Crime and Punishment
Regi: Joseph Sargent
1998
Drama
Rodja Raskalikov har mördat en gammal kvinna och dennes syster. Hon var
ockrare och livnärde sig på andra människors fattigdom. Hon var en lus, ingen
kommer att sakna henne, han gjorde världen en tjänst. Det är åtminstone det som
Rodja försöker intala sig själv. Systern däremot var ett misstag och
förtjänande inte att dö. I feberyra springer Rodja omkrng på St Petersburg
gator och kämpar mot sitt dåliga samvete. Ska han erkänna sitt brott, fast han
inget brott har begått?
Det här är första gången i hela
mitt liv som jag sett en film med boken i färskt minne. Det var till och med så
att jag såg filmen med intention att jämföra de två kulturformerna. Det är
något som jag aldrig har gjort under
mitt filmskrivande liv som sträcker sig tio eller femton år tillbaka i tiden.
Dessutom har jag varit motståndare till allt vad jämförelser av det här slaget
heter. Att boken skulle vara bättre än filmen är så befängt som det kan vara,
det är inte samma typ av media helt enkelt. Det är vad jag har hävdat i många
år och jag tänkte inte gå in närmare på denna tes här. Men det kanske kommer en
artikel om detta så småningom, det har jag nog redan skrivit ett par gånger
förstås.
Men oavsett om jag hyser agg mot
jämförelser eller inte så råder det ingen tvekan om att en massa detaljer har
gått förlorade i och med filmatiseringen. Då ska man också veta att jag
personligen tyckte att boken var
lite för ”enkel” och att jag har önskat lite mer kropp när det gäller den. Här
blir det under stundom tämligen obeskrivligt och vissa centrala händelser har
helt och hållet försvunnit. Dessutom är händelseförloppet alldeles för snabbt.
De inre monologerna från boken gestaltas alldeles för snabbt och illusionen av
att Raskalikov plågas under en längre tid går förlorat.
Att det är en film gjord för TV
blir också smärtsamt uppenbart redan i inledningsscenen. Det gör kanske inte så
mycket egentligen och man har snart vant sig. Skådespelarna har jag dock inget
emot. Patrick Dempsey i huvudrollen
är utmärkt och Ben Kingsley
(Polischefen) är minst lika karismatisk som vanligt. Det här är helt klart en
film som bärs fram av skådespelarprestationerna!
På det hela taget alltså en
besvikelse men samtidigt för jag erkänna att den här ”magrare” varianten av
historien gjorde att ett par frågetecken rätades ut för mig. Något har alltså
filmen bidragit med förutom skådespelarinsatserna.
5/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar