In Their Skin
Regi: Jeremy Power Regimbal
2012
Thriller
Mark och Mary har tillsammans med sonen Brendon just anlänt till
familjen sommarstuga. Det knakar lite i de äktenskapliga fogarna, mycket på
grund av att de just förlorat sin lilla flicka i en olycka. De försöker att
lappa ihop det men det är inte så lätt när känslorna tar överhanden. Plötsligt
kommer en grannfamilj på besök. De har med sig ved som välkomstpresent och
övertalar snabbt Mark och Mary till låta dem komma på middag senare på kvällen.
Det dröjer inte länge förrän stämningen blir tryckt av den andra familjens
närgångna frågor. Men snart nöjer de sig inte med frågor, hotet blir allt
större och snart vill de ta över det perfekta liv som de anser att Mark och
Mary har. Mardrömmen har börjat!
 |
| Familjen i soffan |
Min sambo kläckte snabbt idén att
filmen påminde en smula om Funny Games.
Eftersom jag fullkomligt älskar den filmen avfärdade jag förstås idén omgående.
Det finns helt enkelt ingen möjlighet att den här skulle kunna komma upp i
samma höjder som Hanekes film. Men
sen började jag fundera på det och i synnerhet i en speciell scen när Mark och
Mary sitter i soffan tillsammans med sin son Brendan och terroriseras av Bobby,
som mannen kallar sig för. Det finns helt klart en likhet där men det finns
också tillräckligt mycket som skiljer filmerna åt för att man inte ska göra
några förhastade jämförelser. I Hanekes
film agerar förövarna på ren lek medan de här är blodigt allvarliga. Det finns
heller inte tillstymmelse till samma grad av spänning som genomsyrade Funny Games, varken originalet eller nyinspelningen. Man kan alltså glömma
bort den jämförelsen, den ger inget.
Dock får man säga att det här är
en film som rör sig inom ”Terror” subgenrens domäner. Det börjar oskyldigt men
blir starkare och starkare förtryck. Trots detta känner man aldrig riktigt med
Mark och Mary, man är inte delaktig i filmen utan står mest vid sidan om och
tittar på. Hemska händelser javisst, men det är inget som påverkar en som
åskådare. Kanske kan man kalla det för en inblick i ett sjukt psyke. Det är
underförstått att Bobby tidigare berövat andra familjer livet i jakten på det
perfekta livet. Just i detta avseende tycker jag faktiskt att man kan dra
paralleller till Stepfatherfilmerna
snarare än terrorfilmerna. Skillnaden är att Bobby inte nästlar sig in hos
familjerna på samma sätt som i Stepfatherfilmerna
utan attackerar hela konceptet så att säga. Hos Stepfather är det mer frågan om att eliminera det som inte passar
in i den perfekta familjen. Här är det frågan om att ta över det perfekta
familjekonceptet.
.jpg)
Jag kan inte klaga på
skådespelandet, varken från antagonisten(erna) eller protagonisten(erna). Det
som gör det stelt är snarare att man inte har lyckats skapa någon spänning. Det
blir platt fall av det hela, i synnerhet framåt slutet när allting ska ordnas
upp. Det borde också finnas någon mer bakomliggande än vad man till slut får
reda på. Uppenbarligen är det fel i huvudet på människor som försöker ta över
andra människors identiteter men mer utrett än så blir det inte. Det finns väl
vissa drag av psykopati kanske, jag är inte tillräckligt insatt i de
psykologiska aspekterna av det för att kunna bedöma det till hundra procent.
Alltså de verkliga kännetecknen till skillnad från de man ser på film där
mordlystna galningar allt som oftast får representera denna skara människor.
Som jag tolkar det finns det
också spår av Stockholmsyndromet bland filmens personer. Att här och nu
redogöra för mina exakta tankegångar angående detta är kanske lite tungjobbat
men det verkar som om den person han presenterar som sin fru Jane är ett
tidigare offer av något slag. Men… hade man bara lyckats skapa mera stämning
hade det sannolikt varit en mycket lyckad rulle. Nu faller det lite platt –
tyvärr!
5/10
