Recension: Brutt - 2011



Brutt
Regi: Jimmy Johansson
2011
Komedi

Studenten står för dörren och de fyra kompisarna Acke, Alle, Fabbe och Bonke ser alla fram emot att äntligen bli färdiga med skolan. De har alla planer på vad de ska göra med sina liv, men det är efter sommaren, nu ska de bara ta det lugnt och festa och se till att livet flyter på som vanligt. Ett litet problem står dock emellan dem och en fridfull sommar – Ronkas. Han har en skuld att driva in och även om Acke och Alle gärna skulle vilja betala och göra rätt för sin (mest för att slippa Ronkas) går det inte att lösa utan pengar. De funderar ut alla tänkbara sätt att få in några kronor på men allt tycks gå åt helvete.

Redan under inledningsscenen känner jag att jag kommer att älska den här filmen, inte för att det är några direkt fabulösa skådespelare, inte för att manuset är klockrent eller för att regin är fantasifull och nyskapande. Nej, det som initialt fångar mitt intresse är en dialog om Quentin Tarantino där dialogen går ut på at fastställa om han är en nyskapande regissör eller inte. Då jag personligen anser att det är en mycket skicklig imitatör gillar jag att man tar sig modet att ifrågasätta honom och hans filmskapande i filmen.
                                                  
”en kanonkul film”

Att filmen inte är gjord med en massa pengar blir genast uppenbart. Det finns problem med skådespeleriet och det finns problem med regin men det som räddar filmen är ett makalöst bra manus som från början lockar till leende för att sedan locka till fler och fler fniss, småskratt och gapflabb. Karaktärerna är som hämtade ur, jag vet inte, något som Tarantino skulle drömma om att kunna tänka ut kanske. Handling finns det väl egentligen ingen direkt uttalad, det är mest vanliga händelser som händer i de fyra kompisarnas liv. Eller kompisar förresten, jag tycker nog att det är lite väl elaka mot varandra emellanåt, åtminstone mot Bonke som verkligen får vara hackkyckling för de andra. Han förlorar både en testikel och ett finger men vad gör man inte för sina kompisar. Det finns också karaktärer med nojor som är grymt underhållande och på det hela taget alltså ett fullständigt obeskrivligt persongalleri.

”ett fullständigt obeskrivligt persongalleri”

Det här är en prequel till Arkusan Martinsson men man behöver egentligen inte ha sett den för att kunna tillgodogöra sig den här. Man kan kanske få ut lite mer av den om så är fallet för när Brutt börjar närma sig sitt slut så vävs den sakta men säkert ihop med Arkusan Martinsson, vilket förstås är kul om man förstår kopplingen. Men det är som sagt inte nödvändigt, det här är en kanonkul film ändå. Jag ser inte den som ett lika tydligt inlägg i samhällsdebatten som sin föregångare men det är onekligen ett uttalande som belyser problematiken med vänskap. Hur långt måste man gå för att ställa upp för sina kompisar, hur mycket måste man stå ut med och hur mycket skit kan man egentligen utsätta sina kompisar för utan att man kan förvänta sig att de blir ledsna.

När sammanvävningen med Arkusan Martinsson är fullbordad står det väl mer eller mindre klart att sensmoralen i filmen handlar om vänskap, eller om rädslan för ensamhet. Om hur svårt det kan vara att knyta nya kontakter och om hur långt vi är beredda att går för att slippa vara ensamma. Det handlar också om osäkerhet och om kompistryck, vad vi är beredda att göra för att få ingå i gruppen. Det är skrämmande att stå utanför.

Jag gillar det här skarpt och hoppas verkligen på ytterligare en vision av Jimmy Johansson inom en snar framtid!

Lifterskan - 1975 - av regissören till Fäbodjäntan!



Butterflies
Aka: Lifterskan
Regi: Joseph W. Sarno
1975
Erotik

Denise (Marie Forså) är trött på det vardagliga livet på landet och vill ha mer äventyr. Hon är också trött på sin pojkvän som kanske är den roligaste personen i världen. Sagt och gjort, hon ger sig i väg och liftar in till stan där hon snabbt kommer i kontakt med nattklubbsägaren Frank (Harry Reems) som fattar tycke för henne. Han kastar ut sin före detta flickvän till förmån för Denise som samtidigt blir varnad om att samma sak kommer att hända henne så fort Frank tröttnat och hittat en annan fjälla att sätta på. Men Denise vill inte lyssna, hon får ofantligt bra sex med Frank och det är det ensa som betyder något just nu. Hon skulle dock ha lyssnat på varningarna…

Det här är en film med en väldigt mager handling egentligen. Mestadels känns det som en ursäkt för att kunna visa så mycket scener med älskog som möjligt och det blir lite tjatigt och enformigt i längden. Visserligen är Marie Forså hur söt som helst och väldigt attraktiv i sin oskuldsfullhet, inte för att hon beter sig oskuldsfullt men hon har i alla fall utseendet, och de andra flickorna är inte få ska heller men det utgör alltför mycket av filmens totala längd som i softcoreversionen uppgår till imponerande 112 minuter!
                                          
Studio S Entertainments utgåva av filmen innehåller dessutom XXX-versionen av filmen som är något kortare. Skillnaden är egentligen att man, förutom att man kortat ned vissa mer onödiga scener, att man klippt in när bilder på penetration och liknande. Längden på den här versionen är mer tilltalande (ca 93 minuter) men handlingen blir liksom inte bättre för det.

Men oavsett om man ser soft- eller hardcoreversionen så ser sexet väldigt äkta ut. Det är svårt att säga om det verkligen är Marie Forså och de andra flickorna som agerar i närbilderna eftersom de är gjorda på ett sånt sätt att man inte ser några ansikten alls under dessa klipp, Läser man och litar på filmens omslag får man dock intrycket av att det är äkta vara rakt igenom.

Handlingsmässigt går det precis som man tror och filmen rymmer heller inga andra överraskningar. Det är tämligen usla skådisar som knappast behärskar det engelska språk det talar i filmen. Ja kanske inte porrskådisen Harry Reems och liknande som faktiskt har engelska som modersmål. Jag tänker mer på Marie Forså och de andra flickorna. Ibland är det så bedrövlig svengelska att man faktiskt inte kan låta bli att småle åt eländet men för det mesta blir det bara en plåga.

Marie Forså är söt, men mycket mer än så blir det inte.

Tommy Söderberg