Excision
Regi: Richard Bates Jr.
2012
Horror/Komedi
Pauline är sjutton år och går i gymnasiet. Att säga att hon är som
tonåringar är mest vore att säga en lögn så det avstår vi ifrån. Istället
fascineras hon av döden, blod och sex. Hennes våta drömmar ser, ska vi säga
–annorlunda – ut mot genomsnittstonåringen. Hon är trött på tillvaron och vill
att allting ska vara såsom det ser ut att vara, inget hycklande och hymlande.
Hon älskar sin syster som lider av en obotlig sjukdom och behöver en
lungtransplantation. Hon hatar sina föräldrars kristna värderingar och har sina
egna samtal med Gud där hon berättar att hon tänker bli av med oskulden före
äktenskapet och att det dessutom kommer att ske snart. Skulle hon bli gravid
kommer hon att göra abort även om hon vet att Gud inte tycker om det. Kort
sagt, hon är mycket speciell…
Till en början var jag väldigt
kluven inför denna, eller under denna kanske man ska säga. Det känns som att
man befinner sig inuti någon sorts delirium och det beror inte på den skruvade
handlingen snarare på den stil i vilken filmen är filmad. Det känns lite som
man är en åskådare i själva filmen snarare än en som ser filmen utifrån om ni
förstår vad jag menar. Och det slog mig faktiskt precis just nu att Pauline
tittar rakt in i kameran när hon talar med Gud, betyder det att vi – publiken,
är Gud? Försöker Pauline förklara för oss hur hon känner?
 |
| AnnaLynne McCord |
Jag är djupt imponerad av den
förvandling AnnaLynne McCord, som
jag skulle säga är en riktigt vacker ung kvinna genomgått för att bli den
motbjudande, herpesfulla Pauline. Det är nästan ofattbart att en så pass vacker
kvinna kan gestalta något så vidrigt. Mer komplimang kan jag nog inte ge en
skådespelare/skådespelerska tror jag. Jag tycker hon gör ett fantastiskt jobb
helt enkelt. Men jag är nog faktiskt ännu mer imponerad av Traci Lords som spelar rollen som hennes mamma. Jag vet inte om jag
har sett särskilt många filmer med henne men här inser jag att hon helt klart
är en skådis att räkna med. Även John
Waters och Malcolm McDowell
medverkar i mindre roller och gör vad de behöver men det är inte mycket mer än
så. Varken bra eller dåligt från deras sida skulle jag vilja säga.
För min egen del hade jag önskat
att det var en film med mindre komedi i sig. Det kan vara förlösande att vara
så cynisk att det blir en komisk poäng av det men jag hade hellre sett att det
var en genomotäck film som inte gömde sig bakom komiken. Det är förstås ingen
film som man skrattar direkt åt, åtminstone gjorde inte jag det, men det finns
ändå något som tar udden ur skräcken som skulle ha kunnat finnas där. Lite
synd, men man får vara nöjd med det lilla.
 |
| Hmm, undrar hur blodet smakar? |
 |
| Drömsekvens |
Den som suktar efter våldsamma
och blodiga sekvenser får sitt lystmäte tillfredställs här. Paulines drömmar
kantas av både våld och blod men framförallt av sex. Att kalla hennes böjelser
för nekrofili vore sannerligen ingen större överdrift. Ska vi tala stil så är
just dessa scener väldigt estetiskt tilltalade och kanske det som håller upp
filmen rent visuellt. Det blir en kontrast mellan Paulines uppenbarelse i
filmens vanliga universum och den bild hon har av sig själv i sina drömmar.
 |
| Mmm, tampongen full, det är kanske dags att bli av med oskulden? |
 |
| Drömsekvens |
På omslaget har man samlat en hel
del lovord. Det är väl brukligt när det finns mycket gott att säga om en film
och det verkar onekligen som att många tycker om den. Jag själv är väl lite mer
restriktiv. Det är absolut ingen dålig film på något sätt och den har styrkan
av att leva kvar efter att den har tagit slut. Det finns saker och ting att
fundera på och klura ut betydelsen av, men jag hade velat ha en lite mer
rättfram skräckfilm som åtminstone försökte skrämmas lite mer än den här och
det måste jag spegla i betyget.
6/10
 |
| Traci Lords |
 |
| Drömsekvens |
 |
| Traci Lords |
