Den Fantastiske Fantomas – 1967 - en film i ett hysteriskt tempo!



Jag tror aldrig jag har sett någon film men Luis de Funés och jag har definitivt inte sett någon av filmatiseringarna av Fantomas. Faktum är att jag inte riktigt visste vad jag skulle förvänta mig. Komedier är inte min starkaste expertis även om de råkar vara historiskt betydelsefulla. Luis de Funés är en sådan där komiker man ”ska” tycka om och helst finna vara omåttligt rolig. Jag är inte säker på att jag följer strömmen i detta avseende. Jag menar inte att det är något fel på hans insats i den här filmen eller så men den typen av komik det är frågan om passar inte riktigt mig.

Vi skulle kunna göra det enkelt för oss och jämföra hans rollkaraktär med kommissarie Closeau som ju Peter Sellers gjorde odödlig. Men jag tycker ändå att det är en orättvis jämförelse. Det här är inte lika galet som Blake Edwards filmer om Rosa Pantern. Det är onekligen ett galet tempo och kommissarien som Luis de Funés spelar är helt och hållet inkompetent. Men det blir mer en enkel sängkammarfars av det än en riktigt rolig komedi. Viss humor finns i händelseförloppet men det allra mesta får tillskrivas Luis de Funés och så karismatisk är han inte i mitt tycke.

Handlingen i dig är lite småskojig. Fantomas beskattar världens rikaste människor för rätten att leva. Skulle det inte vara intresserade av att betala denna skatt kommer de att mördas. Naturligtvis är inte den rikaste eliten pigg på att ge med sig av sina rikedomar utan vidare och försöker gillra en fälla för Fantomas. De samlas på ett slott för att försöka avslöja honom. Något som går sådär…


5/10