Amityville Horror 3D - 1983 - onödigt daterad!

Amityville Horror 3D

Regi: Richard Fleischer

1983

Horror

Efter att ha avslöjat en parapsykologisk bluff i huset köper reportern John Baxter det billigt och flyttar in i det. Han har inte mycket till övers för det onda rykte huset trots allt har och vägrar tro på det minsta lilla av det. Det dröjer dock inte länge förrän mystiska händelser börjar inträffa och det är inte längre någon tvekan om att något övernaturligt händer i huset. Frågan är bara om han har en chans att komma därifrån levande med sin familj.

Jag vet inte om jag har något synfel eller så men jag har faktiskt aldrig uppskattat filmer i 3D! Jag tycker bilden blir helt hopplöst oskarp och de få effekter som är designade att fungera med 3D är alldeles för få för att uppväga obehaget med glasögonen. Det är därför ingen glädje jag känner när trenden numera verkar gå åt det hållet att allt fler filmer ska vara i 3D. Numera finns det ju till och med speciella TV-apparater och bluray-spelare för ändamålet. När tekniken tillåter perfekt bild utan några glasögon ska jag börja sukta efter den – inte förr!

Tekniken har som sagt varit populär förr men slog inte den gången. Filmer som Creature of the Black Lagoon, Jaws 3, Friday the 13th 3, House of Wax och så den här – Amityville 3 – The Demon, gjordes alla med denna teknik. Det är samtliga filmer med några år på nacken så företeelsen är verkligen inte ny. Inför den här recensionen hade jag tänkt att företa mig att verkligen se 3D versionen eftersom utgåvan tillåter det, men efter några minuter insåg jag att jag inte skulle få något utbyte av filmen alls om jag hade fortsatt. Jag slog således över på den ”normala” 2D versionen istället. Ett lyckat val skulle jag vilja säga.

Jag tror faktiskt inte att jag har sett den här filmen förut. Jag är inte ens säkert på att jag har sett den andra delen i serien som alltså föregår den här. Jag tror inte att det är nödvändigt egentligen eftersom den här tredje delen verkar stå helt och hållet på egna ben. Den känns onödigt daterad till sin inspelningstid och lite väl stereotypisk för att kunna fungera till fullo som skrämmande film i dagens krävande filmklimat. Den är självklart av intresse för retro-filmtittarna och de som känner ett behov av att se den kompletta filmserien men särskilt bra är det inte. Manuset är sunkigt och det känns lite som en nödlösning för att kunna mjölka ur lite mer pengar ur serien.

Men oavsett hur manuset är utformat försöker man göra så bra som möjligt av det. Skådespelarna är hyggliga och i de stora rollerna hittar vi Tony Roberts och Tess Harper som båda är utmärkta! För nostalgikerna medverkar Meg Ryan i sin andra långfilmsroll, men det är inte mycket att orda om. Hon gör inget större väsen av sig och har förstås inte heller någon större roll att jobba med.

Nej, det här var faktiskt ingen höjdare trots intressanta premisser och ger mig inget sug efter att bekanta mig mera med de övriga delarna i serien. Men jag känner trots allt att jag borde så vem vet, det kommer kanske recensioner av flera av dessa filmer framöver!

4/10

Recension: Jason and the Argonauts - 1963

Jason and the Argonauts

Aka: Jason and the Golden Fleece

Regi: Don Chaffey

1963

Fantasy

Enligt legenden skulle Kung Pelias störtas av sonen till den man han själv bragt om livet för att bli kung i Iolchos (Thessalien) och när han en dag räddas ur floden av en okänd yngling känner Kungen genast igen profetian. Ynglingen har bara en sandal och kan inte vara någon annan än spådomens baneman - Jason. Med list och utan att avslöja sin identitet förmår dock Kungen Jason att åka till världens ände för att hämta det gyllene skinnet, något som borde vara ett fullständigt omöjligt uppdrag. Han menar att inte ens Kungen av Iolchos kan ifrågasätta hans rätt till tronen om han lyckas med en sådan bedrift.

Det här är alltså en av de klassiska grekiska sagorna. Vissa menar att den här överskuggar alla de andra på grund av den rikliga förekomsten av hjältar och då naturligtvis med hjältarnas hjälte Herakles i spetsen. Personligen anser jag inte att man kan sätta någon av sagorna framför de andra. De kompletterar varandra och allt som oftast blandar man också ihop dem i filmatiseringarna. Något som genomsyrar i stort sett samtliga av dessa sagor är dock att oavsett hur djärv och modig hjälten är, kommer Gudarnas bestraffning som ett brev på posten till dem som visar sig arroganta mot Gudarna, eller bryter sina heliga löften.

Men som tur är behöver man inte vara superinsatt i de grekiska sagorna för att uppskatta den här. Är man bara lite lagom road av 60-tals fantasy och peplum (en benämning på de klassiska italienska svärd-och-sandalfilmerna) kommer man garanterat att uppskatta den här också. Den är mycket välgjord för sin tid och effektmakaren Ray Harryhausen betraktar den som sitt bästa arbete. Givetvis måste man komma ihåg att stopmotionsekvenserna är från 60-talet och ingalunda kan jämföras med dagens datoranimerade effekter, men dessa är å andra sidan sällan så verklighetstrogna, om än mindre ryckiga, som traditionell teknik ändå.

Ett par fantastiska scener innefattar t.ex. några skellett som uppenbarligen har inspirerat Sam Raimis senare äventyrs-splatter-komedi - Army of Darkness och den jättelika bronsstatyn Talos som kommer till liv. Självklart finns det också andra storslagna händelser och vidunder, där man kanske främst lägger märke till den legendariska Hydran (som i och för sig lär ha varit en drake just i den här sagan, men det är ju mindre viktigt).

Självklart handlar dock filmen mer än bara om specialeffekter och dessa tar heller aldrig överhanden utan ger bara extra krydda. Filmens handling och det spännande episka äventyret står i centrum och förutom själva argonauterna får vi också följa Gudarna Zeus och Hera som i sin tur följer hjältarnas resa med stort intresse. Detta ger filmen ytterliggare en dimension eftersom det trots allt är Gudarna som styr människornas värld och det ger dessutom filmen tillfälle att berätta historien ur flera perspektiv.

Det här är något jag helt klart rekommenderar då jag anser den vara i sin genres toppskikt och en film som jag anser bör stå i varje filmälskares hylla!