Upp - 2009 - Bättre blir det inte!

Upp

Regi: Pete Docter

2009

Animerad

Efter ett helt liv tillsammans med Ellie, i väntan på det stora äventyret, är Carl Fredriksson nu en ganska bitter 78 åring. Det är heller inte konstigt när byggnadsmagnaten som håller på att förvandla hela området där Carl bor inte skyr några medel för att få Carl att flytta från sitt älskade hus. Men minnena är för många och Carl vägrar konsekvent. En sak leder dock till en annan och slutligen tvingas han flytta in på ett äldrehem. Han har dock inga planer på att rätta in sig i leden och planerar istället att fly med hela sitt hus. Han fäster tusentals ballonger i det och ger sig iväg mot det mål han och hans framlidna fru Ellie haft under alla år – Paradisfallen! Vad han inte hade räknat med var att den överenergiska scouten Oskar gömt sig på hans veranda…

Att en film där Pixar Studios, som tidigare gett oss filmer och publiksuccéer som Hitta Nemo, Bilar, Wall-E och Toy Story skulle vara fullständigt briljant animerat in i minsta detalj var kanske ingen större överraskning. Men man kan i alla fall inte låta bli att förundras över hur detaljerat man kan få animeringarna nuförtiden. Jag som är ett fan av den gamla stilen i Disneys klassiska filmer borde inte ens gilla den animerade, och mer realistiska, stil som det handlar om här, men jag gör det ändå. Det är bara helt perfekt och det finns ingenting att klaga på!

Men den här filmen är så mycket mer än bara ett attraktivt yttre! Det finns betydligt mer under ytan än så och det är egentligen det som i första hand gör filmen så oerhört bra! Det är en film om värderingar och människovärde, det är också en film om vad som är viktigt i livet, att gammal kärlek aldrig rostar och de uppoffringar man måste vara beredd att göra om man vill gå vidare. Att bli grinig och bitter av motgångar är förstås naturligt på ett sätt men filmen belyser vikten av att nyktert kunna analysera sin situation och göra det bästa av den – kärleksfullt!

Det är också en äventyrsfilm av klassiskt snitt. Och om man väljer att ignorera alla metaforer och sensmoraler kan man fortfarande ha ett mycket stort utbyte av den. Den är rolig och det finns gott om utrymme för skratt. Väljer man dock att läsa lite mellan raderna, hittar man helt andra kvaliteter, som en åldrande ensamhet och ett samhälle som inte bryr sig om dem som en gång byggt upp det, ett belysande av det förkastliga i ett förakt för ålderdomen nästan. Men framförallt ett romantiskt ställningstagande för affektionsvärden. En brevlåda är inte bara en brevlåda om det är en del av ens älskade. Likaså har vi nog alla, precis som den animerade Carl Fredriksson, föremål som vi bryr oss lite extra mycket om eftersom de påminner oss om någon särskild person eller någon svunnen tid.

Samtidigt är det också en film om att veta när det är dags att släppa taget, när man måste gå vidare och acceptera att saker och ting inte alltid sker som man förväntade sig. Att det faktiskt är bra ändå och att kärleken är det kanske allra största äventyret!

Bilder © Disney/Pixar

The Tattooist - 2007

The Tattooist

Regi: Peter Burger

2007

Horror

Tatueraren Jake (Jason Behr) skadar sig på en urgammal tatueringsnål och råkar på så sätt släppa lös en ond ande som vill hämnas en oförrätt. Alla som Jake tatuerar går en hemsk död till mötes när deras tatueringar växer och växer tills de slutligen täcker hela kroppen. Enda chansen att få stopp på demonen är att söka reda på sanningen. Vem är det egentligen som spökar och hur stoppar man honom. Svaret finns hos urbefolkningen, där tatueringarna har magisk innebörd och den som inte slutför en påbörjad kroppsprydnad får leva i skam…

En ganska intressant idé det måste erkännas. Tyvärr blir resultatet inte något man inte sett tidigare, åtminstone inte om man är någorlunda bevandrad i den asiatiska vågen, med Ringu, Dark Water och Ju-On i spetsen, där själva idén ofta går ut på sökande efter orsaken till spökerierna. Nu menar jag inte att The Tattooist är asiatisk utan att själva upplägget känns igen.

                                               

Filmen är producerad i Nya Zeeland och Singapore och min erfarenhet av nya zeeländsk film, som visserligen inte är så omfattande, insinuerade att det här faktiskt skulle vara en riktigt kvalitativ rulle. Det som fick mig att tvivla var att man på omslaget skryter med att den är skapad av samma folk som skapade Black Sheep, en film som visserligen var lite småtrevlig, men som knappast nådde de högre höjderna – mycket på grund av sin humor.

Här är det dock inte frågan om någon humor alls. Man håller historien på en nivå där allvaret är intakt och intresset för vidskepligheten bland urinnevånarna är högt. Man vill verkligen veta vilka övertygelser som finns i deras folksjäl, men det blir liksom aldrig varken hackat eller malt. Man får lite information, men det grävs aldrig på djupet och den intressanta historia som det här skulle kunna vara uteblir. Istället väljer man att göra en ganska platt film, där man knappt kan hålla redan på karaktärerna. Vem som är vem är inte så intressant som det borde vara och skådespeleriet glänser inte heller. Inte för att någon är direkt dålig, snarare bara ointressant.

Vad man däremot lyckas ganska bra med är effekterna. Det ser ganska plågsamt ut när man får se hur tatueringarna växer på de stackars offren och själva spöket, som bara verkar uppenbara sig i speglar, ser också bra ut – till och med riktigt otäck emellanåt. Allt som allt är det här mycket bättre än Black Sheep, även om det också är mindre originellt. Jag tror inte den kommer att skrämma någon skräckfreak, men kan säkert vara lite ruggig för mer ovana tittare.

The Prisoner för 49:-

Utmärkt pris just nu på Ginza!

Half-Caste – 2004 – Hälften människa, hälften leopard!

Regi: Sebastian Apodaca

2004

Horror

Det här är en film som jag har haft liggande väldigt länge. Jag införskaffade den en gång in tiden för att jag tyckte att omslaget var coolt. Tanken var nog att sälja den vidare med förtjänst tror jag. Dock insåg jag snart att köpa och sälja inte var min grej och behöv alltihop. Nu äntligen har jag sett den och jag får säga att det var tur ingen köpte den här för det var verkligen inget att ha.

Jag hade inte fattat att det var en så kallad found footage film. Men en som inte ingår i den senaste vågen eftersom den är daterad till 2004. Man nämner dock Blair Witch Project i filmen så det är väl den man förstör rida på kanske? Handlingen är som följer, en dokumentärfilmare åker till Afrika, Sydafrika tror jag, för att finna bevis för en legend som ska jämföras med varulven. Denna specifika varelse ska dock vara ännu farligare enligt legenden, och vara hälften människa och hälften leopard.

Som found footage film funkar den inte riktigt. Det finns för mycket oförklarliga kamerasekvenser som inte borde ha varit möjliga under de premisser filmen målar upp. Det borde behövas fler människor helt enkelt. Jag förstår inte hur man som filmskapare kan underskatta sin publik på det sättet? Hur som helst gör man det enkelt för sig och låter delar av filmen utspela sig i ett förhörsrum där huvudpersonen förklarar vad som har hänt för polisen. Till detta får vi se klipp och sekvensen som påstås ha spelats in under händelserna. Påståenden om att alltsammans skulle vara fejk och rent av snuff uttalas.

Ingenstans är det särskilt intressant, inte spännande och verkligen inte karismatiskt. Det är inte urusla skådisar eller något sånt och det går heller inte att klaga på kameravinklar eller liknande. Så tekniskt sett kanske det inte finns så mycket att säga men det finns ingen själ i den. Det är en helt och hållet platt film som inte lämnar något underhållningsvärde åt åskådaren. Kul omslag och kul idé men det är också allt…

3/10