The Prodigy
Regi: William Kaufman
2005
Action/Thriller
Truman Fisher (Holt Boggs) är en smågangster som vid en misslyckas
knarkaffär först kommer i kontakt med en mystisk och maskbeklädd mördare som
tar sig an hela rummet med folk och likviderar alla som kommer i han väg,
oavsett på vilken sida i knarkuppgörelsen de står. Tiden går och Truman vill
väl helst glömma hela händelsen, men när gangsterbossens systerson kidnappas
blir det hans uppgift att hitta honom. Han enda ledtråd är en mystisk lapp med
några nedklottrade ord på och en liten filmsnutt från en övervakningskamera,
bör han känna igen mannan på bilden?
På papperet hade jag inte
särskilt höga förväntningar på den här rullen. Jag menar, hur roligt är det
egentligen att titta på när gangstrar av olika gäng skjuter på varandra?
Eldstrider hit och eldstrider dit tänkte jag, har man sett en har man väl sett
alla? Men lyckligtvis hade jag helt fel, visserligen är kanske inte
eldstriderna i sig så häpnadsväckande men det är snyggt filmat och riktigt
medryckande action. I vissa scener skjuts det så mycket att man nästan blir
trött på det men man tappar ändå aldrig fokus och man är hela tiden intresserad
av att veta mer om den mystiska maskbeklädda typen vars hemligheter filmen
egentligen centrerar sig kring.
Vi får snabbt veta att denna
mystiska man kallar sig Claude Rains
och räknar man inte omgående ut det av sig själv, så för man snart veta att
detta beror på att det var denne som spelade huvudrollen i The Invisable Man från 1933 – en klassisk och Gudomligt bra film!
Många gånger påminner filmen om succéserien Saw och den mystiske Claude
Rains om Jigsaw, inte för att
filmen innehåller någon form av de valbara tortyr- och självdestruktiva scener
som Saw gör, men han tycks hela
tiden ha full koll på läget och har verkligen förutsett ALLT hela tiden.
Det är många gånger en minst lika
våldsam film som Irreversible. Det
är närgånget och nästan lite obehagligt emellanåt men tyvärr är den lite ojämn.
Den förmår inte hålla järngreppet kvar om åskådaren hela tiden och det som
borde vara intressantast slavas ibland bort med korkad eller styltad dialog.
Det hjälper förstås inte till det att skådespelarna oftast är ganska usla. De
klarar av att leverera en replik eller två med trovärdigheter sätts på spel
mest hela tiden. Man klarar aldrig av att leverera illusionen att det här är på
riktigt och man är hela tiden fullt medveten om att det är skådespelare som
leverera repliker. Svårt att förklara kanske, men jag hoppas min beskrivning
här trots allt är tillräcklig för illustrera min åsikt i frågan.
Men tack var det scener där
filmen trots allt håller ett ganska högt tempo och den intressanta maskbeklädda
karaktären, som man hela tiden vill veta mer om, får filmen ett ganska högt
betyg. Man kan, under de actionfyllda scenerna, helt ignorera skådespeleriets
brister och helt enkelt bara njuta.
