A-Team - 2010 - Filmversionen av kultserien

Faktum är att jag aldrig sett ett enda avsnitt av den klassiska TV-serien och jag var orolig att jag inte skulle kunna tillgodogöra mig den här filmen utan vissa förkunskaper, karaktärsspecifika drag etc. Men det visande sig inte vara några problem överhuvudtaget. Jag behöver inte jämföra med något och det är ju trevligt när jag inte har något att jämföra med. Jag får lite känsla av Mission Impossible, alltså inte filmerna med Tom Cruise som jag tycker är ganska misslyckade, utan den gamla TV-serien. Se där, nu fick jag något att jämför med trots allt. Det är högt tempo, en hel del humor som ligger på en underhållande nivå av oneliners och klichékomik. Jag ser fram emot en uppföljare för jag räknar med att det ska komma en under de kommande åren! 

7/10

The Alphabet Killer - 2008 - seriemördarfilm med Michael Ironside

The Alphabet Killer

Regi: Rob Schmidt

2008

Thriller

En 10-åring hittas våldtagen och mördad. Det är något skumt med fallet och Paige (Eliza Dushku) som ska utreda fallet upptäcker att flickans initialer sammanfaller med platsen hon hittas på. I sitt sökande efter sanningen blir Paige mer eller mindre besatt av fallet och närmar sig med stormsteg vansinnets boning. Det går så långt att hon försöker ta livet av sig och slutligen blir av med både jobb och fästman och så småningom hamnar i psykiatrisk vård. Hon hallucinerar och har svårt för att skilja verkligheten från dessa fantasier. Efter två år hittas åter en lite våldtagen mördad flicka som följer samma mönster. Paige, övertygad om att hon har rätt och nu är fullt frisk, övertalar chefen att få börja utreda fallet. Men hennes svåra hallucinationer är inte långt borta och gör sig snart påminda.

Egentligen är det här väl en ganska ordinär seriemördarfilm. Den bygger på ett verkligt fall och det är väl en sak som gör den väldigt intressant! Men det är inte allt. Man har, i manuset, lagt in de där hallucinationerna som gör historien mycket intressantare och som faktiskt skiljer den här filmen från många andra, lite som att skilja agnarna från vetet.

Det är faktiskt en ganska spännande historia där man inte på förväg kan räkna ut hur det kommer att gå, inte i detalj i alla fall. Visserligen har man väl goda chanser att gissa sig till mördarens identitet ju närmare upplösningen man kommer men det finns inga direkta bevis som stöd, så det blir – gissningar!

Skådespelarmässigt, och framförallt av Eliza Dushku, är det hur bra som helst och det finns inget att klaga på när det gäller realismen heller. Det är som sagt kul att man har vävt in lite psykisk sjukdom i det hela även om jag inte direkt har koll på vilka symptom schizofreni kan ge. I den här filmen handlar det i alla fall om hallucinationer! Man det spelar ingen roll om det inte skulle råka vara helt medicinskt korrekt, det funkar i filmen och känns trovärdigt och det är egentligen allt som behövs. Dessa mörka syner gör att filmen blir lite av en hybrid mellan thriller- och horror och det funkar utmärkt!

Förresten så gör min gamle favorit Michael Ironside en liten roll i filmen och det är ju ett plus bara det. Men det är ingen speciellt stor roll och han skulle nog kunna göra den i sömnen. Han spelar en inte så trevlig och tillmötesgående polis, som, kanske inte sätter käppar i hjulen för utredningen men som i alla fall inte underlättar den. En ganska osympatisk typ!

En av de bästa seriemördarfilmerna jag har sett på länge. På omslaget jämför man med Silence of the Lambs men jag tror faktiskt att den här har ett bättre andrahandsvärde än den. Jag älskade Silence of the Lambs första gången jag såg den men var inte lika imponerad andra och tredje gången. Den här tror jag håller för flera gånger. Men det är förstås svårt att sia om. Riktigt bra är det i alla fall!

Recension: Läckan

Läckan – Svensk TV-film från mitten av nittiotalet men allt där tillhör av intriger och maktkamp. Faktiskt ett ganska välskrivet manus, även om det inte innehåller några större överraskningar, om profithunger, politiska maktspel och dödliga hemligheter. Egentligen går det hela ut på att hålla allting så hemlig som möjligt och minimera chanserna att något läcker ut. Det gäller att hålla sig diplomatiskt överrens med alla för att själv gå säker, för vem kan man egentligen lita på. Inte gäller vänskapliga favörer när det är frågan om pengar i mångmiljonklassen. Inget att höja på ögonbrynen för kanske, men klart underhållande om man gillar svenska kriminalfilmer och miniserier. 

6/10

Due Date - 2010 - En ny version av Trains, Planes and Automobils?

Peter har oturen att träffa på Ethan vilket leder till både den ena bedrövande händelsen efter den andra. Första av allt får de båda flygförbud, vilket är förödande för Peter som måste hinna hem innan hans fru ska föda deras första barn. Nu står han där, men kreditkorten och alla ID-handlingar ombord på planet utan möjlighet ta sig hem – utom med Ethan som erbjuder honom en plats i bilen han just hyrt. Peter har inget val… Låter det som om handlingen är hämtat från gamla Plains, Trains and Automobils med John Candy och Steve Martin? Jodå, det är en ganska bra jämförelse. Två totalt olika personligheter som måste slå följe av olika anledningar och i slutändan hittar de varandra och utvecklar någon form av vänskap. Det här når inte upp till knäna på Plains, Trains and Automobils men den är i alla fall hyfsat underhållande under tiden som den håller på och även om man inte får ut några bestående intryck av den så duger den helt klart att fördriva tiden med i ett par timmar. Både Robert Downey Jr. Och Zach Galifianakis gör bra prestationer och manuset är dråpligt, men jag hade hoppats att man hade tagit ut svängarna lite mer. 

5/10