Jag funderade länge vilken av mina många bloggar som
skulle vara lämpligast för en dödsruna för Åke
Cato. Han var inte musiker även om han, tillsammans med Sven Melander gjorde Vår julskinka har rymt, som Werner och
Werner. Bagarparet rönte stor succé i humorprogrammet Nöjesmassakern i mitten på åttiotalet. Och det är väl denna del av
hans karriär som jag är mest förtrogen med. Som sketchmakare var Åke Cato slipad och precis lagom galen
för att det skulle bli rolig. Han skrev även pjäser och andra framträdanden.
Ingen man direkt tänker på förrän man läser efter texterna.
Så med det i bakhuvudet finns det två bloggar som skulle
kunna komma ifråga. Dels den mer privata Tankar vid 40+, eftersom jag hade en provat relation till Åke. Det är förstås inte så allvarligt som det låter. Jag
kommenterade hans blogg några gånger och understundom svarade han mig. Jag
hade, och har fortfarande hans telefonnummer i mobilen. Jag ringde honom
aldrig.
Men till slut fanns det egentligen ingen annan plats är
den här platsen. Den som jag har använt mest och den som har närmast koppling
till Åke i och med hans involvering
i Nöjesmassakern och den
efterföljande humorserien Tack för
kaffet. Två serier som jag för övrigt, utan att skryta, hade en del med att
göra med utgivandet av. Efter en namninsamling startad och sänd till SVT fick
senare Åke uppdraget att plocka ut
de bästa bitarna. Boxen blev sedermera verklighet!
När jag väl hittade hans blogg många år senare läste jag
den med stort intresse. Åke var
fantastiskt rolig! Han uttryckte sig på ett sätt som ingen annan. Han pratade
om sig själv i tredje person och hänvisade envist till sig själv som spalten.
På bloggen kunde det hända nästan vad som helst. Vilken inriktning som helst
kunde dyka upp. Någon gång beklagade han sig över något men oftast handlade det
antingen om minnen eller underfundigheter. Han använde ofta ord som inte
riktigt var det korrekta, men ett ord som var till uttalet väldigt lika. Jag
minns särskilt att han beskrev sirener (som i polissirener) som syrener. Den
typen av humor hade han. Och jag tror att han hade monopol på fotnoter. Hans
blogginlägg hade ofta två eller tre dylika.
De senare åren uppdaterade han sparsamt men jag har
numera insett att han var rejält sjuk. Det gör gärningen så mycket större. I
mina ögon var Åke Cato en stor
humorist. Jag kommer att sakna hans humor!
Åke Cato blev
82 år. Vila i frid!
