V/H/S
Regi:
Matt Bettinelli-Olpin, David Bruckner, Tyler Gillett, Glenn McQuaid, Radio
Silence, Joe Swanberg, Chad Villella, Ti West, Adam Wingard
2012
Horror
Några ligister får
i uppdrag att åka till ett hus och stjäla ett mycket ovanligt och speciellt videoband
som ska finnas där. Väl där finner de en äldre man död framför ett antal
brusande TV-apparater. Källaren är full av videoband och när de börjar
undersöka dem ett efter ett visare det sig att det ena är underligare och mer
skräckinjagande än det andra!
Först verkade det bara vara en film som hade hoppat på
trenden ”found footage” som verkar vara så populärt nuförtiden. Eller rättare
sagt, så är det till en början inget som är funnet utan det som sker sker – i realtid
dessutom. Det är ligister som överfaller en tjej, drar upp hennes tröja och
blottar brösten. De filmar också när de vandaliserar och sådana ”oskyldiga”
påhitt. Min initiala uppfattning var att det var dessa personer som skulle
eskalera sina upptåg till värre och värre företeelser men det visade sig
istället vara dessa som ska åka och hämta det där ovanliga videobandet i huset.
Snart står det klart att de ”oskyldiga” påhitten inte är
någonting jämfört med vad de kommer att hitta inspelat på band. Det är nu inte
frågan om att blotta brösten på någon ung, söt och oskyldig tjej. Nu är det ond
bråd död som gäller och i alla möjliga former. Det som följer är helt enkelt en
antologi där regissörerna står för en del var. Jag har inget emot sådana påhitt
även om risken är att man inte får något direkt sammanhang i vad som sker. Det
är lite grand som noveller om man ska jämföra med det skrivna ordet. Det hinns
liksom inte riktigt med att utveckla allt som borde utvecklas.
Men jag ser inte detta som något problem här. Jag gillar
alla kortfilmerna som ingår i V/H/S, det jag däremot inte riktigt får ihop är
det som händer mellan filmerna. Det som ska hålla ihop hela berättelsen är
emellanåt helt obegripligt och jag är inte ens säker på att det händer i kronologisk
ordning. Strunt samma, delarna är i det här fallet starkare än helheten och ett
par av dem är så effektiva att jag faktiskt blir djupt imponerad! Det är
spännande nästan hela tiden även om man hela tiden vet att något ”ont” kommer
att hända de inblandade. Ibland är det till och med ganska så tydligt vad det
är som kommer att ske.
Det finns i regel heller inte så mycket förklaringar i
episoderna till varför det som sker sker. Det är inte riktigt adekvat kanske.
Det är formen som är det viktigaste här. Att skrämmas är viktigare än att
logisken ske fungera klockrent hela tiden. Jag gillar den här filmen och kan
inte riktigt bärga mig innan jag får ta del av tvåan. Och för en gångs skull
infriar omslagets citat The Scariest,
Rawest Horror Movie of the Year förväntningarna. Det här är en riktigt
otäck film!
8/10
