The Violent Kind - 2010 - en kanonrulle av the Butcher Brothers

Regi: The Butcher Brothers (Mitchell Altieri, Phil Flores)

2010

Horror

Det är fest hos MC-gänget ”The Crew”. Drickat flödar och de befinner sig långt ute i ödemarken, långt från närmsta civilisation! Cody och Elroy trivs och festar loss. Helt oväntat dyker Codys ex flickvän upp med sin lillasyster. Innan någon vet ordet av har hela helvetet släppts lös och ingen går säker. Och som inte det vore nog får de också besök av några främlingar som ägnar sig åt tidsfördriv av det våldsamma slaget.

Det är faktiskt svårt att skriva ned handlingen till den här filmen med några få ord så att det blir begripligt. Inte ens när man ser den kan man vara helt säker på att det som händer verkligen händer och eftersom man jämför med David Lynch på filmens omslag känns det ganska naturligt. Detta är enbart i positiv bemärkelse. Det finns ju filmer som är helt obegripliga och därmed helt värdelösa. Sen finns det de, som denna, där det obegripliga är en del av processen. När resan mot gåtans lösning blir ett sorts katharsis.

För min egen del kände jag mig aldrig vilseledd från handlingens stig även om den ibland kändes lite onödigt krokig, men det gäller att vara med helt tiden så man inte missar något. Självklart finns det också möjligheter till tolkningar och uppfattningar om vad det egentligen är som händer och vad det är som ligger bakom. Det är en del av själva finessen att inget är solklart och att den egna upplevelsen blir helt unik. Självklart finns det de som tycker det här är en riktigt usel film men jag skulle säga att det rör sig om raka motsatsen.

Det finns gott om tillfällen att hänvisa till andra filmhistoriska verk. Kanske inte La Dolce Vita eller Änglar, Finns dem? men onekligen inom skräckgenren. Själv tänker jag mest på The Evil Dead när jag ser den. Det finns mycket likheter. För det första utspelar den sig ute i ödemarken, kanske inte riktigt i så otillgänglig terräng som i Evil Dead men tillräckligt för att det ska vara omöjligt att ta sig därifrån när bilarna slutar att fungera. För det andra är det något mystiskt som lever i skogarna och för det tredje blir man blodigt besatt av något som inte vill väl. Dessutom finns det mystiska tecken skrivna i blod som känns ockulta. Vi har gärningsmän som känns hämtade ur en Stephen King filmatisering som liknar Sometimes They Come Back och som gestaltas med en sådan glöd att man riktigt rycks med i filmens handling. Man har till och med lyckats få med Ung Rebell i en scen eller två och det tycker jag var bra gjort!

Överlag är det en väldigt blodig film. Det hörs väl nästan på titeln kanske? Men det är inte bara blod och våldsamheter för sakens egen skull (eller också är det precis det det är). Redan i inledningsscenerna blandar man friskt sex och våld på ett innovativt sätt. Det gäller att bryta mot konventionerna samtidigt som man gör allt för att bevara dem. Det är svårt att förklara. Ofta känns det som att man har valt oerhört paradoxalt musik till våldsscenerna, vilket är lite poängen tycker jag. Gärningsmännens rockabilly stil kräver liksom lite speciell musik för att fungera fullt ut.

Hur som helst går filmen mot ett ödesdigert öde. Riktigt hur ödesdigert kan man inte säga förrän filmen i sig är slut. Först då får man den fulla bilden av vad som egentligen är på väg att hända. Det blir lite La Fin Du Absolute Du Monde av det.

8/10