Kill Katie Malone – 2010 – Köp inte ett spöke på Internet!

Regi: Carlos Ramos Jr.

Horror

Man får väl säga att den oöversatta frasen ”Never buy a demon on the internet” känns aningen mindre komisk än den översättning som jag tog mig friheten att göra. Och det är bra för filmen är i sig inte särskilt komisk, inte medvetet i alla fall. Skådespelartalangerna är inte stora och jag tycker mig ha sett själv grundhistorien tidigare. Var det inte ungefär samma sak i The Possession? Att någon köpte en gammal låda som sedermera visade sig innehålla något som man inte hade räknat med – en demon eller ett spöke. Denna måste man sedan göra sig av med genom att vidarebefordra förbannelsen till någon annan. Jag tycker filmerna känns snarlika i alla fall.

När det gäller kvaliteten har den här dragit det kortaste strået, ganska rejält mycket kortare strå faktiskt. Det är några helt ok scener som se ganska coola ut men på det hela taget är det inget att hurra för. Det är stereotypisk och klyschigt, så enkelt är det!

I vanlig ordning är spöket eller demonen först vänligt och ställer sig in hos sina framtida offer. Det är lika hänsynslöst som egoistiskt när det gäller att få sin vilja igenom. Är det något eller någon som sätter sig på tvären är det en säker död som gäller. Naturligtvis vill man från filmskaparhåll att det ska vara så spektakulärt som vanligt och vid ett par tillfällen tycker jag faktiskt att man lyckas ganska bra med det!

Dean Cain stoltserar med sitt namn på omslaget men särkilt mycket medverkar han inte i filmen. Jag vet inte om han är en sådan dör skådespelare som hoppar på vilken skitroll som helst för några extra dollar eller om han verkligen tycker att det är så roligt att arbeta att han inte kan låta bli. Här ser han riktigt sliten ut men jag antar att det är meningen att hans roll ska vara sån. Han är inte sämre än de andra skådespelarna och inte bättre heller men jag skulle nästa vilja slå vad om att hans lön är betydligt högre än de övrigas.

4/10

Recension: The Devonville terror - 1983

The Devonville terror

Regi: Ulli Lommel

1983

Horror

Dr. Worley (Donald Pleasence) lider av en mystisk sjukdom, han äts upp inifrån av maskar. Han undersöker om det finns något samband mellan hans tillstånd och en 300 årig förbannelse som vilar över den lilla staden Devonsville. En förbannelse som tre häxor gav alla stadens män när de brändes på bål. När tre nya kvinnor flyttar in i staden misstänker man att häxorna är reinkarnerade för att utkräva hämnd.

Det börjar ganska bra men man måste komma ihåg att det här är ganska billigt gjort, ingen större budget på den här filmen. Öppningsscenen för tankarna tillbaka till Mario Bavas mästerverk Black Sunday från 1960. Fast att jämföra de två vore väl nästan lite av ett helgerån. För även om tankarna finns där så har filmerna inte så mycket genensamt för övrigt.

Många stunder känns transportsträckorna mellan början och slutet onödiga och långa, inte mycket vidkommande händer och man tenderar att förlora intresset. Ända till slutet vill säga, då börjar det hetta till lite igen och man känner verkligen igen Ulli Lommels stil i de scenerna. Även om man hela tiden påminns om vem som gjort den i och med att likheterna i teknik med t ex Boogeyman är slående. Fast varje filmskapare har ju sin stil. Boogeyman gillade jag men inte den här.

Recension: Chainsaw Cheerleaders - 2008

Chainsaw Cheerleaders

Regi: Donald Farmer

2008

Horror

För femhundra år sedan levde en häxa som i sina sista levande ögonblick passade på att uttala en förbannelse. Femhundra år senare, i nutid, blir hon återuppväckt av några hängivna satanister som öppnar det tidsfönster hon behöver för att fly den annalkande brasan. Lika ond som alltid tar hon ingen som helst hänsyn till vilken tidsålder hon råkar befinna sig i utan spiller ingen tid innan hon påbörjar sina nya missgärningar. I hennes väg står Dawn, som tvångsintagits till cheerleader-linjen på collage för att kunna hantera sitt humör, och tre andra stereotypiska blondiner. Just det ja… de har ju motorsågarna med sig också!

Som komplement till ovanstående beskrivning tänkte jag börja med att beskriva mina intryck med hjälp av några enkla stödord:

Tillbakablick,

Usla Skådisar,

En Häxa,           

En sista Förbannelse,

80-tals Känsla,

pretentiöst,

komik,

förlösande,

glimten i ögat,

Blondiner,

ironi,

satir,

Smaklöst,

Nakna bröst,

kalkonvärde,

Nakna stora bröst,

Demon,

uselt sminkjobb,

korsade motorsågar,

slutstrid.

Det beskriver mina känslor ganska bra tycker jag men nu ska jag försöka gå in lite mer i detalj på vad jag menar.

Den initiala tillbakablicken är naturligtvis väsentlig för filmens handling då hela plotten egentligen skapas där. Tyvärr är det ju ingalunda något nytt med en häxa som uttalar någon form av förbannelse just i det ögonblick hon ska till att brännas eller liknande men det funkar och även om det inte är någon Black Sunday som utspelar sig framför ögonen. Redan innan tankarna föll på denna mästerliga rulle av Mario Bava hade jag förresten redan tyckt mig känna igen konturen av något djur eller någon växt eller för den delen någon hybrid däremellan från Day of the Triffids. Nu tror jag i och för sig inte att det är frågan om någon hommage till den filmen men formen är onekligen ganska lik.

Väl tillbaka i vår egen tid tycker jag mig återfinna samma känsla som i de småusla filmerna jag själv brukade hyra på 80-talet. Jag har ingen specifik titel i bakhuvudet utan det är mer en övergripande känsla av halvseriös skräckis som verkar vilja mer än vad den klarar av. Det är på gränsen till alldeles för pretentiös men ett paradoxalt soundtrack räddar i sista sekund filmen från att ta sig själv på ett alldeles för stort allvar. Man kan säga att den andra fasen, och den klart mest underhållande delen av filmen inleds med detta.

Något som jag inte gillar är när man inte visar tillbördlig respekt för de döda och även om Anna Nicole Smith inte tillhör någon av mina favoriter eller förebilder tycker jag inte om att man nämner hennes namn på det sätt som man gör. Man hade kunnat lösa det på ett betydligt smakfullare sätt, men nu är jag kanske inne på petitesser… Nåja, den andra fasen av filmen innehåller rikligt med kalkonhumor, det är stereotypiska karaktärer och större glimt i ögat än vad man lyckats åstadkomma här finns nog inte. Allt det pretentiösa är som bortblåst och filmen tar sig inte ett smack på allvar.

Det finns också gott om både ironi och satir, som till exempel vad en cheerleaders bör äta om hon ska kunna behålla den perfekta kroppen. Anorexi berörs och ska man ta någonting på allvar i filmen så är det väl just det där?

Nåja, filmen fortsätter och vi introduceras snart för huvudattraktionen – den femhundra år gamla häxan. Det funkar väl sådär och kalkonhumorn bibehålls på en behaglig nivå. Att påstå att det här är något annat än en tvättäkta kalkonrulle vore att föra folk bakom ljuset, men även om de kvalitativa nivåerna i filmen inte är de högsta i mannaminne ska vi komma ihåg att det är just det som är charmen med filmen och att det är riktigt urusla sminkjobb och att kedjorna på motorsågarna faktiskt inte rör sig spelar kanske inte så stor roll. Man för en stunds avkoppling från den stressiga vardagen och behöver inte tänka på att allting serveras perfekt hela tiden, men lite mer motorsåg kunde vi väl ha fått av en film med en sån titel?

Recension: Sauna

Sauna – Det här motsvarar precis mina fördomar om hur en finska skräckfilm ser ut. Den är svår, tungsint och fylld av stämning! Dock är den inte särskilt skrämmande om nu det var meningen. Det känns lite som om man skrivit historien med utgångspunkten att man måste ha med en bastu i filmens handling just för att den kommer ifrån, och utspelar sig i, Finland. Hur historiskt korrekt filmen är har jag ingen aning om men händelseförloppet känns i alla fall trovärdigt och kostymer och så vidare är helt klockrena i sammanhanget. Det finns helt enkelt inget som avslöjar att det faktiskt är en film och inte ett historiskt dokument och det måste väl vara ett positivt betyg. Tyvärr blir det lite för tråkigt och lite för segt för att fungera på alla plan, men det är helt klart en intressant och sevärd film som bör ses av alla skräckfilmsfans! – 5/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Drag Me to Hell

Drag Me to Hell – Nämner man Sam Raimi så kommer alla skräckfilmsfans att hoppa upp och ner av glädje och skrika Evil Dead Evil Dead! De som inte är riktigt lika fanatiska kanske nöjer sig med att konstatera att det är han som gjort Spidermanfilmerna till vad de är. Här har han i alla fall kommit tillbaka till sina rötter och skapat en skräckfilm igen och som sådan såg jag verkligen fram emot den! Jag blev dock inte lika överväldigad som jag hade räknat med och hoppats på. Det var lite för mycket klischéfylld humor och lite för usla CG-effekter vid några tillfällen för att jag skulle vara fullt nöjd. Vid de stunder då detta inte är ett faktum finner jag dock filmen hur tät och spännande som helst och det råder inget som helst tvivel om att Sam Raimi vet hur man gör effektiv film! Det finns både en skrämmande stämning och mer traditionella överraskningseffekter att festa i och till råga på allt är det ett par saker i historien som överraskade mig rejält! – 7/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm