Island Fury

Island Fury – Eftersom mitt ex av Barracuda som jag nyligen skrev om är en så kallad double feature fick jag en film på köpet. Denna film var Island Fury, en film som utlovade både gangsters i jakt på sina pengar och kannibaler – allt på en öde ö. Eller nästan öde i alla fall eftersom den trots allt måste vara befolkad om där ska finnas kannibaler. Det låter ju som lovande premisser, eller hur? Tyvärr klarar filmen inte av att hålla riktigt lika mycket som den utlovar och av kannibalerna ser man inte ett spår. Åtminstone inte av mer traditionella infödingar som äter människokött! Möjligen kan man tolka fram en och annan kannibalistisk egenskap bland öns enda bofasta familj, men det är inget uttalat och man får inte se något av det slaget ske överhuvudtaget. Hur som helst så utspelar sig filmens handling parallellt i nutid och dåtid. Vi får följa huvudrollsinnehaverskorna och samtidigt se deras historia, för de har varit på ön tidigare och det var ingen trevlig vistelse. Och dessa tillbaka blickar, som tar upp alldeles för mycket av filmen, är ingen trevlig upplevelse för oss heller eftersom de flesta av skådespelarna är riktigt bedrövliga. I nutidsberättelsen försöker de åtminstone agera men i tillbakablicken verkar de bara ha gett upp och somliga tycks bara läsa sina repliker innantill. Riktigt dåligt är det alltså på detta plan och jag överdriver ingalunda! – 2/10

Du kan köpa filmen här: Axelmusic

Barracuda aka The Lucifer Project - 1978

Jag såg den här under förutsättningen att det skulle vara en djurskräckfilm, som jag dessutom spenderat en hel del år på att hitta utgiven på en engelskspråkig DVD. Efter införskaffandet för ett par sår sedan har den dock blivit stående i bokhyllan av någon anledning. Hur som helst har jag nu tagit mig tid att titta på den och kan konstatera att någon regelrätt djurskräckfilm rör det sig sannerligen inte om. Visserligen finns det ett par småcharmiga scener där barracudor attackerar människor men även om de som sagt är charmiga är de ganska bedrövligt filmade. Behållningen ligger istället i det som finns emellan dessa scener, själva historien om experiment som förorenar vattnet och som någon inte skyr några som helst medel för att hemlighålla! Skådespelarmässigt är det ganska ojämnt, några av aktörerna är ordentligt bedrövliga medan ett par faktiskt är anständiga. Dock ska man komma ihåg att det rör sig om en skräpproduktion och även om dessa ofta är charmiga är de sällan riktigt bra. – 4/10

The Descent 2

The Descent 2 – Jag tyckte att första filmen var riktigt bra även om jag aldrig tillhörde de största fanatikerna. Det var en tät och spännande film där man kunde dra slutsatser om paranoia och klaustrofobi likväl som de uppenbara monster som ingick i filmens narrativ. Själva överraskningsmomenten går inte att upprepa i en uppföljare eftersom vi redan vet vad vi kommer att utsättas för och där faller väl filmen lite kanske. Men för den, i genren mindre insatte, finns det helt klart kaskader av överraskningseffekter att gotta sig i och som uppföljare betraktat för man säga att filmen är relativt lyckad! Jag tycker också att man lyckats undgå att fastna i fällan att göra samma film en gång till fast med andra skådisar. Självklart måste man ge sig ned i tunnelsystemet och självklart måste de inblandade träffa på samma typ av monster som fanns i den första filmen men jag tycker trots allt att man gör något mer av det. - 5/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Long Distance

Long Distance – Jag hade inga direkta förväntningar av den här filmen även om en handling där en okänd gärningsman ringer för att terrorisera en ung kvinna onekligen låter tilltalande. Det finns utrymme för en hel del spänning i en sådan produktion och det var väl det jag hade hoppats på helt enkelt. Genast slår det mig hur likt själva uppläggen initialt är Mario Bavas The Telephone i segmentfilmen Black Sabbath från 1963. Det finns flera detaljer i filmens mise-en-scène som för tankarna i de banorna även om den här naturligtvis aldrig kommer i närheten av den spänning Mario Bava lyckades åstadkomma. Manuset och dialogen en till en början riktigt korkad men jag tycker det bättrar sig lite efterhand och framåt slutet är det inte alls pjåkigt! Kanske kunde man ha önskat sig en lite fräschare upplösning och inte en som använts i olika former till leda de senaste åren men på det hela taget tycker trots allt att det blir godkänt. Kvaliteterna är något ojämna och ibland är huvudrollsinnehaverskan bedrövligt dålig för att i nästa stund vara hur bra som helst. – 6/10