Recension: AnnaLynne McCord i EXCISION - 2012



Excision
Regi: Richard Bates Jr.
2012
Horror/Komedi

Pauline är sjutton år och går i gymnasiet. Att säga att hon är som tonåringar är mest vore att säga en lögn så det avstår vi ifrån. Istället fascineras hon av döden, blod och sex. Hennes våta drömmar ser, ska vi säga –annorlunda – ut mot genomsnittstonåringen. Hon är trött på tillvaron och vill att allting ska vara såsom det ser ut att vara, inget hycklande och hymlande. Hon älskar sin syster som lider av en obotlig sjukdom och behöver en lungtransplantation. Hon hatar sina föräldrars kristna värderingar och har sina egna samtal med Gud där hon berättar att hon tänker bli av med oskulden före äktenskapet och att det dessutom kommer att ske snart. Skulle hon bli gravid kommer hon att göra abort även om hon vet att Gud inte tycker om det. Kort sagt, hon är mycket speciell…

Till en början var jag väldigt kluven inför denna, eller under denna kanske man ska säga. Det känns som att man befinner sig inuti någon sorts delirium och det beror inte på den skruvade handlingen snarare på den stil i vilken filmen är filmad. Det känns lite som man är en åskådare i själva filmen snarare än en som ser filmen utifrån om ni förstår vad jag menar. Och det slog mig faktiskt precis just nu att Pauline tittar rakt in i kameran när hon talar med Gud, betyder det att vi – publiken, är Gud? Försöker Pauline förklara för oss hur hon känner?

AnnaLynne McCord
Jag är djupt imponerad av den förvandling AnnaLynne McCord, som jag skulle säga är en riktigt vacker ung kvinna genomgått för att bli den motbjudande, herpesfulla Pauline. Det är nästan ofattbart att en så pass vacker kvinna kan gestalta något så vidrigt. Mer komplimang kan jag nog inte ge en skådespelare/skådespelerska tror jag. Jag tycker hon gör ett fantastiskt jobb helt enkelt. Men jag är nog faktiskt ännu mer imponerad av Traci Lords som spelar rollen som hennes mamma. Jag vet inte om jag har sett särskilt många filmer med henne men här inser jag att hon helt klart är en skådis att räkna med. Även John Waters och Malcolm McDowell medverkar i mindre roller och gör vad de behöver men det är inte mycket mer än så. Varken bra eller dåligt från deras sida skulle jag vilja säga.

För min egen del hade jag önskat att det var en film med mindre komedi i sig. Det kan vara förlösande att vara så cynisk att det blir en komisk poäng av det men jag hade hellre sett att det var en genomotäck film som inte gömde sig bakom komiken. Det är förstås ingen film som man skrattar direkt åt, åtminstone gjorde inte jag det, men det finns ändå något som tar udden ur skräcken som skulle ha kunnat finnas där. Lite synd, men man får vara nöjd med det lilla.

Hmm, undrar hur blodet smakar?

Drömsekvens


Den som suktar efter våldsamma och blodiga sekvenser får sitt lystmäte tillfredställs här. Paulines drömmar kantas av både våld och blod men framförallt av sex. Att kalla hennes böjelser för nekrofili vore sannerligen ingen större överdrift. Ska vi tala stil så är just dessa scener väldigt estetiskt tilltalade och kanske det som håller upp filmen rent visuellt. Det blir en kontrast mellan Paulines uppenbarelse i filmens vanliga universum och den bild hon har av sig själv i sina drömmar.

Mmm, tampongen full, det är kanske
dags att bli av med oskulden?

Drömsekvens


På omslaget har man samlat en hel del lovord. Det är väl brukligt när det finns mycket gott att säga om en film och det verkar onekligen som att många tycker om den. Jag själv är väl lite mer restriktiv. Det är absolut ingen dålig film på något sätt och den har styrkan av att leva kvar efter att den har tagit slut. Det finns saker och ting att fundera på och klura ut betydelsen av, men jag hade velat ha en lite mer rättfram skräckfilm som åtminstone försökte skrämmas lite mer än den här och det måste jag spegla i betyget.

6/10

Traci Lords

Drömsekvens

Traci Lords