Regi: Chris Shadley
Thriller
Nio personer utan uppenbart gemensamt förflutet kidnappas
och fängslas i samma rum. Det enda som kan få dem fria är att antingen rymma,
vilket verkar lönlöst, eller att komma fram till sin gemensamma nämnare –
varför är de där, vad har de gemensamt? Var tionde minut kommer deras
kidnappare in och ställer frågan. Har de inte det korrekta svaret skjuter han
en av dem. Spelet har börjat!
På pappret känns det här som en film som inte hade kunnat
existera om inte Saw hade visat
vägen. Jag vet inte om jag drar för stora växlar nu men så känns det i alla
fall. Det känns som en ganska enkel idé egentligen. Nästan allt utspelar sig i
det där rummet och för att det ska kunna fungera krävs det något extra av
skådespelarna. Det lilla extra finns kanske inte dör men det är inte dåligt.
Det är faktiskt en ganska solid historia som berättas. Visserligen vinklar man
den så att den ska kunna passa den kontext man har målat upp och skulle logiken
sätta pinnar i hjulet så ändra man bara lite på historien så det ska kunna
passa.
Melissa Joan Hart
har sitt namn med den största texten på omslaget. Således försöker man att
sälja filmen på hennes namn. Hon är inte bra, verkligen inte bra! Men efterhand
som filmen fortgår blir hon trots allt bättre och till slut är hon faktiskt nästan
trovärdig. Men jag skulle nog vilja säga att hon trots allt passar bättre i Sabrina – The Teenage Witch.
Det går upp och ner för filmen. Ibland är den faktiskt riktigt
hygglig medan den sedan vänder och blir ett riktigt pekoral. Ska man räkna ut
någon form av snittkurva hamnar betyget någonstans runt medel.
6/10