Ichi 1
Regi: Masato Tanno
2003
Drama/Action
Skolans bästa
slagskämpe heter Dai (Teah) och varje gång han slåss finns Ichi (Nao Omori) i
närheten med ett leende på läpparna. Detta missförstås dock av Dai som tror att
Ichi skrattar åt honom och planerar därför att sätta dit Ichi riktigt
ordentligt. Men sanningen är snarare den att Ichi fascineras av det råa våldet
och njuter av att se det utövas. Annars är Ichi en tillbakadragen person som
blir häcklad och mobbad varthän han än vänder sig. Han blir till och med hånad
av de yngre barnen på karatelektionerna. Han vägrar dock att ge igen på något
sätt och vänder hellre den andra kinden till eller lägger benen på ryggen för
att undvika konfrontationerna. Åtminstone fram till den förödande sommardag när
de andra går ett steg för långt och det slår fullständigt slint i huvudet på honom.
Hans inre raseri kommer plötsligt fram och gör processen kort med sina
plågoandar. Samtidigt pågår en maktkamp i skolan mellan Dai och en ny elev vid
namn Onizame (Kôje Chihara) som specialiserat sig på att knäcka sina
motståndares ben. Onizame menar att han är skolans nye kung och att Dai inte är
någon match för honom, men när ryktena om Ichis framfart når honom inser han
att han faktiskt har en värdig motståndare. Onizame och Ichi måste mötas i en
fight, en fight med bara en vinnare…
Det här är uppföljaren till Takashi Miikes hyllade film Ichi
– the killer från 2001. Den utspelar sig dock för den och är en så kallad
prequel. Som recensent är man kanske mest intresserad av hur man får ihop
kopplingen mellan filmerna, eller så struntar man helt enkelt i det och
behandlar denna andra del som en helt egen film vilket är precis vad jag ämnar
göra i denna recension. Det är nämligen så att filmen även är designad att
klara sig helt på egen hand och även om man inte sett Takashi Miikes rulle
förstår man den här precis lika bra.
Det hinner inte gå särskilt lång tid innan den första av
många slagsmålsscener är i full gång och redan direkt slås man av hur blodigt
och våldsamt våldet är. Väldigt realistiskt men samtidigt lite onödigt
detaljerat för min smak. Faktum är att filmens största del går åt till att
behandla just slagsmål, eller förberedelser inför dem. Detta tenderar att bli
lite jobbigt i längden och man önskar att filmen var mer varierad och innehöll
en lite mer komplex historia. Samtidigt måste man komma ihåg att historien
bygger på en japansk manga och de är ju inte direkt kända för att vara känsliga
och timida.
I vilket fall som helst så anser jag att man gjort det lite
väl enkelt för sig och när den nya eleven med benknäckeri som specialitet dyker
upp är måttet nästan rågat. Det blir tjatigt, tjatigt och tjatigt att hela
tiden hålla på att knäcka ben och armar på motståndarna. Dock svarar denna elev
för en av filmens roligaste scener och faktiskt den enda sexscenen i filmen,
men det är lite svårt att förklara så där in i detalj vad som händer utan att
avslöja alldeles för mycket eller bli väldigt obscen så jag hoppar över det och
konstaterar att om du vill se en blodig slagsmålsfilm utan gränser är det här
definitivt filmen för dig!
