World War Z – 2013 – Storslaget och oändligt tråkigt!

Regi: Marc Forster

Action

Från ingenstans, mitt i det förrädiska lugnet, dyker de upp. De som inget hellre vill än att bita köttet från dina ben. Det gäller att fly för sitt liv och inte ens då kan man vara säker på att inte smittas och förvandlas till en av ”dem”. För Gerry och hans familj handlar det inte bara om överlevnad. Han är en så kallad nyckelperson som kan sprida ljus över mysteriet om han bara får komma fram levande. Han är motsträvig, men för att rädda sin familj ställer han upp på att åka iväg och söka efter orsakerna till zombieutbrottet. Det blir en resa som först tar honom till Israel – landet som först av alla tycks ha insett faran och byggt höga murar omkring sig som skydd…

Det här är en stor Hollywoodproduktion och som sådan har den naturligtvis ett antal miljoner i budgeten. Detta innebär förstås att det är en film som är väldigt välgjord på alla sätt och vis om man ser det ur den tekniska aspekten. Skådespelarna är bra, sminket är av yttersta klass och det är explosiva actionscener där man inte sparar på krutet. Brad Pitt, som spelar huvudrollen, gör ett bra jobb och på det stora hela är det definitivt en välregisserad film.

Till och med manuset och handlingen är tillfredsställande. Det finns ett visst mått av nytänkande i händelseförloppet och miljöerna är emellanåt riktigt storslagna. Det finns dock aber. För det första handlar det om infekterade zombies som rör sig oerhört snabbt, snabbare än vad jag någonsin har sett förr. Faktiskt så snabbt att det bara finns två möjligheter till förklaringar. Antingen är det frågan om animation eller så har man helt enkelt snabbat upp filmen såsom är brukligt i komedier av Benny Hill eller Gudarna måste vara tokiga stil. Nu menar jag inte att det skulle röra sig om någon form av slapstickkomik men det ser helt enkelt inte riktigt rätt ut. Det är svårt att sätta fingret på det men naturligheten påverkas i varje fall negativt.

Det finns också något tillfälle när det bokstavligen regnar zombie som manna från himmelen där det antingen handlar om gummidockor eller om animation. Det ser lite för böjligt ut om man frågar mig.

Det är ju en actionfilm och tempot är till en början ganska högt. Detta borde borga för att hålla publiken intresserad men för mig får det nästan den motsatta effekten. Inte för att det är actionfyllt kanske utan för att det inte finns någon direkt nerv i det hela. Det är inte spännande och det känns snarast som att det är actioneffekter staplade på varandra än ett logiskt händelseförlopp. Det är först när det börjar lugna ner sig och börjar likna en thriller som det blir något bättre och mer intressant. Att ta reda på vad som har orsakat utbrottet är oändligt mer intressant än att fokusera på att fly undan de köttätande humanoiderna.

Jag sitter och gör något som jag nästan aldrig gör, hoppas att filmen ska ta slut snart. Det är inte frågan om något intresse alls för mig del. Det kan lika gärna gå hur som helst och jag skulle inte bry mig om världen gick under eller inte. Det finns ingen själ i filmen och det är kanske det allra svåraste att få till. Det räcker inte att vara storslagen, det blir inte automatiskt en intressant film för det, det är den här filmen ett bevis på!

3/10

The Rejuvenator - 1988 - En oerhört gammal recension...

The Rejuvenator

Aka: Rejuvenatrix

Regi: Brian Thomas Jones

1988

Horror

En rik gammal skådespelerska, som blivit för gammal för att få de stora och bra rollerna, anlitar en forskare som med sina experiment ska få henne yngre. Han ger henne ett serum som baserats på vätskor från den mänskliga hjärnan och som först verka fungera men som sedan ger obehagliga biverkningar och gör henne till ett blodtörstigt monster. Hela tiden måste dosen ökas för att få henne stabil och med bristande tillgång på råmaterial och kampen mot klockan arbetar han dag och natt med att syntetisera serumet. Vägen mot ära och berömmelse ligger öppen om han bara kan hitta ungdomens källa i tid.

En riktigt trist film som faktiskt hade potential att bli riktigt intressant och givande. Istället har man lyckas ta bort i princip all spänning med dåligt skådespeleri och fruktansvärt tråkigt och förutsägbart manus. Idén var bra men det är också allt.

Orkar man igenom första timmen kan man dock få en ganska anspråkslös belöning i form av några mord med klar kalkonstatus. Gillar man sånt kan man trots allt få en viss behållning av filmen eftersom sånt kan vara kul att se, åtminstone en gång. Fast vägen dit är för lång och poänglös, sminkjobben är visserligen helt ok men det fyller väl egentligen ingen funktion att de är så här utstuderade, ”less is more” som de säger. Jag önskar att förvandlingen hade kommit mera smygande, det hade ökat filmens atmosfär något. Som det är nu är det först ingenting och sen allt på en gång, inte bra!

Förutom den uppenbara handlingen finns det också en del relationer mellan karaktärerna, såsom den svartsjuke betjänten som är förälskad i skådespelerskan och den rivaliserande forskaren som gör allt för att stoppa projektet. Inget som egentligen har så stor betydelse, men man har i alla fall bemödat sig med att försöka och hur många filmer av det här slaget kan skryta med trippla triangeldraman?