaget att tro att det här är en skräckfilm även om den är rejält blodig på sina ställen. Det är heller inte en regelrätt parodi även om man skulle kunna tro det med tanke på hur mycket referenser till skräckfilmer som hela tiden fyller filmen. Jag ska ärligt säga att jag tappade räkningen mer än en gång. Är man inte filmintresserad ser man nog bara den här rullen som upprepade klichéer staplade på varandra. En kalkon helt enkelt. Jag ser det inte riktigt på det sättet. Det är absolut meningen att klichéerna ska vara där, det är inget som är gjort på grund av bristande kompetens – snarare tvärtom! Jag gillar upplägget skarpt även om det framåt slutet kanske blir lite för mycket av det goda. Det är också en konst att veta när man ska sluta och det är kanske det man inte riktigt bemästrat!

7/10

Night at the Museum - 2006 - Komedi med Ben Stiller

Night at the Museum

Regi: Shawn Levy

Komedi

2006

Skriven av Linda Snöberg

Larry Daley (Ben Stiller) är en arbetslös och rätt hopplös stackare som dessutom håller på att bli vräkt från sin lägenhet. Hans son älskar honom men är besviken på att hans pappa måste flytta. Larry gör vad han kan för att få ett jobb, så efter en liten övertalning på arbetsförmedlingen får han chansen på ett nytt jobb, vilket innebär att han ska vara nattvakt på naturhistoriska museet. Det fanns tre nattvakter innan men på grund av nedskärningar ska de tre gamla nattvakterna sparkas och en ny ska ersätta dem. Då han infinner sig för sin första natt får han en liten snabb genomgång en sista gång av en av de gamla vakterna. En viktigt detalj som sägs är att han ska följa listan som han får i sina händer. När han blir ensam och klockan passerar midnatt så börjar det hända saker, allt som finns på museet kommer till liv och när T Rex börjar jaga honom är det dags att springa. Hur kommer han att klara av den långa natten?

Den börjar lite trögt men tar upp farten så fort Larry träder in på museet och kaoset börjar, då rycks man med direkt av ena actionscenen efter den andre. Från att Rexis jagar benet till kriget mellan vilda western och Romerska armen, det finns alltid något nytt som lurar runt hörnet. Filmen är väldigt underhållande och öppnar upp till många skratt.

Ben Stiller är alldeles lysande i denna komedi, som påminner en hel del om Jumanji. Han fångar verkligen Larry på ett gudomligt sätt, bara genom briljanta ansiktsuttryck. Eller när Larry kommunicerar med alla som finns på museet, så är det på ett ypperligt sätt, trots all kaos som måste röra sig inuti huvudet på honom.

Ett jobb som verkar vara så lätt förvandlas till en vild åktur och han har inte en lugn stund på hela natten, allt i museet kommer nämligen till liv. Inget blod, ingen som skjuter, ingen som dör, inget naket, utan bara ren härlig komedi. Effekterna funkar bra till museets atmosfär, allt verkar så trovärdigt även fast vi vet att det inte är det.

Vilken rollbesättning! Ben Stiller, Owen Wilson, Robin Williams, sen har det kryddats lite extra i form av Dick Van Dyke, Mickey Rooney och Bill Cobbs som är klassiker och som fortfarande kan agera. De har inga stora roller men när de syns i bild gör de det på ett strålande sett. Jake Cherry (sonen) kanske kunde ha fått ett bättre manus, kändes lite som att han liksom bara fanns där.

Det var kul att se Robin Williams i en mer seriös roll som han både kunde ta på allvar och samtidigt ha kul med. Vilken lysande ide att låta honom spela President Teddy Roosevelt. Owen Wilson är fortfarande storslagen, egentligen är det i grund och botten en reprisering av sin roll i Shanghai Noon, men med en gullig, rar, söt, klipsk och med en snarast oväntad twist.

Jag tyckte om upptågen och högtravandet av miniatyrcowboyen, Mayafolket och Romare. Scenen där Larry och apan slår varandra över käften upprepande gånger är hysteriskt kul. Jag tyckte att allt såg bra ut förutom ett tillfälle när man fick se lejonen i närbild emot gallret, då var det kanske inte det bästa. Det absolut bästa var nog T-Rex, fantastiskt bra.

16 Bästa Uppföljarna del 1

Utan inbördes ordning…

I Spit on your Grave 2 är en fantastiskt oväntad uppföljare som faktiskt piskar den första delen hart på fingrarna. Låt vara att det är en uppföljare till namn och inte så mycket till handling eftersom det, i princip, är samma handling om igen som vi redan har sett. Visserligen handlar det lite mer om fångenskap och tortyr än gruppvåldtäkt men visst finns det sexuella maktmedlet kvar i handlingen. Jag blev klart överraskad av denna!

Chuck Norris må vara en träig skådespelare men många av hans filmer har trots allt vait underhållande, åtminstone i hans tidigare karriär. Missing in Action 2 är en film som utspelar sig före den första filmen och har ett helt annat upplägg än vad man skulle räkna med om man bara hörde namnet. Även här är det frågan om fångenskap och tortyr fast på ett annat sätt än i I Spit on your Grave 2 förstås. Det är krigsfångenskap och den ständiga kampen för överlevnad som står på tapeten.

En film som verkligen inte är bra, men som trots allt piskar sin föregångare på fingrarna när det gäller underhållningsvärde är The Necro Files 2. Det är amatörmässigt och det är en hur puckad handling som helst, men det är kul! Uppskattas förstås inte av alla, men det gör inte föregångaren heller…

Wrath of the Titans är förstås uppföljaren till ny inspelningen av Clash of the Titans. Grekisk mytologi är bland det intressantaste som finns i myt-väg och även om denna inte alltid berättar den vinkling som är van vid från andra källor så gör inte dess föregångare det heller. Det är en snygg actionfilm och det får vi vara nöjda med. Det finns betydligt mer intetsägande filmer än det här. Denna är faktiskt riktigt bra!

Jag gillade visserligen den första filmen om Camp Crystal Lake. Men det är inte förrän i uppföljaren vi får följa den ikoniserade Jason Voorhees för första gången. Friday the 13th part2 är filmen föra den berömda hockeymasken är uppfunnen och jag får säga att det är riktigt bra utan den. Jag ska inte säga att jag inte gillar dess användande men så här i början är det mera skräckinjagande med en galning som döljer sitt ansikte bakom en tygpåse som han trätt över huvudet.

Hittills har det handlar mest, eller uteslutande egentligen, om den första uppföljaren till en film. Men det finns ju filmserier som består av fler filmer än så. Det är inte alltid så att det är den första uppföljaren, alltså del 2, som är den bästa. Ta till exempel. Den fjärde delen av Mission Impossible:Ghost Protocol. Som på något sätt är den enda i sviten som har något av originaltvseriens känsla. Det är kanske inte mycket men det finns där i alla fall. Det är också den enda av filmerna jag verkligen skulle kunna tänka mig att se om igen. Som det känns nu i alla fall.

Fjärde delen är också Star Treks mest komiska del – The Voyage Home, som fortsätter direkt där förra filmen slutade. Det är alltid ett djärvt grepp att inte bara göra ett nytt äventyr med samma personer. Dessutom fortsätter faktiskt även i filmseriens nästa del – TheFinal Frontier. Hur som helst är det humorn i denna del som gör att den står ut från alla de andra mer allvarsamma delarna i filmsviten. Det gör den helt klart minnesvärd!

Andra uppföljare tar sig helt andra vägar än föregångarna, inte genom att byta genre som i fallet med start rek, utan genom att betrakta sina föregångare som… filmer! Detta görs oerhört effektivt i The Human Centipede II (FullSequence) där huvudpersonen blir så fascinerad av den första filmen att han tar sig ann ett liknande projekt. Första filmen är alltså en film i filmen vilket innebär att den aldrig ägde rum i verkligheten. Verkligheten i filmens universum alltså. Det blir lite metafilm av det hela och det var det väl ingen som hade räknat med när The HumanCentipede (The First Sequence) chockerade publiken och gjorde den till en av årets mest omdebatterade filmer?

Fortsättning följer HÄR