The Runaways
Regi: Floria Sigismondi
2010
Drama/Musik
Joan Larkin har en
dröm, hon vill spela i ett tjejrockband, bryta mot alla konventioner och erövra
världen med rockmusik. Hon presenterar sig för den välkända producenten Kim
Fowley som Joan Jett och lägger fram sin idé. Kim sammanför genast henne med
Sandy West, som spelar trummor, och så får de visa vad de kan. Att en sångerska
med attityd skulle gagna bandet blir genast uppenbart och Kim fixar det också.
In kommer Cherrie Currie och historien om The Runaways tar sin början!
Jag är ett stort fan av The Runaways och har alla deras skivor på vinyl och det var
naturligtvis med stort intresse som jag införskaffade den här. Att få se början
på historien, som var över innan jag ens hade upptäckt bandet någon gång på
åttiotalet, skulle bli mycket intressant. Samtidigt var jag orolig för att man
inte skulle berätta en någorlunda korrekt historia och hitta på för mycket
dramatiseringar för filmens skull. Jag kan väl inte skryta med att jag känner
till varenda liten vändning i historien, men nog tycker jag att den berättas
ganska korrekt alltid.
Skådespelarprestationerna, åtminstone från Kristen Stewart, som spelar Joan Jett och Dakota Fanning som Cherrie
Currie är helt fantastiska. Man har verkligen lyckats efterlikna sina
verkliga förebilder på ett ypperligt sätt. Detsamma måste man säga om Scout Taylor-Compton som Lita Ford och kanske till viss del Stella Maeves gestaltning av Sandy West. Om Michael Shannon gör en lik Kim
Fowley har jag faktiskt ingen aning om, men han lyckas i alla fall
framställa honom som ett riktigt svin och det tycker jag stämmer rätt bra
överrens med den verklighet jag känner till!
Men man ska vara på det klara med att filmen egentligen
inte handlar om The Runaways utan
snarare om Cherrie och Joan, deras inbördes relation och deras
öde före, i, och efter bandet. Det läggs mycket lite tid på Lita Ford och Sandy West och Jackie Fox,
som var bassist under de gyllene åren är inte med alls. Istället har man en
bassist vid namn Robin, som i alla
fall inte jag känner till från det riktiga bandet. Förklaringen är tydligen att
Jackie Fox tog aktivt avstånd ifrån
filmen och inte ville medverka med sitt namn. Men förutom detta får man väl
förmoda att det ligger en viss sanningshalt i filmen eftersom manuset bygger på
Cherrie Curries egen bok Neon Angel.
Men även om skådespelarna är mycket bra och deras
rollgestaltningar superba känns det inte som om jag blir riktigt nöjd ändå. Det
var en film om The Runaways jag hade
förväntat mig, inte en om bara Joan
och Cherrie. Det utelämnas allt för
mycket om bandet och fokuseras mer på tidiga ambitioner än om vad som faktiskt
kom att bli en stor succé! Filmen slutar när Cherrie Currie sätter ned foten och vägrar vara en bricka i spelet
längre. Jag hade gärna önskat en mer komplett historia om vad som hände sen
också. Jag hade gärna önskat mer utförliga fakta om man vad som hände med
medlemmarna efter bandets upplösning och mer musik.
Ska sanningen fram så tror jag att min uppskattning av
filmen främst beror på min medvetenhet om vad som faktiskt hände, till viss del
beroende på dokumentären Edgeplay som kom för något år sen. Hade jag inte haft några som helst förkunskaper hade
nog filmen varit ganska tråkig och seg och utan den där speciella nerven som
behövs för att hålla historien intressant!
Den här recensionen är dedicerad till Sandy West, liksom filmen borde vara…
