The Beast
Regi: Jeff Bleckner
1996
Horror
Mystiska försvinnanden och dödsfall börjar inträffa i det lilla
fiskarsamhället Graves Point och det dröjer inte länge innan teorier om vad
orsaken kan vara. Den ansedda fiskaren Whip Dalton (William Petersen) hittar
nämligen en jättelik klo som identifieras att komma från en jättebläckfisk. En
expert kallas in för att studera den mycket ovanliga besten, men stadens
borgmästare har andra planer. Han vill ta hand om problemet så snabbt som
möjligt för att hans planer om inventeringar utifrån inte ska grusas. Således
övertalar han en annan fiskare att ge sig ut för att döda den gigantiska
bläckfisken, bara för att reta upp den ytterligare…
Först av allt måste man
konstatera att man faktiskt känner till själva handlingen innan och utan och
det är inte så märkligt. Peter Benchley, som skrivit boken
filmen bygger på ligger nämligen bakom en annan mycket känd liknande historia –
nämligen Hajen! Jämförelser är
sålunda oundvikliga och kanske inte ens något som bör ligga filmen i fatet
överhuvudtaget? Jag menar – Hajen
måste anses vara referensverket i sammanhanget och eftersom i stort sett alla
berättelser med ett havsmonster (av det naturligare slaget i alla fall) av
något slag innehåller samma ingredienser om och om igen. Vi har en borgmästare,
eller någon ekvivalent personlighet som vill skyla över händelseförloppet och
helst skylla på något annat än vad som verkligen försiggår. Antingen handlar
det om att skydda turismen eller om investeringar som här, men det finns alltid
en övertro, eller en dumdristighet att konstatera att saker löser sig alldeles
för snabbt. Så fort en varelse fångats eller dödats är alla problem ur världen,
vilket de naturligtvis inte är.
Det finns också alltid en hjälte,
en rättskaffens man med principer av stål som inte låter sig köpas oavsett
vilket betalning som erbjuds honom. Han gör bara det rätta och är den som till
slut reder ut situationen. Självklart finns det också en expert, som kan allt
om den påstådda varelsens art och slutligen så är förstås djurets storlek
kraftigt överdriven. Jag vet inte om Peter Benchley ”uppfann” detta i och
med att han skrev Hajen, men man kan
i alla fall konstatera att det förekommer i var och varannan film av det här
slaget, vare sig om det är han som åter skrivit den litterära förlagan eller
inte.
I det här fallet tycket jag att
karaktärerna är fylligare än vad det tenderar att vara i rena
skräpproduktioner. Det märks också att det finns en högre budget och kunnande
bakom den produktionen och även om den faktiskt är gjord för TV är det inget
som märks så där jätte tydligt, möjligen på dess längd då. Den är nämligen tre
timmar lång och det kanske är lite för länge för att kunna hålla spänningen och
stämningen uppe. Dock kan man med fördel dela upp den i två omgångar, något som
dvd:n dessutom tillåter!
Skådespelarprestationerna lyfter
den också över många av de mindre lyckade produktionerna och det är faktiskt
riktigt spännande på sina ställen. Speciellt mycket gillar jag Larry
Drake, som faktiskt är en riktigt skicklig skådespelare och det är synd
att man inte ser honom oftare i större produktioner, för han verkar kunna spela
det mesta, även om lömska losers kanske är hans specialitet!
Det är förstås klart att man vet
hur det ska gå från första stund, men det är liksom någonting man får räkna
med. Den tiden när en sån här film kunde överraska med annorlunda
händelseutveckling är sedan länge förbi. Själva varelsen är också den bra
gjord, eller åtminstone delvis, för det beror lite på vilken effekt man velat
uppnå. Många gånger känns det som ett gammalt hederligt gummimonster (bra!) men
ibland ser det ut som om man använt sig av halvtaskig CGI. Nu är ju visserligen
filmen, eller miniserien, från 1996 och dessutom gjord för TV så det är väl en
del av förklaringen kanske. Man kan inte få allt och det är trots allt vid
ganska få tillfällen detta sker.
Överlag en ganska trevlig film på
temat, helt klart en av de allra bästa även om den inte piskar Hajen!
