Amityville Horror 3D
Regi: Richard Fleischer
1983
Horror
Efter att ha
avslöjat en parapsykologisk bluff i huset köper reportern John Baxter det
billigt och flyttar in i det. Han har inte mycket till övers för det onda rykte
huset trots allt har och vägrar tro på det minsta lilla av det. Det dröjer dock
inte länge förrän mystiska händelser börjar inträffa och det är inte längre
någon tvekan om att något övernaturligt händer i huset. Frågan är bara om han
har en chans att komma därifrån levande med sin familj.
Jag vet inte om jag har något synfel eller så men jag har
faktiskt aldrig uppskattat filmer i 3D! Jag tycker bilden blir helt hopplöst
oskarp och de få effekter som är designade att fungera med 3D är alldeles för
få för att uppväga obehaget med glasögonen. Det är därför ingen glädje jag
känner när trenden numera verkar gå åt det hållet att allt fler filmer ska vara
i 3D. Numera finns det ju till och med speciella TV-apparater och bluray-spelare
för ändamålet. När tekniken tillåter perfekt bild utan några glasögon ska jag
börja sukta efter den – inte förr!
Tekniken har som sagt varit populär förr men slog inte
den gången. Filmer som Creature of the
Black Lagoon, Jaws 3, Friday the 13th 3, House of Wax och så den här – Amityville 3 – The Demon, gjordes alla
med denna teknik. Det är samtliga filmer med några år på nacken så företeelsen
är verkligen inte ny. Inför den här recensionen hade jag tänkt att företa mig
att verkligen se 3D versionen eftersom utgåvan tillåter det, men efter några
minuter insåg jag att jag inte skulle få något utbyte av filmen alls om jag
hade fortsatt. Jag slog således över på den ”normala” 2D versionen istället. Ett
lyckat val skulle jag vilja säga.
Jag tror faktiskt inte att jag har sett den här filmen
förut. Jag är inte ens säkert på att jag har sett den andra delen i serien som
alltså föregår den här. Jag tror inte att det är nödvändigt egentligen eftersom
den här tredje delen verkar stå helt och hållet på egna ben. Den känns onödigt
daterad till sin inspelningstid och lite väl stereotypisk för att kunna fungera
till fullo som skrämmande film i dagens krävande filmklimat. Den är självklart
av intresse för retro-filmtittarna och de som känner ett behov av att se den
kompletta filmserien men särskilt bra är det inte. Manuset är sunkigt och det
känns lite som en nödlösning för att kunna mjölka ur lite mer pengar ur serien.
Men oavsett hur manuset är utformat försöker man göra så
bra som möjligt av det. Skådespelarna är hyggliga och i de stora rollerna
hittar vi Tony Roberts och Tess Harper som båda är utmärkta! För
nostalgikerna medverkar Meg Ryan i sin
andra långfilmsroll, men det är inte mycket att orda om. Hon gör inget större
väsen av sig och har förstås inte heller någon större roll att jobba med.
Nej, det här var faktiskt ingen höjdare trots intressanta
premisser och ger mig inget sug efter att bekanta mig mera med de övriga
delarna i serien. Men jag känner trots allt att jag borde så vem vet, det
kommer kanske recensioner av flera av dessa filmer framöver!
4/10