Egentligen är filmens undertitel mycket mer talande – Live, Die, Repeat är nämligen precis vad
filmen handlar om. Tom Cruise, som
spelar huvudrollen befinner sig i en situation där hans dag börjar om och om
igen. Varje gång han dör i detta framtidsepos vaknar han upp på samma ställe
igen.
Det råder fullt krig och fienden, som är några slibbiga
aliens har makten över tiden. De kan, när någon av deras ”alfa-varelser” dödas
börja om dagen. Eftersom Tom Cruises
rollkaraktär Cage befinner sig på rätt plats vid rätt tillfälle (eller fel
plats vid fel tillfälle beroende på hur man väljer att se på det) får han samma
förmåga. Så fort han dör i stridigheterna börjar dagen om och om igen. Han är
den enda som minns vad som har hänt dagen tidigare och kan på så sätt lära sig
att bekämpa fienden på ett sätt som ingen annan kan. Det är ett klart
intressant scenario som det visserligen inte är första gången jag ser. Men
oavsett om det är första gången eller inte så förblir tidsloopar och
tillhörande paradoxer synnerligen intressanta.
Ska vi beröra skådespeleriet tycker jag att Tom Cruise gör sin roll mycket bra. Vi
får se flera scener som utspelar sig om och om igen men varje gång lyckas han
få till lite mer pondus i agerandet. Han är från början fumlig och inte
särskilt stridsduglig, vilken förstås förändras innan filmen tar slut. Fullt
lika imponerad är jag väl inte av Emily
Blunt som gör det kvinnliga huvudrollen. Hon är absolut inte dålig,
missförstå mig inte. Jag tycker tvärtom att hon är riktigt bra! Men hon får av
naturliga skäl inte den där steglösa ökningen i framförandet. Jag är övertygad
om att hon skulle kunna det om bara manuset sett annorlunda ut. Men som det är
nu är och förblir Tom Cruise filmens
stjärna! Det finns förstås fler ansikten man känner igen. Till exempel så har Bill Paxton en återkommande roll i
många av omstarterna.
Actionfilmsmässigt är det gott om explosioner och annat
som hör denna explosiva genre till. Det är faktiskt riktigt underhållande! Och
man har heller inte frånsagt sig all humor, det finns flera tillfällen då man
inte kan göra annat än att skratta rakt ut. Det är kanske inget genomgående i
filmen men det finns vissa poänger som manusförfattarna måste ha haft riktigt
roligt åt när de skrev dem. En av den innefattar silvertejp sen säger jag inte
mer om det…
Det är idel lovord från min sida alltså. I alla fall till
filmen ska till att knyta ihop säcken. Det är ofta här som saker och ting
fallerar oavsett om det är en lågbudgetfilm eller rena motsatsen som här.
Liksom i de flesta fall tenderar den här att bli lite fadd framåt slutet. Man
får väl det som förväntas men det blir som vanligt lite för enkelt och lite för
mesigt (i brist på bättre ord). Jag gillar fortfarande filmen och kommer säkert
att se om den igen framöver men det är något som gör att den inte riktigt når
ända fram i slutändan. Dessutom är ju alla överraskningsmoment borta när man
ser om en film av det här slaget andra gången.
7/10
