My Name is Bruce
Regi: Bruce Campbell
2007
Komedi
Ett gäng ungdomar lyckas väcka en gammal kinesisk demon till liv av
misstag. För att hindra att denna demon – Guan-Di utplånar hela staden
bestämmer de sig för att kidnappa självaste Bruce Campbell som gjort sig känd
för att utrota diverse monster på film. Att en av killarna är en gigantiskt
Bruce Campbell fan gör förstås inte saken sämre heller. Sagt och gjort, snart
är Bruce Campbell på plats ner eller mindre mot sin vilja. Att han inte direkt
beter sig som i filmerna utan är en riktigt arrogant egoist är det ingen som
egentligen har något problem med, bara han kan hjälpa dem med Guan-Di.
Problemet är bara att Bruce tror att har utsatts för ett spratt av sin agent
och att allting är bullshit och en hyllning till honom. I alla fall tills han
får bekänna färg och bevisa en gång för alla att han inte är någon macho hjälte
utan en fegis som helst vänder ryggen till och springer så fort han kan!
Ja, vad ska man säga? På papperet
verkar det här vara hur lyckat som helst. Bruce Campbell som spelar sig själv
i en komedi om monster, fans och allt möjligt som hör saken till. Men i
verkligheten… Nja, jag vet inte. Det är blandade känslor måste jag säga, visst
är det småkul emellanåt men det är också tramsigt och fånigt och då menar jag
inte på ett bra sätt.
Att Bruce driver med sig
själv är ju förstås uppenbart, och med tanke på att han regisserat filmen själv
så måste han ha en grym självdistans. Skådespelarmässigt vet jag faktiskt inte
vad jag ska säga, emellanåt är det sånt groteskt överspel att det helt enkelt
bara måste vara meningen och vid andra tillfällen tror jag verkligen till
hundra procent på att Bruce verkligen är så där självgod
och arrogant som han framställer sig själv. Detta måste väl betyda att han gör
ett bra jobb antar jag!?
Det förekommer en del roliga
referenser till tidigare filmer där Bruce Campbell medverkat och ska
sanningen fram har jag aldrig hört talas om en del av dem. Det är klart att de
mest kända filmerna, Evil Dead, Maniac Cop och kanske framförallt Bubba
Ho-Tep får lite extra utrymme i sammanhanget men jag tycker det är kul
att man även lagt lite fokus på de mer okända filmerna.
Men oavsett detta hade jag önskat
att det var en lite mer seriös ton i filmen. Jag är helt säker på att det man
ville göra vara en riktig kalkonrulle, men om man medvetet försöker göra det,
var får man då? En kalkonrulle är väl något som blir roligt av misstag och inte
med full medvetenhet som verkar vara fallet här? Hur som helst finner jag
filmen en smula ojämn och det som till en början nästan är pinsamt fånigt och
tramsigt blir senare betydligt roligare. Ju längre filmen vara desto mer
underhållande blir den skulle man kunna säga. Monstret – Guan-Di ser fruktansvärt billigt ut och det finns naturligtvis en poäng
med det. Man vill efterliknande de billigaste lågbudgetfilmerna med glimten i
ögat och, så här med facit i hand får man nog säg att man lyckas åtminstone
delvis.
Det finns också, som komplement
till Bruce
Campbells drift med sig själv, en hel del gliringar till branschen i
stort och det är väl kanske filmen allra största behållning. Vi ser förresten
också Ted Raimi som Bruce Campbells agent och ett par
andra med efternamnet Campbell i rollistan. Betyder detta
att Bruce
tagit hjälp av kompisar och familjemedlemmar när han gjorde filmen? Det gör det
säkert, men det betyder också att man inte alltid behöver ta allting på så
stort allvar och att roa folk med film inte nödvändigtvis behöver betyda
stjärnskådisar i alla rollerna och att god vilja åtminstone räcker halvvägs.
Den här filmen var inte riktigt min kopp kaffe, men den innehåller helt klart
en del småtrevliga scener och en klart underhållande faktor för Bruce
Campbell fansen!
