The Rejuvenator - 1988 - En oerhört gammal recension...


The Rejuvenator
Aka: Rejuvenatrix
Regi: Brian Thomas Jones
1988
Horror

En rik gammal skådespelerska, som blivit för gammal för att få de stora och bra rollerna, anlitar en forskare som med sina experiment ska få henne yngre. Han ger henne ett serum som baserats på vätskor från den mänskliga hjärnan och som först verka fungera men som sedan ger obehagliga biverkningar och gör henne till ett blodtörstigt monster. Hela tiden måste dosen ökas för att få henne stabil och med bristande tillgång på råmaterial och kampen mot klockan arbetar han dag och natt med att syntetisera serumet. Vägen mot ära och berömmelse ligger öppen om han bara kan hitta ungdomens källa i tid.

En riktigt trist film som faktiskt hade potential att bli riktigt intressant och givande. Istället har man lyckas ta bort i princip all spänning med dåligt skådespeleri och fruktansvärt tråkigt och förutsägbart manus. Idén var bra men det är också allt.

Orkar man igenom första timmen kan man dock få en ganska anspråkslös belöning i form av några mord med klar kalkonstatus. Gillar man sånt kan man trots allt få en viss behållning av filmen eftersom sånt kan vara kul att se, åtminstone en gång. Fast vägen dit är för lång och poänglös, sminkjobben är visserligen helt ok men det fyller väl egentligen ingen funktion att de är så här utstuderade, ”less is more” som de säger. Jag önskar att förvandlingen hade kommit mera smygande, det hade ökat filmens atmosfär något. Som det är nu är det först ingenting och sen allt på en gång, inte bra!

Förutom den uppenbara handlingen finns det också en del relationer mellan karaktärerna, såsom den svartsjuke betjänten som är förälskad i skådespelerskan och den rivaliserande forskaren som gör allt för att stoppa projektet. Inget som egentligen har så stor betydelse, men man har i alla fall bemödat sig med att försöka och hur många filmer av det här slaget kan skryta med trippla triangeldraman?