The
Alphabet Killer
Regi:
Rob Schmidt
2008
Thriller
En 10-åring hittas
våldtagen och mördad. Det är något skumt med fallet och Paige (Eliza Dushku)
som ska utreda fallet upptäcker att flickans initialer sammanfaller med platsen
hon hittas på. I sitt sökande efter sanningen blir Paige mer eller mindre
besatt av fallet och närmar sig med stormsteg vansinnets boning. Det går så
långt att hon försöker ta livet av sig och slutligen blir av med både jobb och
fästman och så småningom hamnar i psykiatrisk vård. Hon hallucinerar och har
svårt för att skilja verkligheten från dessa fantasier. Efter två år hittas
åter en lite våldtagen mördad flicka som följer samma mönster. Paige, övertygad
om att hon har rätt och nu är fullt frisk, övertalar chefen att få börja utreda
fallet. Men hennes svåra hallucinationer är inte långt borta och gör sig snart
påminda.
Egentligen är det här väl en ganska ordinär
seriemördarfilm. Den bygger på ett verkligt fall och det är väl en sak som gör
den väldigt intressant! Men det är inte allt. Man har, i manuset, lagt in de
där hallucinationerna som gör historien mycket intressantare och som faktiskt
skiljer den här filmen från många andra, lite som att skilja agnarna från
vetet.
Det är faktiskt en ganska spännande historia där man inte
på förväg kan räkna ut hur det kommer att gå, inte i detalj i alla fall.
Visserligen har man väl goda chanser att gissa sig till mördarens identitet ju
närmare upplösningen man kommer men det finns inga direkta bevis som stöd, så
det blir – gissningar!
Skådespelarmässigt, och framförallt av Eliza Dushku, är det hur bra som helst
och det finns inget att klaga på när det gäller realismen heller. Det är som
sagt kul att man har vävt in lite psykisk sjukdom i det hela även om jag inte
direkt har koll på vilka symptom schizofreni kan ge. I den här filmen handlar
det i alla fall om hallucinationer! Man det spelar ingen roll om det inte
skulle råka vara helt medicinskt korrekt, det funkar i filmen och känns
trovärdigt och det är egentligen allt som behövs. Dessa mörka syner gör att
filmen blir lite av en hybrid mellan thriller- och horror och det funkar
utmärkt!
Förresten så gör min gamle favorit Michael Ironside en liten roll i filmen och det är ju ett plus bara
det. Men det är ingen speciellt stor roll och han skulle nog kunna göra den i
sömnen. Han spelar en inte så trevlig och tillmötesgående polis, som, kanske
inte sätter käppar i hjulen för utredningen men som i alla fall inte
underlättar den. En ganska osympatisk typ!
En av de bästa seriemördarfilmerna jag har sett på länge.
På omslaget jämför man med Silence of
the Lambs men jag tror faktiskt att den här har ett bättre andrahandsvärde
än den. Jag älskade Silence of the Lambs
första gången jag såg den men var inte lika imponerad andra och tredje gången.
Den här tror jag håller för flera gånger. Men det är förstås svårt att sia om.
Riktigt bra är det i alla fall!
