Regissören - Recension på svenska

This review in English

Regissören

Regi: Ronny Carlsson

2011

Övrigt

Först av allt måste jag konstatera vilken fantastisk ära det är att få chanson att recensera en film först i världen! Jag har sett alla Ronnys tidigare filmer, åtminstone tror jag det, och de är alla speciella på ett eller annat sätt. Man ser tydligt vilken utveckling som har skett från tidiga, småroliga filmer, till komplexa genomtänka manus där har tvingar åskådaren att tänka! Han har en naturligt fallenhet för att plocka perfekt musik till sina scener och det är oftast väldigt lite dialog – om ens någon. Den här filmen – Regissören är först och främst en mockumentär.

Den är dock väldigt annorlunda och fungerar på många olika nivåer och plan. Först av allt har vi förstås mockumentärnivån. Jag hoppas verkligen att vissa sekvenser är en produkt av Ronnys fantasi och inget annat. Det finns också en riktig dokumentär inbakad i det hela känns det som. Ronny har kanske manifesterat detta i metaforer men efter att ha samtalat med Ronny många gånger tror jag att jag vet vad han menar med det. Det är ett uttryck för känslor och alltså inget som ska tas bokstavligt.

Den fungerar också som en experimentell och surrealistisk film och det är uppenbart att Ronny vet precis vad han gör – eller kanske inte? Detta på grund av att han uttrycker just sättet att skapa på som att lära sig av sina misstag och prova sig fram till det som blir bra. Jag kan ju missförstå förstås, det kanske är en del av mocumentärern. Haha!

Redigeringen är förstås av högsta kvalitet, det har alltid varit Ronnys starka sida och här leker han med detta mer än vanligt. Filmen är mestadels på svenska men är textad på engelska och en det talas på engelska också. Dialog i en Ronny Carlsson film är fantastiskt! Det finns en sekvens med en intervju som är något av filmens höjdpunkt. Det är riktigt roligt! De sitter och pratar om hur man gör, eller inte gör film, den sanna intentionen med dem och behovet av att experimentera. Så fort som fantasifull redigering förs på tal händer det plötsligt saker och plötsligt visas just vad man talar om. Det är många sanningar som kommer fram och jag tror att det mesta av detta stämmer in på den verkliga Ronny som filmskapare men även som person.

Dessutom fungerar filmen som tredje och avslutande delen i ”shitty camcorder” trilogin som startade med Video Geisteskrank och My Monster men också som fristående antologi. Jag gillar det här mycket! Avslutnings fungerar det på sätt och vis också som promotion för Ronny kommande film Dustbox som jag knappt kan bärga mig för att få se!

Trailer: Battleship

7eventy 5ive - 2007 - Rutger Hauer i Neo-slasher

7eventy 5ive

Regi: Brian Hooks, Deon Taylor

2007

Horror

Universitetsterminen är över och en tid av konstant festande och bekymmerslöst sex är i antågande. Det coolaste innegänget – ”the Crew” blir inbjudna till en jättefest av en rik klasskamrat till en ödslig herrgård där de kan roa sig skamlöst hela helgen – tror de. För efter en oskyldig lek, som går ut på att ringa ett slumpvis utvalt nummer och sedan lura vederbörande i sjuttiofem sekunder utan att bli avslöjad, råkar de till slut ringa ”fel” nummer och hamna hos en komplett galning, som till råga på allt snart spårar dem till herrgården och dessutom bara verkar ha ett enda mål i sikte – att brutalt slakta dem alla med sin skarpslipade yxa!

Helt klart en av de mest intressanta slashers jag har sett på senare år. Den gömmer sig inte irriterande mycket bakom humor, även om man emellanåt skymtar skämtsamma klichéer. Den är också riktigt välspelad, åtminstone om man jämför med ekvivalenter från det gyllene åttiotalet och synnerligen brutal. Med det menar jag inte att man nödvändigtvis får se precis allt i bild, men åtminstone tillräckligt för att tillgodose den gorehungrige skräckfilmsfantasten fullt ut.

                                               

Det finns också en spänning, som helt klart är jämförbar med de allra bästa filmerna i genren och, som sig bör, en maskbeklädd mördare. Eller rättare sagt åtminstone halvt maskerad, för han ser ut ungefär som mördaren i svenska School Night Massacre med hättan på vinterjackan framdragen över huvudet. Detta ger en något förvirrad signal till tittaren då övriga karaktärer klarar sig alldeles utmärkt med t-shirt eller liknande.

Nu ser man ju inte den här typen av film för den stora logiska behållningen, och det är väl tur, för förutom nyssnämnda vinterjacka finns det väl några saker till man skulle kunna ta upp. Men när filmen är så brutal och närgående finns det ingen anledning att göra det, våldet väger helt klart upp avsaknaden av logik även om det inte är rysligt innovativt genomfört och mestadels förlitar sig på yxan.

För oss som gillar Rutger Hauer, så är det glädjande att han faktiskt förekommer i en mindre roll som polisutredare i filmen. Någon måste ju ha begravt sig i utredningen av den förra mordräden som inträffade och han är som klippt och skuren för rollen. Dock tror jag inte att någon annan än hårdhudade Hauer-fantaster uppskattar denna del av filmen något nämnvärt då den faktiskt tar tempot från den mer intressanta och blodiga delen. Kanske var det nödvändigt att blanda in utredningen för att få ihop sluttwisten, men å andra sida borde man kunnat lösa det på annat sätt också. Hur som helt är det, för mig personligen, trevlig att återse min gamle favorit även om han känns rätt trött och enbart går på rutin.

En riktigt bra neo-slasher som rekommenderas!

Hell Penitentinary aka Detenute violente - 1984

Det här är väl egentligen ärketypen när det gäller W.I.P. Handlingen är inte så viktig, det är snarare stilen som ska vara renodlad och genomsyrande och det är den! Det är väldigt mycket nakenscener och tuttar i överflöd. Det förekommer också en hel del tortyrscener av det sadistiska slaget. Men det är inte en speciellt bra film. Den blir snabbt seg och skådespelarna är verkligen bedrövliga. Jag tror att det enbart är fans av genren som bör göra sig besvär men så är det väl å andra sidan oftast när det kommer till smalare genrefilm. Våldet är ganska rått och det är mer naket än påklätt känns det som. Men man hymlar heller inte. Filmen utger sig inte för att problematisera och finns enbart till för att exploatera. Det kommer nog att dröja tills jag ser den igen om jag rent av kommer att upprepa erfarenheten. Det är en ganska seg film som kanske passar bäst att samla damm i hyllan trots allt. Det är mindre drama och mer erotik, man spiller inga möjligheter till älskog. Det är man och kvinna och förstås, som sig bör, kvinna och kvinna. Totalt sett dock en ganska trist film.

3/10