Seriehjältinnan - MODESTY BLAISE - 1966



Modesty Blaise
Regi: Joseph Losey
1966
Action/Thriller/Komedi

De brittiska myndigheterna ska leverera diamanter värda femtio miljoner pund till en oljeshejk i utbyte mot – olja. Naturligtvis måste allt ske under största hemlighetsmakeri och eftersom Modesty Blaise har utmärkta kontakter inom den undre världen anlitas hon för uppdraget. Myndigheterna litar dock inte på henne fullt ut, hon kan ju trots allt vända sig emot dem och lägga beslag på diamanterna för egen del. De ger henne därför inte all information. Hennes krav är förstås att Willie Garvin ska finnas vid hennes sida. En okänd gnagster vid namn Gabriel som för övrigt tros vara död är intresserad av diamanterna och det blir en rafflande katt och råtta lek där bara en kan gå segrande…

Jag har samlat på det mesta under mina dagar och i min ungdom samlade jag serietidningar. Agent X9 närmare bestämt. För den som inte är bekant med den tidningen kan jag säga att den innehåller ett antal olika deckarserier. Några övernaturligheter finns, men för det mesta handlar det om äventyrs och deckarserier. En av serierna är förstås Modesty Blaise annars skulle jag ju knappast bemöda mig med att inleda recensionen på detta sätt. Jag skulle vilja påstå att jag har en ansenlig mängd av dessa tidningar och den serien jag gillade allra mest i dessa var ju Modesty Blaise. Jag anser mig därför ha rätt så bra koll på karaktären vilket kan vara på gott och ont när man ställs inför filmatiseringar.

Det dröjer inte många minuter förrän jag är helt övertygad om att det här kommer att vara en film som följer serietidningsförlagan tillräckligt bra för att jag inte ska bli missnöjd. Självklart finns det detaljer som kanske inte passar in men inget större. Kanske hade jag önskat att Willie Garvin hade fått ägna sig lite mera åt knivkastning än pistolskytte vilket han aldrig gör i serien. Vid något tillfälle vid jag minnas att han till och med påstår att han inte skulle kunna träffa en ladugårdsvägg inifrån med ett skjutvapen. Men strunt i det! Handlingen är helt ok och det är en kul stilistisk film!

På IMdB står filmen litad som en komedi men jag tycker det är lite missvisande. Visst är det en skojig film men inte mer så än valfri James Bond film från förr. Fast de kanske är listade som komedier också, vad vet jag. Hur som helst är de tekniska hjälpmedlen organisationerna, myndigheternas och brottslingarnas, precis lagom mycket sci-fi. Jag höll på att trilla i fälla och kalla dem för futuristiska men eftersom handlingen inte utspelar sig i framtiden kan man inte riktigt göra det. Det är underhållande att se vilka fantasier de hade på 60-talet. Vad de trodde skulle komma och som de redan då kände sig manade att visualisera. Det är väl lite mer fantasifullt än Bond-attiraljerna men det är bara kul.





Så här såg serien ut. 

Jag älskar färgerna i den här erans filmer och jag älskar frisyrerna. Kvinnorna var mycket skönare att vila ögonen på under den här perioden än nu. Modesty Blaise är helt klart ett sexobjekt och hon drar sig heller inte för att utnyttja sin naturliga dragningskraft för att få som hon vill. Det är en stark kvinna som lindar karlarna runt sitt finger på det sätt hon behagar. Baserat på serietidningen är det också en kvinna med principer. Man sviker inte henne och hon sviker heller inte de som ställer upp för henne. Det finns också någon sorts hederskodex som gäller både vän och fiende. Kanske mest fiende eftersom hon ändå alltid ställer upp för sina vänner till hundra procent. Man skulle kunna säga att det finns oskrivna regler i hennes personlighet, vissa saker gör man bara inte och de som bryter mot denna hederskodex straffas hårt och skoningslöst!

Kanske är filmen lite för lång för sitt eget bästa, nära 2 timmar, eftersom jag tappar lite fokus framåt slutet, men det är onekligen en agenthistoria som har gått till historien. Jag gillar den skarpt, den har precis det som jag kräver av en sådan här film. Frågan är om det överhuvudtaget går att göra film på det här sättet längre. Alla agentfilmer som är bra tycks vara från förr!

8/10


Verklighetsbaserade - RAID ON ENTEBBE - 1976


Raid on Entebbe
Regi: Irvin Kershner
1976
Drama/Action

Ett flygplan blir kapat av palestinska terrorister. Efter några kursändringar hamnar planet till slut i Uganda. Kaparna ställer kvar att Israel ska släppa ett antal ”frihetskämpar” ur fängelset. Några på listan finns fängslade i andra länder men det är alltså Israel som är kaparnas stora fiende. Eftersom de befinner sig i Uganda verkar President Idi Amin sympatisera med kaparna men hans verkliga agenda är oklar. Ungefär hälften av gisslan släpps och Amin påstår att det är hans förtjänst, att det är han som har förhandlat med kapparna själv. De som är kvar är alla judar och de flesta med israeliskt medborgarskap. Israel vill förstås ha tillbaka sin medborgare men är priset de måste betala, frisläppandet av de namngivna terroristerna, för högt att betala? En millitär operation inleds – operation åskvigg – gisslan skall fritas med våld!

Det här är en av de ”försvunna” Charles Bronson filmerna. Jag kanske har letat på fel ställen men jag har inte lyckats hitta den här på DVD förrän alldeles nyligen. Jag är glad att det äntligen har blivit lättillgänglig för det här är verkligen en pärla när det kommer till TV-filmer. Det finns bara en handfull av dem som kommer upp i samma klass som ”riktiga” filmer. Vi har Citizen X, den här och The Park is Mine men inte så många fler. Jag är säker på att jag har glömt någon i skrivandets stund men kontentan är att de är mycket ovanliga!

Ska vi vara riktigt ärliga så är Charles Bronson inte med särskilt mycket, han visar inte sin nuna under första timmen eller så alls. Han har en ganska liten roll, knappast en av de större birollerna ens. Det är också gott om andra kändisar i filmen, det är en riktigt stjärnspäckad sak det här. Vad sägs till exempel om Peter Finch, Martin Balsam, Horst Buchholz, John Saxon, Robert Loggia, James Woods och Yaphet Kotto? Den sistnämndas gestaltning av Idi Amin är magnifik. Det är inte omöjligt att det här är Yaphet Kottos bästa prestation någonsin faktiskt!









Tydligen är filmen baserad på verkliga händelser. Jag känner inte till den så där bra i detalj men det känns i alla fall logiskt. Det verkar vara en berättelse där även de minsta detaljerna, vem som dör vid fritagningen etc. är helt i linje med vad som verkligen hände. Jag kan inte låta bli att störa mig en smula på att de högra officerarnas liv alltid verkar vara mera värt än fotfolkets. Det är förstås inget som är unikt för den här filmen, höga officerare skall sörjas med sorglik musik etc. medan kanonfodret inte ägnas någon större emotionell tanke. Det är säkert historiskt korrekt i det här fallet (nej, jag tänker inte gå in på detaljer) men jag kan inte hjälpa det. Ett liv är ett liv oavsett hur många stjärnor man har på axlarna. Jag inser förstås att detta egentligen inte har med filmen som sådan att göra men jag kan inte hjälpa det! Det är å andra sidan det enda negativa jag har att säga om filmen!

Det är alltså en film som ligger väldigt nära perfektion. Jag är aningen kluven när jag ska betygsätta den. Borde jag betrakta problemet som så stort att jag kompenserar för det i betygsättningen eller inte? Jag vet faktiskt inte. Det är givetvis en aspekt som påverkar underhållningsvärdet negativt. Jaja… Jag ger den…:

9/10

This review is avalible in English HERE.